Värmlänningar å annat dumt fôlk

Ovanstående dikt är ett citat ur Frödings dikt "Dumt fôlk" tolkad av Malin Biller. Nedan kan du läsa hela dikten.

Dumt fôlk

Å gubevars för dumt fôlk!

Att en annan, sôm inga lärdom har, int allti ä sôm en ska, d'ä inga unner. Men når di, sôm ska var för mer, int ä klar i bokstaveringskônsta en gang, d'ä lett.

Te äxämpel då va en söndagsmôra, sôm ja geck å spankler på landsvägen.

Da kommer dä en harrkärr gånass mä glasyger för yga å smal å vesen va'n, tocken sôm tocker ä.

"Gudagen, min goda man"
sa'n.
"Vet han, vart ja ska gå för te komma te prästgårn?"
töckten.

"Håja, nock vet ja dä" sa ja.
"Dä inga kônst te komm dit."

"Når han gått ett litt stöck, länger, kommer han te en väg te vänster, men den ska'n int gå, utta bar fortsätt tess han kommer te näst vägskel, där dä tar å te höger, där ska'n gå."

"Mä se" sa harrkärsillänne å såg fundersam ut, änna sôm dä int skull var klar grejer. "Mä se, inte te vänster, men te höger. Nå vidare da?"

"Jo, når'n da ha gått ett stöck te, så kommer'n te e å, å i åa ä e ö."

"Vasa" sa'n.

"Å i åa ä e ö."

"Men va i all ti ä dä ni säjer?" sa'n.

"D'ä e å, vett ja!"
skrek ja, för ja ble rasen.

Å i åa ä e ö, hörer han lite,
d'ä e å, å i åa ä e Ö!"

"A, o, ö" sa'n.
å dämmä geck'en.

Jo, den va nôe te dum den.

För att ni icke värmlänningar ska först så följer här en ordlista
lett = illa
inga unner = inget underligt
söndassmôra = söndagsmorgon
spanklér = promenerade
harrkär = herre
glasyger = glasögon
tocker = så som, sådana
litt stöck = litet stycke
rasen = rasande
dämmä = därmed
harrkärsillänne = den eländiga karln
geckén = gick han



Min mor Doris är född i Tiveden, ett eget land där fôlk var Göter, Värmlänningar och Närkingar. Hon själv är född i torpet Myrfallet i Viby socken. Vi fyra års ålder packade hennes föräldrar ihop den tolvhövdade ungaskaran och drog till Värmland där de slog ner sina bopålar och där stor del av min släkt finns kvar. Att jag föddes i Trôllhätta beror på att Doris och delar av familjen kom dit i slutet av 30-talet.

Den hemliga Lärkskogen på Fånö

Lärkskogen på Fånö

är inte lätt att hitta och kommer säkert att förbli hemlig för de flesta och det hoppas jag att den så ska förbli för den är speciell och kan vara kul att ha som ett hemligt visste. Här kommer lite bilder i alla fall så även ni andra kan kika, fundera och njuta

Qvarnstensgruvan, Inte bara ett museum i det fria

 

Qvarnstensgruvan

 

 

 

Strax sydväst om Mariestad ser man skylten Lugnås dyka upp utefter E 20. Är ni det minsta intresserad av vår arbetslivshistoria skulle jag rekommendera er att svänga av här. Det gjorde vi efter att under flera år ha passerat skylten utan att reflektera och det kan jag inte säga att jag ångrar. Lugnås är faktiskt ett platåberg även om man knappt märker av att man kör upp på ett berg. Ett av våra minsta platåberg. År 2012 fick friluftsmuseumet årets bemärkelse och de 150 ideellt arbetande entusiasterna var säkerligen stolta över priset. Vad priset består av framgår inte men jag tycker att området är väl värt att utmärkas och jag önskar att det hade fått en större uppmärksamhet. Jag gör nu ett försök till att visa på en bråkdel av vad man här kan finna för det är inte bara en Qvarnstensgruva utan även ett klapper fält från då Baltiska sjön ägde och översköljde marken under tusentals år. Häng med så åker vi.

Vägen ner till gruvområdet kantas av mossbeklädda klapperstensfält som en gång i tiden hag spolats blanka av Baltiska havet innan landhöjningen har lagt dem bara till naturens evigt övertag.

Stanna gärna och vila på en av dessa bänkar men var försiktiga då även de är ålderstigna och kanske mest lämpas för fotografering. Njut av fågelsång och blåsippor.



 

Kika in på området och låt dig sedan guidas av en genuin Västgöte från trakten

Här får ni en guidning av en av de idéellt arbetande på plats

https://www.youtube.com/watch?v=xSoxDb8_xKM

Fotogallerie av området

 

Ni har väl inte glömt klapperstensfältet eller den geologiska vandringen jag lovade er? Här kommer ytterligare lite bilder av fältet och fakta över Baltiska havet.

 

Sist men inte minst hänvisning till föreningens hemsida

Vid kanten av ranten. Lasse i branten

Vid kanten av Kinnekulle

kan man hitta om man letar Lars Erikssons och Inga Andersdotters bostad. Jag låter bilderna tala för sig själva. Ett utflyktsmål värt namnet.

Så här såg deras bostad ut på den tiden det begav sig 1800-1900

 

Nu ser den ut så här

 

Den ligger mycket vackert i sluttningen och jag kan tänka mig att där nu är fullt av blå och vita sippor. Bilderna är från ca tre veckor tillbaka alltså i mitten av mars.

 

 

Lasse i berget ska bli film

Vill du vara med? Lyssna på Radio Skaraborg!

 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6096625 

Till syrran, de mystiska kistorna

 
 
Det är faktiskt sant, det vi såg och hittade är en gravplats under kyrkan. Ett sk gravkor. I koret finns ca 25 kistor där personer ur ätten de la Gardie är begravda. Kistan med änglar är Ebba Brahes sista vilorum. Den bredvid är Jacob de la Gardies, Ebbas make. Båda dog under andra hälften av 1600-talet. Ovan gravkoret i källaren finns gravmonumentet med Johan de la Gardie och hans första hustru Catharina av Oxenstierna.
 http://www.slottsfrun.se/EbbaBrahe.htm

 I länken ovan kan du gå in och läsa mer om den intressanta kvinnan Ebba Brahe.

De adliga släkterna höll ihop och giftes in i varandra.

Eftersom vi är släkt med Gustav Vasa är vi också släkt i olika led med många av de adliga släkterna i Sverige på den tiden bla  Stenbock, Hård af Segerstad, Frankelin, Leijonhuvud, Koskull och Lenck. Vems barn som var vems var lite svårt att sia på den tiden då det gällde att hålla sig på topp och nära de som hade makten. Känns det igen?

Vid kyrkans östgavel ligger det De la Gardieska gravkoret som påbörjades av Nicodemus Tessin d ä i slutet av 1650-talet på uppdrag av Magnus Gabriel De la Gardie. Det lämnades ofullbordat sedan beställaren drabbats av Karl XI:s reduktion. Först på 1770-talet blev det provisoriskt avslutat av Fredrik Pontus De la Gardie. Byggnaden har rosafärgad slätputs och fasaddetaljer i huggen sten. Invändigt har den en rikt formad arkitektur. Målningarna har till-kommit vid en restaurering på 1880-talet (arkitekt Magnus Isaeus). Medan Magnus Gabriel De la Gardie själv vilar i Varnhem, har andra medlemmar av släkten bisatts i gravvalvet under golvet. Fredrik Pontus De la Gardie (t 1791) har sin sarkofag av kolmårdsmarmor placerad i själva minnesrummet. Det stora monumentet från 1640 över Johan de la Gardie och hans hustru Catharina Oxenstierna är uppsatt först på 1880-talet.