Pärlor för svinen, nej det är Annes guldklimpar. En personlig touch över Sveriges nejder och fjäll från syd till nord.
onsdag 24 januari 2018
Gryningslöparen
I går blev det ingen löpning alls. Snålblåst och halka. Nej, det kändes inte lockande. Bestämde mig i stället för att försöka springa på morgonen så där satt jag färdigmunderad vid sju och väntade på gryningen. Kvart över bar det i väg. Snöglopp, halka och två decimeter snö att springa i. Vet inte om det var bättre men det gick i varje fall framåt men det var ganska jobbigt och jag fick slita ordentligt ändå fixade jag inte att springa som jag ville. Kanske sprang jag för fort. Kanske var underlaget för svårt. Men jag hade i varje fall inte ont i lederna. Ett gôtt adrenalinpåslag fick jag. Det känns bra att ha blivit en Gryningslöpare!
lördag 20 januari 2018
Nya träningspass
Hej, igen!
I går var jag ute och sprang på gångvägarna nere vid Enköpingsån. Jag skulle enligt mitt schema springa 25 minuter och jag sprang som jag skulle i 26 minuter. Det gick helt ok, långsamt men bra. Inget flåsande och inte speciellt trött. Men jag hade ont i vänster höft och knä, på utsidan. Min PT har sagt att jag ska sträcka på mig, höften upp och ut, blicken framåt. Inte visste jag att det inte var nog med att röra på benen utan man ska göra det på ett visst sätt också. Hej och hå. Jag har läst i en träningstidning att man kan få ont i höft och knäled om man inte sträcker på sig pendlar med armarna framåt, rakt inte snett osv. Och jag försöker ut med bröstet, upp med blicken, pendla rakt, pendla rakt. Orsaken till att man inte orkar hålla upp kroppen ska vara att man inte har tillräcklig bålstyrka, alltså behöver jag träna mer rygg och mage. Och jag tränar mage och jag tränar rygg. Och hej och hå. Kom till mig bålstyrka. Komsi, komsi.
I dag gjorde jag en av mina favoritsysselsättningar. Jag simmade och jag simmade. Jag älskar det. 45 minuter i rejäl fart. Ingen vila här inte. Jobbade och kämpade. Sååå skönt och efteråt bastu. Lederna och jag njuter!
I kväll blir det hemmagjord pizza, mums!
I går var jag ute och sprang på gångvägarna nere vid Enköpingsån. Jag skulle enligt mitt schema springa 25 minuter och jag sprang som jag skulle i 26 minuter. Det gick helt ok, långsamt men bra. Inget flåsande och inte speciellt trött. Men jag hade ont i vänster höft och knä, på utsidan. Min PT har sagt att jag ska sträcka på mig, höften upp och ut, blicken framåt. Inte visste jag att det inte var nog med att röra på benen utan man ska göra det på ett visst sätt också. Hej och hå. Jag har läst i en träningstidning att man kan få ont i höft och knäled om man inte sträcker på sig pendlar med armarna framåt, rakt inte snett osv. Och jag försöker ut med bröstet, upp med blicken, pendla rakt, pendla rakt. Orsaken till att man inte orkar hålla upp kroppen ska vara att man inte har tillräcklig bålstyrka, alltså behöver jag träna mer rygg och mage. Och jag tränar mage och jag tränar rygg. Och hej och hå. Kom till mig bålstyrka. Komsi, komsi.
I dag gjorde jag en av mina favoritsysselsättningar. Jag simmade och jag simmade. Jag älskar det. 45 minuter i rejäl fart. Ingen vila här inte. Jobbade och kämpade. Sååå skönt och efteråt bastu. Lederna och jag njuter!
I kväll blir det hemmagjord pizza, mums!
onsdag 17 januari 2018
Blodomloppet, hejsan hoppsan här kommer jag
Ja, något ska man väl hitta på och varför då inte se till att man kan springa ett lopp. Förra året i augusti sprang jag blodomloppet i Örebro. Det gick väl så där. Det regnade och blåste. Kallt var det och dåligt humör hade jag då jag stod och väntade. Sedan var det till att springa så långt jag orkade och att gå då benen inte ville mera. Men jag tänkte ändå i mitt stilla sinne att jag ska försöka igen. Jag vill ju orka vandra många mil, springa flera kilometer. Känna mig stark och kry. Så jag började jogga lite lätt under förra sommaren. Jag tjostade och sprang några meter. Sedan blev det lite gymträning. Rodden var kul för den orkade jag ganska länge, typ tio minuter. Löpbandet en fem minuter innan benen vek sig. Men jag kämpade på. I september tog jag för första gången hjälp av en coach, en PT. Och sedan har jag kört enligt hennes program. Det har varit avbrott då jag varit krasslig men annars helt ok. Mina mål då var som alltid: bättre kondition och starkare kopp, piggare och bättre hälsa.
Sedan satte jag upp andra mål som att gå ner i vikt och att springa obehindrat fem kilometer. för två månader sedan hade jag nått det första målen, vikten är nu som jag vill ha den och den har stannat där. Check på den. Jag blir är mkt starkare och har en bättre kondition men det går inte alltid framåt. I nuläget springer jag ett par intervallträningar i veckan och ett längre sammanhängande. Jag kör styrka för främst bålen; mage rygg och simmar emellanåt.
Jag hoppas ni kan vara med mig och heja på ibland när det tar emot.
I går var det meningen att jag skulle vara ute och springa men snöstormen kom emellan så jag gick in på gymet och körde cykel/cross/rodd/styrka i en timme. Det var helt ok men crossen är så himla jobbig. I dag stod promenad på programmet, ganska halt tycker jag ute på gatorna men även en bambi på hal is tar sig framåt.
Undrar hur det blir resten av veckan om det går att springa ute i kylan och halkan.
Sedan satte jag upp andra mål som att gå ner i vikt och att springa obehindrat fem kilometer. för två månader sedan hade jag nått det första målen, vikten är nu som jag vill ha den och den har stannat där. Check på den. Jag blir är mkt starkare och har en bättre kondition men det går inte alltid framåt. I nuläget springer jag ett par intervallträningar i veckan och ett längre sammanhängande. Jag kör styrka för främst bålen; mage rygg och simmar emellanåt.
Jag hoppas ni kan vara med mig och heja på ibland när det tar emot.
I går var det meningen att jag skulle vara ute och springa men snöstormen kom emellan så jag gick in på gymet och körde cykel/cross/rodd/styrka i en timme. Det var helt ok men crossen är så himla jobbig. I dag stod promenad på programmet, ganska halt tycker jag ute på gatorna men även en bambi på hal is tar sig framåt.
Undrar hur det blir resten av veckan om det går att springa ute i kylan och halkan.
måndag 15 januari 2018
Nu kör vi mot nya mål
Hej där!
Nu var det länge sedan jag skrev, faktiskt inget sedan juli 2017. Och då slutade jag med att deklarera att mina upplevelseresor runt om i Sverige ska bli en bok. Ni kanske har undrat om inte så kommer här i varje fall en rapport från skriveriet. Från södra Skåne till norra Uppland har jag nu vandrat på tangentbordet. Skriver just nu om Örebro i landskapet Närke. Det är riktigt rolig och jag är nu uppe i 320 sidor. Här kommer ett litet smakprov från Öland:
Lite Alvar på Öland
Med sina 6072 meter är den Sveriges längsta bro för Öresundsbron som byggdes senare är delvis byggd på danskt territorium. Öland är för mig campingarnas ö. Böda camping. Klingar det en klocka någonstans? Men det finns många fler. På en av alla tuggade jag och en kompis tuggummi och blåste bubblor så frenetiskt att jag efter mammas saxande var ganska hårlös på höger sida. Men vad gjorde det, det var sommar och sol, tuggummiautomater som tömdes och bad som var kallt. Helt enkelt en underbar campingsemester. Det är lagom långt att cykla från Äleklinta upp till Byxelkrok och tillbaka på några dagar. Stenkusten kallas kustvägen som går längs öns västra sida med start vid Äleklinta. Landskapet är kargt, stenigt men framför allt, väldigt vackert. Enligt mig och många med mig Ölands vackraste väg. Den ringlar sig förbi kalkstensbrott, gamla fiskebodar, små fiskehamnar och badplatser. Gör som mina döttrar, ta med tält och böter så klarar ni er fint. Från Byxelkrok kan du ta båten ut till den mytomsjungna ön Blå Jungfrun.
Nu var det länge sedan jag skrev, faktiskt inget sedan juli 2017. Och då slutade jag med att deklarera att mina upplevelseresor runt om i Sverige ska bli en bok. Ni kanske har undrat om inte så kommer här i varje fall en rapport från skriveriet. Från södra Skåne till norra Uppland har jag nu vandrat på tangentbordet. Skriver just nu om Örebro i landskapet Närke. Det är riktigt rolig och jag är nu uppe i 320 sidor. Här kommer ett litet smakprov från Öland:
Purpurkniprot
Lite Alvar på Öland
Med sina 6072 meter är den Sveriges längsta bro för Öresundsbron som byggdes senare är delvis byggd på danskt territorium. Öland är för mig campingarnas ö. Böda camping. Klingar det en klocka någonstans? Men det finns många fler. På en av alla tuggade jag och en kompis tuggummi och blåste bubblor så frenetiskt att jag efter mammas saxande var ganska hårlös på höger sida. Men vad gjorde det, det var sommar och sol, tuggummiautomater som tömdes och bad som var kallt. Helt enkelt en underbar campingsemester. Det är lagom långt att cykla från Äleklinta upp till Byxelkrok och tillbaka på några dagar. Stenkusten kallas kustvägen som går längs öns västra sida med start vid Äleklinta. Landskapet är kargt, stenigt men framför allt, väldigt vackert. Enligt mig och många med mig Ölands vackraste väg. Den ringlar sig förbi kalkstensbrott, gamla fiskebodar, små fiskehamnar och badplatser. Gör som mina döttrar, ta med tält och böter så klarar ni er fint. Från Byxelkrok kan du ta båten ut till den mytomsjungna ön Blå Jungfrun.
Hela södra Öland är ett Världsarv och en sträcka som går över arvet och Alvaret är rundslingan Stora Alvarsleden. Den startar söder om Färjestaden i Karlevi går via byarna Frösslunda och Resmo tillbaka till Karlevi, totalt 26 km. Det är en mycket gammal väg över det vidsträckta Alvaret som erbjuder en unik naturupplevelse i det mångskiftande landskapet med omväxlande karga, enorma kalkstenshällar och blomsterrika ängar. Härute råder en alldeles speciell tystnad och stillhet som du inte finner på många andra ställen. Leden är skyltad med små stenrösen av kalkstensflisor och har vid murar och stängsel försetts med stättor där cykel kan ledas över. Från naturreservatet Karlevi till Frösslunda finns en gammal alvarväg som vandringsleden följer där är Alvaret öppet och du orienterar dig enkelt med hjälp av Vickleby kyrka som syns från långt håll. Längs leden möter du stensättningen Präströr innan du till slut når mittmuren som sträcker sig från norra till södra delen av Stora Alvaret. Detta anses vara den första mur som byggdes efter att markerna delats mellan socknarna på 1800-talet. Här ute finner man alla typer av Stora Alvarets växtmiljöer. Tunna jordar på kalkstenshällen dominerar, dessa korsas av vattenflöden och fuktstråk. Alvarets flora är unik och växter med arktiskt, asiatiskt och sydeuropeiskt ursprung växer sida vid sida. Här finns arter som överlevt ända sedan istiden samt arter, som på alvaret har sin enda förekomst i hela världen (endemiska). I maj blommar orkidéerna i stora mängder. Över de vidsträckta alvarmarkerna ljuder lärkornas oavbrutna drillande som då och då bryts av ljungpiparens eller storspovens sorgmodiga stämma. Ibland hörs ett rasslande ljud över kalkstenshällarna och då är det, den svårupptäckta, sällsynta rosenvingade gräshoppan som är i farten. In till leden finns två fina fågellokaler Frösslundamossen och Möckelmossen. Går du i dimman kan du vara säker på att du förlorar både färdriktning och tid efter ett tag på den vidsträckta Alvaret och hamnar i den spännande berättelsen Skumtimmen. Vill du på ett lustfyllt sätt lära dig mer om Öland kan du läsa fler av Johan Theorins spännande böcker. Han är uppväxt på Öland. Mitt bästa tips är Skumtimmen som även är filmad med Lena Endre i huvudrollen, en mycket bra bok och film.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)