Världens bästa dojor

Äntligen fick jag tillfälle att prova mina nyinköpta trailskor. De var helt underbara att springa i, sitter som ljutna på foten, stadiga och greppar i alla underlag. Jag är verkligen nöjd med dom, att löpningen gick sisådär kan inte skorna rå för.

Jag behöver fler löptillfällen. Jag behöver mer dagsljus.

Hur ska detta gå till?

Kan jag både simma och springa på lördagen?

I så fall blir det två dagar i veckan.

Räcker två dagar i veckan för att få tillbaka konditionen så att luften räcker till?

Ja, den som lever får se.

I vilket fall som helst så var skorna ett toppenköp!

Här är dom igen

Solskenspromenad

Äntligen kom hon och bestrålade min väg!

Lite foton från lördagens vinterpromenad

Äntligen shopping, dags för påfyllnad.

Dagens runda gick till sportaffären i min lilla stad. Fann där ett par som kan lyfta den kallare och slipprigare årstiden till en roligare och säkrare årstid

Snygga eller hur

Efterlängtad terränglöpning

Äntligen har jag hittat ett riktigt bra terrängspår. Ja, det var en ren lyckoträff, vi letade efter nya utmaningar, nya ställen att springa på och såg på nätet att i Skattmansödalen fanns två motionsspår. Kunde detta vara nåt att ha, jag tvekade för mitt enda minne av dalen var en gammal utförslöpa en vinter för några år sedan. Kan det verkligen finnas något där? Men vi chansa och mittemot backen fann vi det vi sökte en 2:a och en 5:a rakt in i skogen. Rakt uti ödemarken bar det av på en smal stig som slingrade sig fram över rötter och stenar, över knallar och ner till mossmarker. Helt underbart alltså! Ett riktigt trailspår, jippi! Här blir det fler rundor!

Den som inte provat på traillöpning borde åka hit!

Efter löpet tog vi oss ner ett par steg i backen, gottade oss i solen med en vidunderlig utsikt över den vackra dalen.

En lycklig A-M som äntligen är framme efter 59 minuter och 5 kilometer i urskogen

Förvånad

Häromdagen var jag ute i spåret efter ett uppehåll på fem veckor. Jag trodde nog att det skulle bli svårt och kämpigt men tji vad jag fick tänka om. Löpningen gick alldeles utmärkt. Nytt personligt rekord och kunde även dra ut på stegen. Mina ansträngningar i gymmet och i bassängen har gett utdelning i löparspåret.

Nu har jag även kollat in tester på trailskor och betämt mig för vilka som verkar vara bäst. Får hoppas att de finns i vår lilla stads sportaffär så jag också kan prova dem. Sen ska jag flyga fram över stock och sten.

Ha det gott allesammans!

Säg hej till Nallisana!

Nallisana

Tänk om man kunde vara så naturlig som barnen, bejaka sin kropp och sina känslor lika naturligt som dom. Ett barn skrattar tusenfalt mer än en vuxen. Ett barn gråter och skriker men slutar då det blir äldre och då det blir vuxen.

På mitt jobb skrattas det högt och vilt, jag är en lyckans ost som får uppleva det.

Men vi gråter inte

Vi skriker inte

Jag gråter inte men jag skriker ibland ut min frustration i bilen på vägen hem.

Jag går i skogen och hämtar frid till själen

Jag ruskar om mig själv i rusk och regn

Jag stänger av yttre stimulans från artificiella källor

Jag mediterar

Och nu bejakar jag även mitt behov av tröst genom Nallisana. Hen hittade jag på Mölndals museum förra helgen. De har nu en utställning med gosedjur. Jag rekommenderar den varmt

https://www.molndal.se/medborgare/upplevaochgora/kultur/molndalsstadsmuseum/extra/pagang/gosedjurenmjukutstallningienhardtid.5.3972dd061557a646a1ca8c4.html

Att jag nu drister mig till att lägga ut min Nallisana till allas beskådan beror till stor del på den videosnutt som visades på muséet där en kvinnlig forskare beskriver effekterna av att krama en nalle. Hon berättar om att de i sin forskning har funnit att lugn och ro hormonet, oxytocin, ökar när man kramar ett mjukdjur. (Det har även visat sig att halterna av oxytocin i blodet ökar av regelbunden simning. Kanske är det därför jag älskar att simma? Men det pratade inte forskaren om). Jag har letat på nätet men har inte funnit videosnutten så därför måste ni besöka Mölndals muséum vars utställning om gosedjur är öppen till och med 17 september 2017.

I stornalles famn med min bästis

Att träna i mörker och kyla

Lite uppdatering av planen och dagsformen tänkte jag bjuda på.

Under den ljusa tiden av året finns många möjligheter att röra på sig för mig som är naturfreak. När det svarta kommer så har jag haft för vana att gå i idé. Många hävdar att de gillar vintern då man får unna sig att sitta inne, se långa filmer med godispåsen i handen. Även jag har hängt inne i soffan med nått gott att stoppa i munnen. Jag vet innerst inne att jag har lurat mig själv med att det är helt okey för varje vår när solen tittar in är kondisen som bortsprungen och magen har växt, kroppen känns tung och stel. Nej det har inte varit kul.

Nu är det slut på dessa dumheter. Nu har jag funnit ett sätt som passar mig att hålla mig pigg, glad och alert. Så här ser mitt program ut:

Måndag, kondis och styrka på gymet innan jobbet
Tisdag, simmar efter jobbet
Onsdag, vila
Torsdag, gymmar innan jobbet
Fredag, vila
Lördag, morgonsimmar
Söndag, löpa eller vandra ute i naturen

Tiden finns definitivt till för aktiviteterna.
Det är bara simningen som kostar tid men simningen ger mig extra lugn och ro mitt i allt. Jag älskar den tiden, dessutom kan jag ta mig tid i ångbastun då andan faller på eller bubbelpoolen.
Gymet ger en extra skjuts av adrenalin och glädjefnatt, efter gymet går dagens arbete med lätthet.
Söndagens turer ute i naturen är mitt livselexir, här läker både kropp och själ.

Medveten vila
är mycket viktig, lika viktig att planera in som att planera in träningen

Varje vecka
mediterar jag nere vid sjön, en stund för mig själv i kylan och mörkret där jag summerar, funderar och till slut får in i en stunds dvala (fyra kvartar per vecka).

En del veckor är naturligtvis inte som denna då ställs det mesta på ända men det är inga svårigheter att ändå få in flera pass av träning och njutning. Meditera kan jag göra lite varstans, handlar bara om att avskärma och gå in i sig själv. Gym finns på många platser inte bara mitt vanliga, många hotell har gym. Bassänger lika så. Inte brukar det vara särdeles långt till naturen heller, stadsparker fungerar utmärkt. Man behöver inte heller ha tillgång till konstgjorda redskap då man kan använda tyngden i sin egen kropp, finns många övningar i böcker och på nätet. Jag har lärt mig och kan en hel del övningar utantill, vet vilken effekt de ger och vad jag behöver. I nästa vecka ska jag få en instruktion och förslag till program på gymet för där har jag ännu mycket att lära mig.

Ha en bra helg alla glada!

Njutit och chillat

Ibland måste man bara chilla och njuta av det som livet har att erbjuda.

Tre dagar fyllda av musik, franska bakelser, promenader, spanska kulinariteter och långa nätters samtal

Varsågod ett litet smakprov:

En fransk bakelse är aldrig fel, mums

Mölndals kvarnby bjuder på backträning, timme upp och timme ner blir två timmar i backarna

Gosedjur för alla stillar oro och eliminerar stress. Oxitygen!

Spanska tapas smakar mumma på El Toro Bravo

Vy utöver lilla Bommen från Operan

Musikalen Hair (på operan) skapar gung i gumpen

Let the sunshine in och njut av livet

Kolla in kaktusens väg in i (eller ut ur) rören

Bara vackert för att den finns

Hallonpaj med vaniljvisp lägger sig som en mjuk filt över magen

Trädgårdsföreningens café en härlig höstdag i oktober

Söndag den 25 september 2016

Varsågod foton från dagens vandring i Ängsö;s vackra natur!

Bilderna får tala för sig själva.

Vi gick Utörundan

Äggsvamp?

Gutefår med horn ska passeras

Bävertugg

Nej jag försöker inte välta trädet. Jag studerar läderbaggen

Ska det här bli en fjäril?

Är det så här man ska göra för att komma igen?

För tre veckor sedan drog jag ut en karta på en för mig ny vandringsled och sedan dess har jag längtat med stort L till söndagen då det skulle finnas möjlighet att vandra på Ängsö.

Som jag berättat förut är vandring i naturen ett av mina stora intressen och en av huvudorsakerna till att jag tränar. När man som jag blivit äldre behöver man träna för att orka.

Så här gjorde jag för att försöka komma igen efter en vecka med sjukdom och feber:
Fredag den 16:e strosade jag runt en sträcka på 1.4 km i skogen. I det vackra solskenet provade jag det nya utegymmet med tyngdpunkt på prova.
Lördag gick jag ett annat löpspår på 2.4 km, stannade till vid sträckans stationer där jag provade styrketräning a la naturvarianter.
Söndag gick jag hemifrån genom bokskogen till Eneby och tillbaka medan jag spanade in den fina gallring som gjorts under veckan. Tur och retur 4 km.
Måndag tog jag med träningskläderna till jobbet där jag bytte om efter arbetets slut och stannade till på hemvägen i det fina Gånstaspåret. Rask promenad i 3.1 km
Tisdag tog jag en skön lunchpromenad på en halvtimme i parkerna nära min arbetsplats. På kvällen en rask promenad med min man i 3.5 km
Onsdag åkte jag direkt till badhuset efter jobbet och simmade i mycket lugn men stadig takt. Trettio minuter i stället för sextio som är den vanliga onsdagsrundan i bassängen.
Torsdag arbetade jag med ved i 45 min.
Fredag vilade jag
Lördag gick jag upp tidigt och åkte till badet där jag simmade i takt med den häftiga salsan som strömmade ut ur högtalarna till min och vattengymnasternas förtjusning. 45 min.

 I morgon är det min framlidne fars födelsedag och det var han som fick mig in på vandrarnas bana. Söndagens vandring vore en ren hyllning till pappa och till hösten om den nu blir verklighet.

Sabotage

För en dryg vecka sedan nådde jag upp till ett av mina delmål nämligen att springa en sträcka på 3560 meter utan att stanna för vila eller att gå. Nu är detta förstört. Sabotagemakaren heter virus. Ett virus som slog ut mig till punkt och pricka. Med feber upp emot 40 grader har dimman milt slutit in både mig och soffan där jag tillbringat den största delen av veckan.

Nu börjar vettet komma tillbaka men hur ska det gå med den kondition som jag byggt upp. Är allt förgäves? Den spännande fortsättningen går att följas i slutet av nästa vecka så välkommen att titta in då

Hjärngympa

Efter en kreativ stund i viloläge fick hjärnan spatt och ur den mörkaste vrån drog jag fram en väska med ett innehåll som jag inte viljat göra mig av med. Med spänning öppnade jag kedjan och tog fram tråd för tråd, nystan efter nystan som inte har sett dagsljus på tre årstionden. Min skatt av växtfärgat ullgarn låg där intakt och grinade illa i ljusskenet. Heureka! Finns den kvar? Efter ivrigt rotande kom den lilla virknålen i miniformat fram. Här ska virkas eller snarare sagt knypplas och knotas, stånkas och satan i gatan vad svårt det är att få med de båda små tvinnade trådarna.

Jag hade tänkt att få en meditativ stund var dag i omväxling mot det jag utsätter min kropp för var vecka. Men nu börjar jag tvivla. Hjärnan spinner iväg för att utmana. Som vanligt vill den inte acceptera en lugn medelväg och ett enkelt hantverk. Nu har den fått för sig att jag ska virka på ett sätt som jag aldrig har gjort förut. Min man tycker att det ser ut som en binnikemask. Jag tycker allt att den åtminstone liknar en luddig tunntarm min blivande pläd.

Heja heja

Häromdagen skrev jag om att bli peppad. På söndag är det min tur att heja på min man som tävlar i Lasse-Maja loppet. Att stå bredvid är både frustrerande och spännande. Det här är inte första loppet han springer och inte heller den sista tävlingen men ingen är den andra lik. Det är intressant att lyssna till andra tävlingslöpare som pratar om var de ska springa nästa gång. En fascinerande värld öppnar sig som handlar om tider, skor, pronera, pulsklockor, pannlampor, löparknä och mycket annat. Oftast ser man bara "sin löpare" vid start och mål och då trängs det av färgglada, studsande, fokuserade löpare. Jag försöker få ett kort på min löpare när han kommer i mål men det är sällan han är ensam och svårt att få till en helfigur med kameran, ibland blir det bara ett ben eller en helt annan löpare som fastnar på linsen.

Nu håller jag tummarna för min älskling

Pepp

Varje gång jag ska ut i spåret känner jag mig upprymd och förväntansfull, det här ska bli kul men oftast försvinner känslan snabbt. I dag var det åter en sådandärdag då jag redan efter 100 meter var gråtfärdig och ville vända åter men jag tänkte en liten bit till och en liten bit till och så var jag plötsligt ute på gärdet och höll på att storkna i odören från gödselhögarna. För att inte ulka upp så gick benen i en väldig fart och resten av sträckan varvade jag snabb löpning med rask gång. Väl tillbaka hade det gått fortare än någonsin och jag kände mig nöjd igen.

Vi som försöker och försöker om och om igen att springa behöver en peppande röst och jag har min coach som muntrar upp även när jag skriker att han ska vara tyst. För det kan vara jobbigt när någon ropar "kom igen det här går bra" när man själv håller på att falla ihop som en säck potatis och bara vill försvinna som en blöt fläck.

Nu verkar det som om jag ska få en simmarpartner också även om bassängerna ligger på 40 mils avstånd. Jag håller tummarna

Esse

Idag är jag i mitt esse.

Under förmiddagen har jag försatt mig i mitt rätta element, vatten.

Jag är varken vattuman, kräfta eller fisk men andra säger att jag är som en delfin i vattnet. Som treåring lärde jag mig att simma, först under vattnet för jag höll på att "drunkna" varje gång, sedan lärde pappa mig att flyta och då blev det lättare att simma med näsan över vattnet.

Efter ett uppehåll har jag i dag bytt bassäng och stad och nu kan jag åter sträcka ut minut för minut. Idag blev det 45 minuter där de sista 15 kändes ordentligt. Bredvid i bassängen höll ett gäng på med vattengympa, den peppande musiken var tillsammans med synen ett roligt inslag i träningen.

Nu ser jag fram emot nästa helg och esse-dag

Aqua-jogging

I går hörde jag för första gången talas om aqua-jog

https://youtu.be/rFFnvQcnIJo

och blev mäkta förvånad. Vattenlöpning, kan det vara något för mig?

I morgon så visar det sig

Every thing I want to do .......

Tänk vad det kan vara olika.

I går fick jag en helt underbar runda på drygt fyra kilometer. Höstluft, sol och skog gjorde mig sällskap på färden. Inga kantareller (vilket iof var bra för med skogens guld följer täta stopp) men fiskljusens skri och sorkens flykt. Sträckan avlades fyra minuter snabbare än då jag sprang den för fyra veckor sedan vilket gjorde mig ännu gladare, inte för att jag bryr mig om tider i sig, utan för att det visade på att konditionen hade förbättrats och att jag blivit starkare. Ett sätt att mäta framsteg. Under hela färden hem sjöng jag glatt med till Kim Larsens sprudlande låtar.

Dagens löparrunda på hemmaplan var enbart jobbig. Humöret växlade mellan vissen nedtämdhet och ren ilska över hur f-baskat dåligt det gick. Väl hemma visade dock klockan på en helt ok tid och från musikrummet hördes medelsam 70-tals musik som påminde om ungdomens tid ute på lokal. Efter att ha skakat loss till musiken kom jag in i extas där jag virvlade runt till  Hammonds "Every thing I want to do I want to do with you" .. .  flera timmar senare lever jag kvar i efterdyningarna ... Yeah!

Waterkraft

Vatten är en kraft att räkna med då man motionerar. Här springer jag utefter strandlinjen i Vätterns kylslagna vatten. Planen är att till nästa helg invadera ett av badhusen i hemområdet och böra simma på nytt. Som ung tävlingssimmade tävlade jag i TSK men det gav inte mersmak. Numera är jag gärna påhejare till min man som tävlar i löpning men för egen del så lockar tävlingsloppen inte alls.

Nedan ytterligare ett försök till att vandra genom kallt vatten.

Vi ses!

Endorfinkickar kan utlösa gråtattacker

Efter dagens runda kom inga tårar. Däremot vet vi väl alla att gråt och skratt är närbesläktade emotioner. Liksom man kan gråta av glädje kan man skratta då sorgen blir en övermäktig.

Ett flertal forskningsresultat har påvisat att motion har en positiv påverkan för att människan ska må bättre. Träning motverkar depression i så hög grad att lyckopiller hamnar långt efter i bakvattnet. Motion får hjärnans celler att spricka av förtjusning och leta flera vägar till klokhet och kreativitet.

Men är det så att all träning ger hjärnan en endorfinskjuts? Även den som är tråkig? Sist jag städade kände jag inget lyckobubbel däremot fick jag ont i ryggen. Nej, städning är bäst att undvika ;-))

Motion, planering och dagsform

Började stortjuta efter dagens löpning. Är det normalt? Jag vet inte men det ska jag ta reda på. Likväl som jag ska ta reda på om jag som 58-åring kan förbättra min kondition och samtidigt tycka att det är kul. För kul ska det vara "annars kan det kvitta" som Galenskaparna sjunger.

För en och en halv månad sedan började jag planera min träning och väga in mig. Efter fyra veckor var vikten detsamma som då jag började. Visst, jag kunde ha blivit besviken och nedslagen men det blev jag inte och nu har jag än mer idéer för hur jag ska kunna träna och tycka att det är kul.

Vad är roligt att göra? Varför vill jag träna? Vilken är min främsta motivation till att röra på mig?

För mig är det en enkel matemtik. Jag vill orka gå i naturen under långa sträckor och många timmar för det är en av mina passioner. Jag är av naturen nyfiken och vill se vad som döljer sig bakom nästa stenblock, nästa bergsknalle och nästa fjälltopp. För att kunna njuta måste jag vara stark både till kroppen och till sinnet samt ha en god kondition.

Vad är då roligt, jo enligt mig så är det friheten av att springa i naturen och att simma ute i havet. Kul är också att prova på nya träningsformer.

Nu under veckan har jag provat på löpbandet och crossfit på stadshotellet i Västerås. Båda var roliga men löpbandet gav mig den största kicken. Nu när mörkret snart lägger sig över landsbygden så kan gymet i stan vara ett alternativ. Ännu har jag inte lagt in det i min planering utan provat in pannlampan så att jag ska kunna springa i mörkret. Får se om jag vågar då det kompakta mörkret på landet är läskigt.

I dag sprang jag nästan hela Fånö-sträckan, 3170 meter, på 30 minuter och känner mig nöjd. I morgon är första dan efter fem veckors semester då ska jag ta om rundan (efter jobbet). Får se om det känns lika bra då?

Vi höres, nu ska jag kolla in varför en runda kan få en stackars motionär att stortjuta ;-)




Lägg till bildtext

Fjättrad kråka kraxar ut sin olyckliga barndom över den nyblankade fjärden