Intervaller en succé i kvalité?

Det står ofta om att öka motivationen för träning i olika media. Tips kan vara allt ifrån att träna med en kompis till att träna inför ett lopp. Att låta en löptävling vara en morot har för mig totalfloppat men det kan vi ta en annan gång.

I dag har jag provat på att träna med andra inbitna löparkompisar i organiserad form. För det första fick jag fråga och fråga om bland vänner och proffsen för att få någon som helst ordning på vad som menas med kvalitetslöpning. Ja, det var så det stod på dagens schema. Kvalitet i löpning ska det föreställa intervallträning. Är det så man ska tänka att intervaller ska vara någon sorts kvalité? Ja, jag funderade allt en hel del innan jag åkte till träningen. Mina snabba ruscher ute på vägarna och kämpandes uppför backarna är det inte kvalité? Utför jag de långa terrängpassen med avsaknad av kvalité? Den tunga, svettiga asfaltsloppen är de kvalitetslösa? Jo, asfaltsrakorna kan allt kännas så då lederna knorrar och huvudet helst vill ta kroppen och försvinna någon annan stans. Men alla de andra hoppen över nedfallna träd och rushen på raksträckorna på grusvägarna de kännas allt riktigt bra och får en och annan kvalitetsstämpel av mig.

Att bygga snabbhet innebär att träna intervaller och eller att träna sk fartlek. Det har jag läst om och hört av alla och envar. Men är det så himla kul då? och vad ska man ha för nytta av att kunna springa fort? Fartlek det är kul och riktigt inspirerande enligt mina ben och huvudknopp. Vart ska nästa rusch inträffa uppför djävulsbacken eller mellan lyktstolparna? Där borta syns en gullviva dit springer jag så fort benen bär mig. Bakom kurvan finns säkert något spännande dit måste jag rusa. Men att springa 30 20 10 eller 1*10, 5,50 eller någon annan sorts sifferkombination som man ska hålla reda på då benen blir allt mer lika spagetti det känns märkligt. Vem i himlens namn har hittat på att man ska springa 30 sekunder i en viss exakt fart och sedan öka på sekundrarna och öka intensiteten ytterligare i flera omgångar? Denna dåren skulle jag vilja strypa vilket var nära fallet i kväll då jag sprang "kvalité" med andra flippade träningsnarkomaner medan själen skrek efter barmhärtighet.  

Muralmålningar från medeltiden i Falbygden

Måleri genom tiderna har växt mitt i intresse mer och mer. De riktigt tidiga muralmålningarna hittar du främst i våra medeltida kyrkor. En av de särskilt intressanta är Marka kyrka strax söder om Falköping längs vägen mot Ulricehamn. Kyrkan är byggd i slutet av 1100-talet och när den renoverades 2013 togs de gamla målningarna fram. Tänk vad sägner och myter kan vara sanna och bringa fram gamla sker bara pga av att människor berättar och återberättar vad de gamle har sagt och sett. Målningssviten är en av de största romanska målningarna i Sverige. Romanska måleriet var det rådande under tidiga medeltiden (1100-första delen av 1200-talet).

Här står ärkeängeln Mikael med sina vågskålar där han väger den avlidnes själ. I den ena finns de goda gärningarna i den andra de onda som personen bär med sig till himlaporten. Det är förstås a en fördel om det goda överväger och en förutsättning för att hen ska få träda in genom pärleporten. Men Belsebub önskar fler till sitt heta rike och med klykan försöker han påverka vågen att tippa över till höger. Ja, vad ska man föredra ett evigt liv med harpan eller en dans på heta plymåer?

Så här blir du starkare

Jag har alltid kämpat för att bli starkare  och få mer kondition, att orka vandra långt och må bra genom att träna löpning. Ja, i varje fall var det därför som jag började löpträna för ett par år sedan. Och visst det är sant löpträning ger ökad kondis och styrka men vandring i skog och mark ger lika mycket tillbaka till löpningen. Att bara gå ut och gå under timme efter timme, backe upp och ner har gett starkare ben och mycket mer uthållighet än vad jag hade innan denna sommar. Det som har gett mig mest skjuts på vägen i min träning är då jag skaffade mig en coach och timmarna ute i skogen. Och den extra fördelen jag har av att dela intresset av löpning med min man. Ibland kan det även vara en fördel att ha på sig sina vanliga löparskor då man ger sig ut för att vandra. Fötterna finner gärna inspiration till att springa med trailskorna på genom blåbärsriset.

 

 

 

 

 
 Att vila är den bästa återhämtningen. Det som bygger styrkan i musklerna och gör det mentala pannbenet tjockare. Att som jag här  dragit mig undan för en egen vilostund vid Abborrsjön är förlösande. Men det är en temporär återhämtning, ett par dagars vila emellanåt är däremot det som gör att man klättrar upp några pinnhål extra.



Antioxidanter är inflammationshämmande sägs det och kan behövas en hel del av då skenbenen där fram på benens nedre del kan drabbas av ihållande och besvärlig värk. Alla grönsaker och frukter som lyser av färgpaletten är bra för alla och envar. Ute i skogarna växer blåbär men här plockas odon som är min favorit. Ett annat sätt att minska och även förebygga värk är att med tårna rita alfabetet i luften. Prova så får du se att det känns.