Säg hej till Nallisana!

Nallisana

Tänk om man kunde vara så naturlig som barnen, bejaka sin kropp och sina känslor lika naturligt som dom. Ett barn skrattar tusenfalt mer än en vuxen. Ett barn gråter och skriker men slutar då det blir äldre och då det blir vuxen.

På mitt jobb skrattas det högt och vilt, jag är en lyckans ost som får uppleva det.

Men vi gråter inte

Vi skriker inte

Jag gråter inte men jag skriker ibland ut min frustration i bilen på vägen hem.

Jag går i skogen och hämtar frid till själen

Jag ruskar om mig själv i rusk och regn

Jag stänger av yttre stimulans från artificiella källor

Jag mediterar

Och nu bejakar jag även mitt behov av tröst genom Nallisana. Hen hittade jag på Mölndals museum förra helgen. De har nu en utställning med gosedjur. Jag rekommenderar den varmt

https://www.molndal.se/medborgare/upplevaochgora/kultur/molndalsstadsmuseum/extra/pagang/gosedjurenmjukutstallningienhardtid.5.3972dd061557a646a1ca8c4.html

Att jag nu drister mig till att lägga ut min Nallisana till allas beskådan beror till stor del på den videosnutt som visades på muséet där en kvinnlig forskare beskriver effekterna av att krama en nalle. Hon berättar om att de i sin forskning har funnit att lugn och ro hormonet, oxytocin, ökar när man kramar ett mjukdjur. (Det har även visat sig att halterna av oxytocin i blodet ökar av regelbunden simning. Kanske är det därför jag älskar att simma? Men det pratade inte forskaren om). Jag har letat på nätet men har inte funnit videosnutten så därför måste ni besöka Mölndals muséum vars utställning om gosedjur är öppen till och med 17 september 2017.

I stornalles famn med min bästis