Ge dig av nu tiden ringer iväg. Ja, ja jag ska bara ta något att äta först.
Nej, nej inte nu, på med kläderna. (Springer vänster höger, det tar emot i backen)
Backar är till för att springa i, kämpa.
Ser du där var du uppe (tjost, tjost)
Fortsätt nu rakt fram mot pumphuset. Utan vila, det går inte.
Så klart det går, bara en kilometer vet du.
Stanna nu upp och. Nej, nej nu går det ju så bra, jag flyger fram.
Stanna! Du ska träna armhävningar! Inget annat. (hm, går ner och tar tag i broräcket nere vid marken)
Ett, två. Ett, två. (tjost)
Upp och hoppa, HÖGER, inte rakt fram. (Faan vad hon driver med mig)
Nu springer du ända fram till stigen. Jag kämpar.
Bra, ta nu inte fel väg igen! Hm, hm ska försöka.
NEJ, det var FEL igen, kan du aldrig lära dig? Ja, ja, ta det lugnt, här är det.
Gott så, ääääända in till skogen öppnar sig. Jag försöker, det känns helt ok, ganska kul faktiskt.
Ta nu inte i så du spricker, lite ödmjukhet om jag får be. (Än så länge bestämmer du inte över mina tankar).
Gör jag inte, det är ju jag som är dina tankar, ha, ha ,ha. (Suck, önskar jag hade någon annan tankedrivare)
Var nu inte deprimerad, det är ju bara jag, ditt andra jag. Solen skiner och skogen doftar av mossan. Ska jag vara glad nu eller vad menar du, du är ju hopplös.
Äsch, nya tag, här brukar du ju vimsa omkring och skutta vilse :-) Som om det är en tröst.
Ja, lite vilse är väl alltid rätt. Men om jag då inte vill springa vilse.
Ja, det har väl ingen betydelse bara du springer så. Ja, det har du rätt i. Nu springer vi på du och jag, jag och du. Någon gång kommer vi nog fram.
Ha, det bra alla ni andra som liksom oss springer omkring och velar. Vänliga hälsningar från mig och min alterego
(Tankarna)
