Att vandra i naturen är en av mina favoritintressen och att jag är nyfiken på hur människor har levat, bott och verkat har lett mig in på de mest underliga ställen. Den här gården är övergiven sedan länge och nu finns endast förrådsbyggnaderna kvar men även de är intressant. Roligast är nog att gå in på övergivna vägar och stigar för att se vad som gömmer
Pärlor för svinen, nej det är Annes guldklimpar. En personlig touch över Sveriges nejder och fjäll från syd till nord.
söndag 8 mars 2015
Övergivna platser
Att vandra i naturen är en av mina favoritintressen och att jag är nyfiken på hur människor har levat, bott och verkat har lett mig in på de mest underliga ställen. Den här gården är övergiven sedan länge och nu finns endast förrådsbyggnaderna kvar men även de är intressant. Roligast är nog att gå in på övergivna vägar och stigar för att se vad som gömmer
Wiks slott och hur man blir inlåst i kyrkan
Dagen började så bra med strålande sol och en planerad tur ut på landet till Ballingsta kyrka. Nyfiken som jag är måste jag naturligtvis försöka komma in i kyrkan och efter lite trixande med låset gick dörren upp. Åh, vad kul nu ska vi in och se hur denna 1100-tals kyrka ser ut inuti. Det är inte många kyrkor man kommer in i nuförtiden. De flesta är låsta men här gick det till slut. Tyvärr. Ropar på min man att det är fritt fram för att beskåda innanverket. Han kommer och stänger dörren (inifrån).
Ooho där var den lyckan gjord
Vägen ut var något begränsad då dörren gick i lås och fönstret som ni ser var något svårt att forcera, som i ett fängelse var vi fast ....
Vad gör man då när man känner sig liten och obekväm. Dörren är låst. Fönstret igensatt med galler. Jo, man läser sin Gud och ber hen om råd
Och vips står man utanför igen i solen lite närmare Gud än förut.
Ja, och hit kom vi sen till Wiks slott, glada och nöjda över att ha sluppit ut ur kyrkan i Ballingsta.
Wiks slott är ett av alla vackra byggnader som omringar Mälarlandet. Den var ursprungligen byggd som en borg, försvarsborg. På kortet till höger kan man skymta skottgluggarna i muren. Nu äger landstinget slottet och det är tråkigt nog stängt för allmänheten. (Kanske tur det annars hade jag väl låst in mig där också). Nu används det mest till konferenser men dess park är öppen för alla och här kan man vandra i mycket vackra omgivningar
Exempelvis gå Wikstigen runt. 3,2 km lättvandrat för de som går med två ben och för de som hjular fram
Här och där finns små fina informationer om parken, vad som finns att titta lite extra på och lite annan kuriosa. Almdöden är som pest för människan och skördar många offer bland Almarna.
Se bara vad de här har gjort, träden blir uppätna inifrån och faller i klasar.
Tummen upp för vackert mälarlandskap och för Natura 2000 som räddar och bevarar områden runt om i landet. Se nedan
Texten är liten men bl.a. på Trögden där jag bor och faktiskt inne på mitt närmaste och käraste område är naturen omhändertagen enligt Natura 2000; riktlinjer. Det märks och jag är stolt över att få bo där naturen tas om hand på bästa sätt.
I Wiks slottsmiljö finns en äppellund där man under sköretid kan och får plocka olika sorter som smakar gudomligt
Du sköna Hassel du blommar i mars och minner oss alla om härliga vårdagar
På 1300-talet ägde en viss fru Ramborg slottet Wik och hon villa ha en egen kyrka. Det verkade inte som om Ballingstas kyrka dög för denna dam utan hon lät bygga en i Västeråker. För att komma dit så snabbt som möjligt lät hon anlägga en väg som gick rakt över åkrarna till Västeråker. Där denna fina lilla kyrka nu uppenbarar sig. Grinden är stängd men kanske kan man gå vägen ännu för när man kommer fram till kyrkan (det är ungefär en omväg på en mil med bil) kan man se vägen som fru Ramborg lät anlägga. Kyrkan i Västeråker var ordentligt låst så där kom inte ens en klåfingrig kvinna som jag in.
När man kommer tillbaka från den fina promenaden tronar slottet åter upp sig för ens ögon!
söndag 1 mars 2015
Vandringar i naturen, De e våren ...
De e vååren, De e våååren som har kommit igen som en kär gammal vän ...
De e våren och med den ljuset som har
kommit tillbaka till mig och till dig. Under strövande i naturen och
runt Grönsö Ö träffade jag på en dam som likt jag blev intresserad av ett
gammalt träd, vi läste och blev lika fascinerade av trädets ålder.
Hon sade här måste vi känna och samla kraft. Ja,visst man kan samla
kraft ur naturen, finna ro och känna historiens vingar i trädets kärva bark.
Linden är snart 500 år och det sprider ännu glädje och kraft med nya knoppar varje vår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)