Leva livet, har du också slått in dörrar?

 

 

Har du också slått in dörrar?

Det finns minst två olika vis att ta motgångar. 1, Ta på dig offerkoftan. Det är faktiskt synd om dig som har drabbats av allvärldens motgångar. Det var inte så här som livet skulle bli. 2, det är alla andras fel. Din arbetsgivare uppskattar inte dig. Dina barn älskar inte dig och din älskade drog med grannen. 3, Det är ingens fel. Nu väntar nya utmaningar, vem vet vad som väntar dig bakom hörnet. Allt kan bli bara bättre.

Du har ett val och kan välja vilket sätt du ska se på det som händer dig. Du kan välja vilken väg du vill gå. Hur du kan se på det som sker.

Visst kan du bli trött av att få ännu en dörr kastad i synen på dig. Men det finns alltid nya dörrar att glänta på och ibland att bara kasta upp på vid gavel. Bakom en del sitter Belsebub och visar sitt fula nylle. Bakom andra sitter en smilfink och kvittrar falskt. Men bakom den trettioelfte sjunger näktergalen i skyn och du svävar bort på små moln.

Visst har du varit med om motgångar förut. Visst har det varit svårt och ledsamt några gånger i ditt liv. Vad gjorde du då? Väntade du på de stekta sparvarna eller drog du upp fisken genom vaken och stekte den på isflaket? Kanske behöver du slicka dina sår men låt inte varbölden växa. Ta hjälp av dina vänner. Gå till vårdcentralen och sök hjälp. Googla och gå en KBT-kurs på nätet. Grotta och tänk efter. Hur har du gjort de andra gångerna? Visst har du alla gånger tagit dig igenom och visst har livet blivit bättre. Kan du lista ner fördelarna och nackdelarna med två av de vägar du väljer att pröva dig fram på. Kan du jämföra med de andra som du tänker prova på.

Du kan sparka och slåss för dig själv och för din vän men du kan bara förändra dina egna tankar. Du kan inte förändra hur din vän ser på era gemensamma svårigheter. Du kan vilja men inte vara glad i stället för någon annan. Men du kan välja att vara glad över det du ser och har i livet. 

Leva livet, Träden talar till mig

 

 

 



Vet du att träden har ett hemligt nätverk? Ja, jag har alltid misstänkt det och nu har skogsforskare Suzanne Simard och skogsvaktare Peter Wohllebens teorier fått fäste i vår tid. Kanske har det dröjt 25 år innan berättelserna lyfts fram på grund av att samhället nu har accepterat att naturen är en läkande kraft och viktig för människans hälsa och välmående. Ja, ni vet regnskogarnas betydelse lyftes fram på 60-talet och strax därefter påbörjades trädkramningen av Almarna, men sedan har det varit ganska tyst om man bortser från trädgårdarnas rehabiliterande såsom exempelvis Alnarp i Skåne. Suzannes hypoteser om trädens hemliga liv slog igenom 2016 då hon föreläste om "How trees talk to each other" där hon visar på att träden har en egen byteshandel av kolhydrater, vatten och näringsämnen via svamparnas mycel. De högresta träden som kan skapa kolhydrater genom sin närhet till solstrålarna försörjer och vårdar de mindre träden som lever i skuggan nere vid marken - och så har det varit i alla år utan att vi förstått någonting. Det har funnits barrskogar i 270 miljoner år och lövskogar i 100 miljoner år betydligt längre än vad människan existerat. I Peters bok "Trädens hemliga liv" visas på hur träden knyter vänskapsband, varnar varandra för faror och hjälper svagare individer att överleva genom fotosyntesen. Suzanne kallar trädens kommunikationssystem för "wood wide web" och vandrar man i en gammelskog kan man om man lyssnar med sina sinnen höra skogens viskningar. I Risvedenskogarna vid Alingsås har den uppenbart viskat till mig mer än en gång då jag nu vet om att där har jag vandrat mången gång både ensam och tillsammans med andra, men då visste jag inte att denna vilsamma skog heter Risveden och av vissa kallas skogarnas Avatar. Bilden ovan är tagen i Ekolsunds park som ligger i Uppland mellan Enköping och Bålsta. Parken är fylld av träd som planterats i ett arboretum. En plats där de nyare träden och växterna gömmer sig nere ibland slyn medan de högväxta Douglasgranarna strävar med mig upp emot skyn. Varför skriver jag då allt om dessa träd? Jo, jag vill inspirera dig att gå ut i skogen dofta på en kotte, lyfta blicken emot skyn och rulla dig i mossan.

Hjärta, den tredje strålande dikten

Hjärta

På Alla Hjärtans Dag mötte jag en kvinna. Hon sade till mig.

Det här är det ultimata viset att fira alla hjärtans dag.

Och jag tänkte där jag stod helt blottad och naken.

Ja, detta måste vara det bästa för alla hjärtan.

/Simmerskan.

Alvaret, den andra strålande dikten

Alvaret

Maja, Mjau. Mina ögon skymmer i dag. Det är så jag ser. Med skummande blick. När jag var ung trodde jag aldrig att det var på det viset då man var blind. Jag trodde att det var som rött man såg. Ja, ni vet om ni blundar ser ni rött. Ja, inte bildligt så som då man blir riktigt arg och förbannad utan så som kattungen ser. Ni vet kattungar ser genom ögonlocken så måste det vara. Och ser man genom ögonlocken så ser man rött. Blodådrorna ni vet. Alla kattungar föds blinda men det kan inte vara helt och hållet på det viset eller hur. För de ser ju allt i ett rött skimmer där de kravlar runt i bädden. Lägger rumpa in till rumpa. Mjau. Mamma Maja. Min blick är skev, alltså den skevar ibland och då ser jag halva bilden medan den ibland är helt skymd och då blir jag skumögd, så där grå och skymd blir blicken. Jag föredrar faktiskt en rödskimrande värld emot en grådisig variant. Jag bor nu på Alvaret på Öland. Där har havet samma färg som min utsikt. Där skummar havet lika grått som mina ögon. Så det är helt okey. Jag har alltid tyckt om havet och viljat bo vid havet och nu gör jag det. Jag vet att havet utanför mitt hus skummar grått så jag är lycklig eftersom det endaste jag nästan ser är grådisigt skum. Alvaret har en speciell färg som jag inte kan beskriva. Jo, jag har försökt både länge och ännu längre för att finna orden, nyansen, nyanserna men trots all tid som jag har att tänka, minnas och formulera mig så finner jag inte de rätta orden för Alvarets färg. Jag var till en konstnär här på ön. En liten bit uppåt. Jo, jag fick skjuts. Det var snällt. Konstnären han målade Alvaret på en avlång träbit. Alla Alvarets nyanser för det är sådant som konstnärer kan. Därför vet jag hur Alvaret ser ut men jag kan trots detta inte beskriva dess mångfald av nyanser. Jag tog hem hela träbiten och hängde upp den i rummet. Där finns nu ett helt konstverk av Alvaret. I två av rummen har jag målat Alvaret på väggarna. Jag tänker inte berätta vilken av nyanserna som jag valde helt enkel för att jag inte kan beskriva den och även lite för att det är min ensak hur jag gestaltar Alvaret. Det var lättare med de lila som kommer på Alvaret då det blommar. Den är helt klar utan bismak. I mitt hus har Alvarets lila blomma stänkt sig upp på fondväggen i badrummet. Några fläckars mosaik neonar sig i lila och några i guld, men egentligen är det nog mer brons. Jo, bronsfärgad mosaik. För övrigt är det lätt med de grön, turkosa och blå färgerna i mitt hus. Badrummets mosaikväggar och bubbelbadkar är åt det turkosa hållet medan de små plattorna på golvet också är turkosgröna eller blå som havet då det inte grånar. I rummet där glasbordet står, där bakom glasbordet är väggen målad i en vacker turkosblå färg. Där har havet flyttat in i dess mest spektakulära form visar det upp sitt glitter från solen har det lånat ljuset, det havet, men i mitt rum på väggen kommer glittrets återspegling från prismorna i kristallkronan men som glittret i havet handlar det om ljus. Utan ljus inget glitter. Utan en ljusbild på innerögat ingen bild överhuvudtaget. Jag hörde ett dunk från havet. Dunket från en tvåtaktsmotor så som jag hörde den på västkusten där jag kommer ifrån. Dunket formade leendet i mitt ansikte. Ni ser det säkert för samma leende har ni då ni speglar ert ansikte i ljuset av glada tankar och minnen. Det har ingen betydelse för mig att jag inte ser mitt eget leende för jag känner det i hela min kropp. Den dagen följde jag ljudet ut till havet. Jag vet vilken riktning havet har här hos mig på Alvaret från syd till norr. Min skymblick har fått mig att känna av väderstrecken, nu men inte förr vet jag alltid vad som är söder, norr och väster, även öster. Fötterna blötnar, börjar vattnas vid fotsulorna inte tårna om ni nu skulle tro det utan under sulorna. Skvimp, skvamp. Havet ljuder över fotryggen. Först den ena foten sedan den andra. Det känns så skönt kring anklarna. Ankare anklar, det rimmar inte. Lika lite som meningarnas flyt över pappret. Men vad gör det. Nu pirrar fingrarna runt i vattenytan. Cirklar. Sprätter. Blir jag våtare än vått. Kan man bli våtvirrig. Båtvirriga mannen det är jag. Vilka är ni som läser mina ord. Ja, det kan man faktiskt fundera över. Slurp, kroppens håligheter slurpar in havets vattenyta, förminskar den till en rad av bubblor. Hakan lenar vattnet, det grå. För nu är jag säker på att havet i dag är grått. Varken du eller ni säger emot mig så har jag rätt. Mitt hav är ständigt grått i mina ögon. Jag sträcker tungan det smakar salt men inte alls som havet på västkusten, där biter det. Här är det lent. Ungefär som då jag saltade min mat. Jag formar gammeltungan till en kon. Slurp och tack för havet. Det grå. Till dunket av en fiskebåd jag går ut i havet och tar Alvaret med mig.

Med hängslen och livrem, den första strålande dikten i boken

 

Med hängslen och livrem

Is, spikskor och klapper. Det hörs då du går. Is, spikskor och glidfritt.

Det går och du står. Is, spikskor och ingen baksmälla i dag.

Is, spik och skor du hamnar inte i diket i dag. På skorna du skrider fram utan att halka det minsta grand. Inte ens i diket.

Leva livet, kan du din poesi. En tolv strålars diktbok

 



Tolv strålar.

Att skriva dikter är svårt, svårare än att skriva en novell, en roman men otroligt kul att försöka sig på. Jag skulle vilja försöka mig på att fylla de tolv strålarna med ord som binder samman bokstav a till bokstav x.

Leva livet, musik ska byggas utav glädje

Musik skall byggas utav glädje, av glädje bygger man musik.
Musik, det gör glädjen ännu mera glädjerik sjunger Lill och jag samt många med mig.

Sång och musik gör livet mera glädjerikt. Musik får oss att bli glada och uppspelta. Musik i sambatakt livar alltid upp mig men för den delen betyder det inte att alla blir glada av samba. Vilken musik genre får dig att skratta, dansa och tycka att livet i allmänhet är hett?

Att sjunga för sig själv har människor gjort i all evighet. Min mamma visslade alltid på en och samma trudelutt då hon var glad och tillfreds. Jag har aldrig kommit underfund med vad det var för låt men har kommit på mig själv som äldre att vissla på samma melodislinga då jag är glad och i harmoni. Jag visslar till och med på samma vis som mamma gjorde i denna slinga vilket är mer väsande än melodiskt och om jag för övrigt försöker mig på visslandets konst så försöker jag härma det som anses vara rätt och vedertaget men då mammas låt kommer visslandes ur min mun då låter det inte som man kan tänka sig att det ska enligt allmän uppfattning om visslande. Ett litet utlägg om vad musiken kan förmedla för känslor till var och en. Jag menar om jag hade försökt vissla mammas trudelutt på ett ”finare” vis då hade jag inte fått samma känsla av harmoni och glädje som nu då jag väser fram melodislingan.

Att gå från att sjunga för sig själv till att sjunga i kör med andra tror jag inte är så långt samtidigt som jag säger till mig själv att det skulle jag aldrig kunna. För jag kan inte sjunga. Men samtidigt så frågar jag mig själv. Vad är det att sjunga, vad är det som säger att jag sjunger fel och fult när jag hör andra sjunga på hur många olika vis som helst. Jag har hört musiker säga att ”han kan ju egentligen inte sjunga men det låter så bra”. Vad är då rätt och riktigt? Finns det något fel vis att sjunga på eller vad kan egentligen stoppa en person som vill föra fram sin musik. Att hålla takten, vad är det. Hur många takter finns det eller vem har bestämt att takten ska vara på ett speciellt vis. Jo, det finns valstakt, sambatakt och en hel del annat som är bestämt att vara till en viss musikstil men vad säger att var och en inte kan komma fram till en annan takt. För en gång i tiden fanns inte vals och då fanns inte heller en valstakt. Så sätt igång och skapa din egen takt och ton. En personlig touch på din musik som du själv äger. Många har innan dig först fram ny musik och nya sätt att framföra den på. Sätt igång och gör det på ditt eget vis!

Gå med i en kör om du tycker det skulle vara kul! Det finns en mängd ”alla kan sjunga körer”. Visst får du vara med om du vill. Det är inte bara du som blir glad av musiken utan det är bevisat i forskningssammanhang att människan blir glad av musik. Att det händer vissa saker i kroppen då musiken drabbar en. Men bry dig inte alltför mycket om vad forskning och sk experter säger utan lita på din egen känsla. Mår du bra så gör du faktiskt det.

Känner du inte för att sjunga så kan du alltid spela på ett annat instrument. Jo, ja rösten är även den ett instrument. Men nu menar jag annat som låter. Det behöver inte vara en gitarr, en trumpet, ett piano eller andra klassiska instrument utan det finns annat som låter fint och bra. Nog vet du om att människor har blivit uppskattade och hyllade för att de spelat på flaskor, glas med olika mängd av vatten, oljefat, sågar osv. Det är människor som själva har hittat ljud som låter bra på ett speciellt sätt sedan har de utvecklat och fått till samma ton varje gång vilket kanske inte är nödvändigt. Alltså samma ton varje gång. Kanske ska instrumenten bestämma tonen och inte vi som människor. När du lyssnar på vinden som viner runt hörnet eller genom ett trångt utrymme så låter den annorlunda från gång till gång eller så låter den exakt samma. Vilket föredrar du? Vinden som varierar i ton eller den som avger samma i varje minut.

Vissa fåglar har få musikslingor på sin repertoar medan andra har i princip hur många som helst. Lyssnar du på en fågels kännetecken via nätet så får du oftast även höra dess vingars slag. Alla fåglar har olika ljud för sig då de flyger. De stora har även ett särskilt ljud för sin startsträcka då de trampar igång och lyfter samtidigt som landningen har sin musik. Alla dessa toner från fågelns kropp och näbb de kallas fågelläten och är karakteristiskt för fågeln. Men då det gäller människan så verkar det som om det enbart är struphuvudet och stämbanden som spelar roll för om just han eller hon kan sjunga. Hur får vi det att gå ihop?

Jag skulle kunna filosofera hur mycket som helst över detta ämnet men det har egentligen ingen betydelse för dig vad jag tycker utan det är du själv som skapar din musik!

Leva livet, Isen sjunger för dig

Har du hört isen sjunga? Jo, jag menar allvar. På vintern när isen har lagt sig lite lagom dras den med vatten under sin yta. Där står det och bubblar, kommer inte igenom och inte ut. Vattnet är fånget i sin egna frusna form. Undrar om isen känner igen sin syster vattnet eller om isen inte vill kännas vid släktskapet med sin blötare sida. Jag tror nog att isen låtsas främlingskap. Jag tror att isen inte vill veta av sin blötare släkting. Kanske pratar och bubblar vattnet för att överrösta isens fisförnäma glans och glitter. Kanske isen grymtar och skorvlar för att överrösta vattnets stilla porlande och drillande under dess yta. Vem vinner? Vem är starkast i längden. Isen eller vattnet? Av vatten är du kommen till vatten ska du åter varda.

Nu när isen ligger på våra sjöar och vattendrag ska du gå till din badplats, till havet och lyssna. Gå gärna dit då det skymmer eller i gryningen strax innan ljuset kommer och går. Lyssna.

Men du ovanstående filmsnutt visar inte på en sjungande is utan du har ett mycket mer mystiskt ljud att se fram emot.

Vem är du? Är du vattnet som porlar eller är du isen som sjunger dess lov?

 

 

Leva livet, possisarna visar oss vår väg

190114: Inne på tredje dagen av magträning, ska försöka hålla i.

190115: En stor bukett av vita tulpaner pryder, minner fint om kommande vår

190116: Att stå ut och hänga i är också en styrka

190117: Snön glittrar och ler

190118: Kört alla sju övningarna med Sofia, spanar efter magrutorna.

Lördag: Funderar på att pröva vingarna

Söndag: Har provat på, det enda som ökar möjligheterna till förändring är att våga

190121: Stjärnorna tindrar och glimmar, månen är röd av blod

190122: Fortsätter att pröva vingarna, har i dag tittat på boende, ganska ok faktiskt

190123: Vad säger man? Jo, jag mår bra, skratta och le

190124: Jag kämpar på med min träning, nu har jag kommit en bit in på benmusklerna. Det var skönt att komma ut på lunchen trots råkyla och modd.

190125: Ledig i dag på en fredag. Ute på tur, landar på ett stadshotell i Dalarna. Vi äter Osso buco, så länge sedan.

Lördag: Äntligen får jag se Säterpaviljongen, skogen har tagit över rastgården. Jag älskar att gå på is, idag har vi promenerat timtals på Ljustern.

Söndag: Har fått spagettiben efter sumoböjningar och utfallssteg.

Hur kan man utvärdera dessa 14 dagars tankar och händelser. Känner mig lika orolig över hur det har utvecklats sig som jag är snurrig i huvudet. Vilken riktning ska livet ta sig. Hur många val och möjligheter har jag

Leva livet, när såg du senast stjärnorna?

 



Ja, jag undrar när du senast släppte taget och siktade mot stjärnorna? För några dagar sedan var jag ute på gården. Det var natt och 12 minusgrader. Snön gnistade och glimmade framför mina fötter. Jag lyfte min blick emot skyn och himlavalvet kom emot mig. Det var helt fantastiskt. Hela himlen överföll mig . Totalt sönderpickad av glimmande hål. Jag kunde följa dem alla ut i rymden. Det var bara att välja vilket hål jag skulle ta, vilken väg jag skulle följa. Skönheten överrumplade mig till den grad att jag blev helt förblindad. Jag tror faktiskt inte att det finns något vackrare i universum än möjligheten som vi alla har till att välja vår väg i livet. Och jag provar på det ena hålet behöver inte vara finare än det andra men där finns de alla miljontals kristallerna och en dag, snart eller inte vet du och jag vår väg.

 

 

Leva livet, Mina possisar

 

 

 

 

Den 26 december skev jag i bloggen om känslan av att skriva dagbok och att följa dagarnas, månadernas och årens tidevarv. Att skriva dagbok har gjort det lättare för mig att se vad jag vill och behöver förändra för att komma dit jag vill och för att må bra. Dagboken är också ett redskap för att se positivt på tillvaron även då den ser tråkig ut. Det här är mina dagliga positiva tankar och händelser under 14 dagar.

Nyårsafton: Ramat in korten jag fick i julas från fam. E. Grillat god nyårssupé ute i mörkret upplyst av elden. Fotat och skickat bild på I;s handstöpta ljus som brinner så fint vid nyårsdukningen, fått Nyårshälsning tillbaka, så glad över barnbarnen.

Nyårsdagen: Paus från dator och internet, skönt. Läst och myst med brasan på i kakelugnen.  Naturen visar upp sin storhet med stormen Alfrida, mäkta imponerad.

190102: Härlig lunchpromenad i glittrande solsken. Varit till frissan, nöjd. En dos styrketräning hemma.

190103: Tränat på gymmet efter jobbet med några vänner, känner mig duktig. Ringer syrran som säger ”jag såg att det var du annars hade jag låtit bli att svara för jag är egentligen upptagen”, blir glad.

190104: Gofika på jobbet med mycket skratt, trevligt avslut på veckan. Grattat min käre svåger, hans glädje blev min.

Trettondagsafton: Tränat simning under 45 minuter och vattengympat en liten stund under musikkupolen. Växelvis kall dusch och varm ångbastu fullbordade morgonen.  

Trettondagen: Sovmorgon, det var lääänge sedan jag sov så länge utan att vakna. Lång rask ensampromenad, härligt att sträcka ut.

190107: Lång och härlig lunchpromenad. Fått en fascination för nattlig fotografering, fotat stenar och is.

190108: tränat kondisen på gymmet, behövdes verkligen då jag fick kämpa.

190109: Bra förberedelse och uppladdning gav ett efterlängtat resultat på jobbet, heja envisheten. Glömde badgrejerna hemma, blev istället en skön promenad i stadens kvällsljus.

190110: Trevligt besök av ”gammal” kollega, piggade upp eftermiddagen på jobbet. Skönt att få lufta sig efter jobbet, blev en stadstur på 45 minuter.

190111: Film- och myskväll med min älskling.

Lördag: Ännu en härlig förmiddag i simhallen med träning och ångande bastubad. Jag och min käre man lagade tillsammans en underbart god Porchetta. Roligast i dag är att ännu ett av mina barn syns på nätet!

Söndag: Genom skogen förs kyrkans klockors klang ner till mig vid isen på Notholms udde. Pratar länge med en mycket god vän och tar vara på söndagsvilan.

 

Vad säger det mig? Vad säger dina possisar dig? Hur ska vi gå vidare? Jag tänker fortsätta att skriva ett par veckor till innan jag utvärderar mina anteckningar. Vad du gör och tänker är ditt beslut.

Ps.  Ovanstående konstverk hade jag lyckan av att få beskåda på Avesta verkets ART 2018. Dess namn är Those Who Affected Me. Verket kommer ur konstnärssjälen Malin Bobeck Tadaas händer. Hon är textilkonstnär och designer. Malin kombinerar ofta traditionell textil med modern teknik som optisk fiber och led-teknik.  Those Who Affected Me är en vävd organism, ett väsen som strålar, pulserar av ljus. Ett poetiskt självporträtt. Malins verk skapar ett illusoriskt rum, en sorts fristad och plats för reflektion där musiken omfattar och väver i dig i din egen illusion av världen.

Leva livet, att överleva en depparperiod

 

Lättast att överleva en depression är att koppla bort hjärnan. Du behöver göra utan att tänka. Nu är jag ute på hal is, i djupa vatten. Men jag tänker ändå försöka och plocka ur egna erfarenheter och kunskaper. Att möta en deprimerad person är det mest depraverande du kan få uppleva men du kan vara säker på att människan du har framför dig i din närhet ler i mjugg åt dina skrattsalvor. Så skratta och var glad. Känn inte in eller försök i alla fall att inte dras med i den andres depression. Ja, det kan vara svårt att möta en deprimerad människa men depressionen är inte din, det är den andre personens depression. Avskärma dig. Hen behöver inte mer ledsenhet än vad hen bär inom sig. Frustration, rädsla, depression kan visa sig i ilska och utbrott av aggressioner. Nej, jag ska inte gå in i den terapeutiska rollen utan prata utifrån den deprimerades synvinkel och verklighet. Ja, jag vill påstå att den deprimerade lever i en egen verklighet där allt är svart. När allt är svart behöver du göra saker. Ja, som jag skrev från början du ska koppla bort tänkarhjärnan och göra saker. Gå ut. Ta på dig skorna och gå ut. Du behöver inte klä dig i speciella kläder, bara skor och något som gör att du inte fryser, inte svettas. Gå utanför dörren. Rör på dig. Du kan även röra på dig inomhus. Tänd upp alla lampor och ljuskällor som finns i huset och gör enkla rörelseövningar. Böj på kroppen åt alla håll och kanter. Se åt vänster, åt höger och upp och ner. Trampa upp och ner på stället, hoppa, gör burpes. Få igång blodcirkulationen. Det är ingen som ser dig. Du kan bete dig hur som helst. Ljusterapi är en erkänt bra behandling mot deppighet, gör så gott du kan med de egna ljuskällorna. Sätt på en rivig rocklåt och gunga loss. Om du inte har egna musikkonserter så finns där fler på nätet. Dansa loss till dansbandslåtar, snurra runt och skratta åt din egen spegelbild. Ja, man kan dra på smilbanden helt mekaniskt och få hjärnan att tro att du är glad trots att du inte är det. Det kallas skratterapi och är verksamt. Prova på då du inte är nere och se hur bra du mår av att dra mungiporna uppåt och att skratta.

Jo jag vet, en deprimerad person kan sällan se vad som händer med den egna personen då den är nere i sin deppighet. Och en deprimerad person behöver andra som säger ifrån, tar med ut, tar med till vårdcentralen. En depression är inte att leka med men du kan alltid träna dig på att hitta dina egna strategier för att genomleva och ta dig ur en depparperiod. Och nu menar jag helt enkelt en period då du är nere. Kanske inte en riktig depression utan mer en downside i livet men gränserna är hårfina. Vet man om att man brukar bli sänkt på ex hösten så kan man lära sig hur man kan ta sig igenom sin årliga deppighet. Man kan prova på olika knep som ex att tända upp alla ljuskällor i hemmet eller boka in sådant som man vet att man tycker är roligt i förväg. Gillar man att lyssna på musik kan man boka in en konsert till exempel. Man kan boka in sig på en av alla skrattkurser eller börja sjunga i kör. Det finns ett flertal körer där man inte nödvändigtvis behöver kunna sjunga så bra utan man mest har roligt, och sång är bra för kroppen och för sinnet. Man kan också boka in sig på en cirkelträning eller kanske rätt och slätt en gympakurs. Rörelse håller humöret uppe. Jag är säker på att du och du och du och alla ni andra har erfarenheter och trix för att hålla humöret uppe. Och att förebygga är ett av dem. Kom ihåg att alla kan hamna där och att det är mycket vanligt. Lycka till allihopa!

 

Leva livet, Krama mig!

Din kram är allt jag behöver i dag.

Internationella nalledagen har firats den 27 oktober sedan 1998. Den första nallen tillverkades troligen av Margerete Steiffi 1880. Det var året 1902 som president Theodor Roosevelt var på björnjakt men turligt nog misslyckades med att skjuta björn. För att presidenten skulle ha något att skryta över vid hemkomsten fångade jaktlaget en övergiven björnunge som de band fast vid ett träd. Men Theodor hade inte mage till att skjuta björnen utan han hade stake nog till att avstå. Theodor fick med sitt rymliga hjärta tilltalsnamnet Teddy.   Vid samma tid ägde Morris Michtom en liten butik i Brooklyn där han och hans fru tillverkade leksaksbjörnar. Morris skickade en av dessa björnar till president Roosevelt och bad om tillstånd att få kalla dem "Teddy's Bear". Roosevelt inte bara godkände detta utan gjorde dessutom nallen till sin personliga maskot i den följande omvalskampanjen. Teddybjörnen blev en succé och efter andra världskriget började fler länder att tillverka olika nallebjörnar. Att nallen firas just den 27 oktober har sin förklaring i att det var Theodore ”Teddy” Roosevelt födelsedag.

 Nallar har kramats och älskats av barn i alla tider. Några har behållit sina älsklingar upp i vuxen ålder och en del har gett dem hedersplatsen hemma i soffan. Jag köpte mig en ny då jag var på nalleutställning i Mölndal för två år sedan. Min Nallisana har sedan dess haft det kära uppdraget att vara min nackkudde. Ett uppdrag som Nallis tagit på största allvar och sköter med bravur. Den 5 januari skrev jag om simning och vilken välgärning det är för kroppen och sinnet att man simmar. Jag beskrev även hur beröring lockar fram hormonet oxycontin men jag berättade inte allt om vårt måbra-hormon. Exempelvis nämnde jag inte att mjukdjuren som barnen håller så kära lockar med sina mjuka kroppar fram det sälla hormonet som vi mår så bra av. Har du funderat över varför ett barn ofta vill ha med sin favoritmjukis i sängen då det ska somna. Har du funderat över varför sexåringen gärna släpar med sig den sladdriga välanvända mjukisapan till sin första dag på skolan.

Nu går jag ner till min Nallis och låter hen krama mig. Låt även du någon krama dig eller krama om dig själv.

Leva livet, Simning de ä livet de

I dag var jag och simmade. Jag brukar försöka simma minst en gång per månad. Ofta en gång per vecka. Men varför dras jag då till vattnet? Den mest uppenbara orsaken och kanske självklara svaret är att jag har simmat sedan jag var tre år och alltid plaskat omkring i vatten. Jag flyter som en kork och simmar som en fisk i alla sorters vatten. Har tävlingssimmat och alltid kommit tillbaka till vattnet i alla lägen. Jag är uppvuxen vid vattendrag, hav liksom vår största insjö. Jag älskar havet då det stormar om hösten och då det ligger i bleke. Att simma i mareld en sensommarnatt är fantastiskt! Simning är avkoppling för mig. Men simning är även en mycket effektiv träning för hela kroppen. Med sitt relativt mondäna motstånd förstärker det nyttan av träningen i vattnet. Har du som jag och många andra av och till ont av din nacke så kan du ju tänka dig hur väl simningen stärker dina nackmuskler och axelparti. Ser du framför dig hur huvud och nackpartiet kämpar omväxlande till höger och till vänster under en simträning. Kan du räkna ut hur många gånger det blir under en normal 45 minuters träning i vattnet? Det varma vattnet i rehabbassängen och i ångbastun förstärker och masserar med jämna tag din nacke utav sig självt, utan extern massör. Simning är även en konditionskrävande sport väl i paritet med löpning och en utmärkt träning för alla som vill komplettera löpträningen. Löpträna tre gånger per vecka, simma en gång och styrketräna på gymmet en gång så har du en fullvärdig träning för hela kroppen.

Vet du simning gör dig även lycklig. Ja, inte bara jag utan alla blir lyckliga av simning. Det visste du kanske inte men simning frigör vårt lugn-och-ro-hormon, oxycontin. Oxycontin frigörs vid taktil beröring och värme. Under simning berörs hela kroppen av vattnets beröring. Du blir helt omsluten. Nästan alltid bastar jag efter en simtur i bassängen. Både torr- och ångbastu är skönt efter en längre simtur. Det är faktiskt vetenskapligt bevisat att oxycontinets aktivitet ökar av värme och beröring och av simning. Effekten merdubblas av en ofta och regelbunden simning. Lugn musik kan bevisligen sänka stress och göra människor en del människor mera harmoniska. Och jag tillhör dessa som påverkas positivt av lugn musik. Ni kan kanske tänka er den effekt som jag får då jag som i dag och en massa andra lördagsmorgnar simmar till ett härligt musikmedley sneglandes på mina vänner då de vattengympar. Har ni sett vattengänget gympa lite från sidan? Det ser riktigt roligt ut då de kämpar, flamsar och skrattar. Ett smittande skratt som mitt i all min simning gör livet ännu roligare att delta i då skratt frigör endorfiner. Men endorfinerna tar vi en annan gång. I dag har jag simmat men inte i Omnesjön som bilden visar ovan. Omnesjön ligger vid Nordingrå i norrland och den sjön har något alldeles speciellt. Att simma där är som att bli ett med naturen. Lösas upp till intet och bara vara.