Ja, så kommer det att bli. En personlig bok med inriktning mot mitt intresse Naturen. Det här är andra gången jag försöker mig på att skriva en bok. Den förra var självbiografisk och inte till för allmänheten. Men den nya kommer att bli officinell när den väl är färdig. Jag har dragit upp riktlinjerna och vet hur jag ska lägga upp den. Nu är det bara uthålligheten som ska hänga med.
Tummen upp för Göteborg och Bohuslän, signalerar jag efter en löparrunda på Nya Varvet i Gbg.
Göteborg och Bohuslän samt Dalsland är ett gränsöverskridande område eller vad tror du om Norge. Ja, och så har vi ju Risveden, ett område som jag inte hade hört talas om, trodde jag. Då jag läste om det för första gången för några månader sedan tänkte jag att dit måste jag åka för att vid ett senare tillfälle stöta på Risveden igen i en tidning om Avatar i verkligheten. Vet du att träden har ett hemligt nätverk? Ja, jag har alltid misstänkt det och nu har skogsforskare Suzanne Simard och skogsvaktare Peter Wohllebens teorier fått fäste i vår tid. Kanske har det dröjt 25 år innan berättelserna lyfts fram på grund av att samhället nu har accepterat att naturen är en läkande kraft och viktig för människans hälsa och välmående. Ja, ni vet regnskogarnas betydelse lyftes fram på 60-talet och strax därefter påbörjades trädkramningen av Almarna, men sedan har det varit ganska tyst om man bortser från trädgårdarnas rehabiliterande såsom exempelvis Alnarp i Skåne. Suzannes hypoteser om trädens hemliga liv slog igenom 2016 då hon föreläste om "How trees talk to each other" där hon visar på att träden har en egen byteshandel av kolhydrater, vatten och näringsämnen via svamparnas mycel. De högresta träden som kan skapa kolhydrater genom sin närhet till solstrålarna försörjer och vårdar de mindre träden som lever i skuggan nere vid marken - och så har det varit i alla år utan att vi förstått någonting. Det har funnits barrskogar i 270 miljoner år och lövskogar i 100 miljoner år betydligt längre än vad människan existerat. I Peters bok "Trädens hemliga liv" visas på hur träden knyter vänskapsband, varnar varandra för faror och hjälper svagare individer att överleva genom fotosyntesen. Suzanne kallar trädens kommunikationssystem för "wood wide web" och vandrar man i en gammelskog kan man om man lyssnar med sina sinnen höra skogens viskningar. I Risveden har den uppenbart viskat till mig mer än en gång då jag nu vet om att där har jag vandrat mången gång både ensam och tillsammans med andra, men då visste jag inte att denna vilsamma skog heter Risveden.
Jag och min man tog en skogspromenad i Risveden då vi hyrde i Skepplanda
Nu måste jag väl berätta var denna urskog finns. Jo, den befinner sig mellan Göta Älvdalen och sjön Anten strax norr om Alingsås. Risveden består av cirka 200 kvadratkilometer gammelskog. Av dessa är sju procent skyddade i form av elva fläckvis utspridda naturreservat. Några specifika händelser har haft en särskild betydelse för mig i Risveden. Under några år då jag var i tonåren befann jag mig vid flera tillfällen i Risvedens-skogarna vid ett torp som min morbror ägde. Ensam vandrade jag ofta ut i skogen funderande på livet och dess betydelse. En gång hamnade jag vid en svart tjärn, värmen och stillheten fick mig att näcka och krypa ner i den kylslagna tjärnen. Det svarta vattnet fyllde mig med ro som inget annat tidigare hade kunnat. Jag tänker alltid på "tjärnen i skogen" då jag stöter på andra i mitt liv, som jag ganska ofta gör på mina vandringar i gamla skogar runt om i landet. För mig är tjärnen i skogen den ursprungliga. En annan gång hade jag tagit med mig vår hund ut. Jag skulle gena genom skogen ner till Anten för att bada. Det var en varm dag och skogen sjöng för mig, benen sprang lätta ner till badet någon kilometer bort. Vi njöt lika mycket båda två av vattnet, Sonny var en labrador och för de som känner till detta hundsläkte vet mycket väl att labbar är vattenhundar. Jag själv måste också komma från någon form av vattensläkte. Glada i hågen gick vi hemåt, tramsande på vägen genom skogen. Under en längre tid varade glädjen och nynnandet lockade fåglarna till serenad. Men sedan infann sig vilsenheten och förvirringen över att inte känna igen sig, drog ner sången i moll. Jag började se mig om efter de tecken på riktning som min pappa en gång hade lärt mig men kände lite av den panik som kan drabba den som gått vilse. Den enda som fortsatte att tramsa runt var Sonny vilket jag upptäckte med glädje och samtidigt förstod vart räddningen fanns för det började faktiskt bli mörkt. Sonny, Hem Sony! Hem ta mig hem Sonny! Som den hund han var, lystrade han omedelbart på tonfallet, tittade på lillmatte och satte fart. Glädjen hade inga gränser då jag visste att nu bar det av hemåt. Sonny sprang och jag efter, hur länge vet jag inte, men han väntade in och lockade på matte då hon undrade och funderade på vart vi var på väg, om det var rätta vägen. Plötsligt stod jag där i gläntan med det gamla soldattorpet framför näsan och en hund som viftade på svansen, redo för att kliva över tröskeln. Den sista händelsen var ganska fantastisk och på sätt och vis en uppenbarelse för mig, för oss. Den inträffade för bara några år sedan då jag och min nuvarande man var ute på en av alla våra resor genom Sverige. Jag ville visa lite av min uppväxts miljöer där vi ofta åkte mellan Trollhättan och Borås och där vi emellanåt tog en avstickare från Sollebrunn ner till Alingsås via den vackra sprickdalen som bildat väg 190 mellan Risveden och Anten/Mjörn. En kortare bit nerom Sollebrunn dök en skylt upp "Granvattnet"
Här upptäcker vi den gamla dansbanan vid Granvattnet
Vi åkte förbi men hade på känn att här måste vi stanna och titta närmare på vad det egentligen stod på skylten. Vad är Granvattnet. Det vi inte såg vid första anblicken men som sedan blev uppenbart för oss var att Granvattnet var en gammal dansbana inne i skogen. Nyfikna travade vi ner för stigen fram till platsen där den gamla dansbanan hade legat. Det var inte svårt att förställa sig Folkan och Tvåtaktar'n som en gång hade stått där efter att ha lastat av sina passagerare. Och där var fundamenten som banan hade vilat på. Vi föreställde oss virvlande kjolar och hattar på svaj, kavaljerer som drog med flickan ut i dansen. Årtal, tja 40-50-tal kanske. Men det påminde ändock om våra tiders dansbana och Folkets park. Vi drömde oss bort till ungdomens dagar och vi ville veta mer. Vad var Granvattnet? Ett par kilometer upp stannade vi vid järnaffären i Sollebrunn och framme vid kassan såg vi åter en skylt "Boken om Granvattnet ". Vi dristade oss till att fråga flickan i kassan och fick veta att boken var slutsåld i affären men att det var en man som kanske visste mera, om vi vänta lite bara, och vi väntade. Väntade på en typisk man från trakten, "jovisst kan ja hjälpa er, ja känner han som vart me och skrevet den, vänta lete bara" Och vi väntade. Med ett solskensleende kom mannen tillbaka från han som skrevet den i byn, med boken under armen. Ni må tro att vi blev glada och köpte boken på studs "Granvattnet - säsongernas festsensation" av Roland Antehag, Bjärke Hembygdsförening.
Under 30 år fram till 1961 hördes dansmusiken ljuda över Gransjön i Risvedsskogen. Boken Granvattnet visar upp ett stycke kulturhistoria som nu tillhör svunnen tid. I Elfsborgs Allehanda publiceras en talande bild av dansbanan Granvattnet den 10 oktober 1961. Till Granvattnet ställde vi nyss våra steg och såg på de vissnade bladen. Helt öde låg dansbanan, dragspelet teg och ingen charmör på estraden. Vi ämnade sätta oss ner på en bänk, men regnet tycktes komma i rappet, ja redan det föll några stänk på banan och läskedrycksschappet. Ack, sommarens glädje var bara ett spån, och kråkorna skrek när vi gick därifrån.
Och vi åkte därifrån med ännu en kulturskatt att vårda.
Göteborg
- solskensstaden Göteborg ligger mig nära om hjärtat. Jag vill likt Sonja Hedenbratt sjunga
Knô daj in fast dörra ä trång för här ä änna nåt på gång ....
I Göteborg har jag sprungit på Botaniska många gånger och skämts över min pappa och farbror som snodde skott hem till trägår'n och här har jag vilat mitt huvud i fjärilshuset tillsammans med goda vänner och ensam i kontemplation. Botaniska ligger granne med Slottsskogen där man "bara kan vara" som man brukar säga. Besök gärna Roderdendrondalen under våren då hela dalen blommar både högt och lågt. När du ändå är i sydvästra delen av stan ska du fortsätta ut i de gamla arbetarkvarteren Majorna och ner till Klippan där du hittar en av stans bästa krogar med skaldjur. Från Klippan tar du linjebåten ner till Saltholmen och där över ut i Göteborgs skärgård. Inga märkvärdigheter du åker med Västtrafiks biljetter. Varför inte ta båten till Styrsö, en helt ljuvlig skärgårdsö som är helt bilfri. De fastboende tar sig runt på flakmopeder som var det vanligaste transportmedlet förr på öarna, själv får du gå men avstånden är lagom långa och där finns flera fina viloplatser. Det bästa och mest centrala boendet för utflykter i södra Göteborg är "Nya varvet". Där bor du bra i en kombinerad hotell- och villa- hamnmiljö. Vill du in till stan så tar du lätt båten från Klippan. Inne i stan rekommenderar jag Trädgårdsföreningen helt intill centralstation. Där kan du både äta gott och läsa en god bok i ett hörn för dig själv eller skratta dig fördärvad i en av speglarna. Önskar du dig lite mer kultur så tycker jag att du ska dra dig ner till Operan i hamnen men innan du går in så stega över till Läppstiftet, Göteborgs centrala utsiktstorn. Du får en fin vy över stan. Vill du veta mer om stan så är bästa sättet att åka en tur med Paddan-båtarna på stans vatten, utmärkt guidning. Är du en cafénisse/nissa så har du stor behållning av Bertil Henrys böcker om Göteborgs cafémiljöer med finurliga illustrationer. http://www.illustratorcentrum.se/portfolio/bertil-henry/ Jag rekommenderar Runes senaste "På caféerna i Göteborg"
Med Älvsnabben mellan Lilla Bommen i centrala Göteborg och Klippan går det smidigt att ta sig fram. På kortet Operan till höger och Läppstiftet rakt fram, vid Lilla Bommen
Weekend i Göteborg En weekend i Göteborg kan se ut så här för mig, kanske för dig också. Onsdag till måndag blir fem hotellnätter och fyra heldagar i Götet.
Onsdag morgon tar jag tåget till Göteborg och fortsätter med båten från hamnen Lilla Bommen ut till Klippan där jag promenerar till hotell Dockyard. Uppfriskande med en båttur och skönt att få röra sig i en promenad efter att ha suttit stilla i flera timmar. Jag åker med lätt packning, i ryggsäck. Efter uppackning och nedtrappning tar jag en promenad i närområdet och kollar in utbudet av butiker. Kanske blir det lite extra gott till kaffet på kvällen. Innan Kvällssupén på Dockyards café tar jag en löprunda, för övrigt vila.
Torsdag blir det promenad och båt in till centrum. Vid hamnen går jag upp i Läppstiftet och få en fin överblick över stan. Jag tar med den lilla ryggsäcken och kartan bort till Trädgårdsföreningen (mittemot centralen) där jag tar en fika och studerar kartan över stan. Via Gårda går jag längs med ån bort till Korsgatan där jag tar en lättlunch höst upp i Gothia Tower medan jag funderar på om jag ska gå in på Liseberg eller på Universeum. Troligen blir det Universeum. Därefter går jag bakgatan via den lilla fina parken fram till Poseidon. Från trappan har jag en underbar utsikt över Avenyn som jag strosar framöver tills jag hittar en butik som lockar med en fin outfit både till stranden och till ett kvällsevenemang på operan eller teatern. Jag kommer snart fram till hamnen igen där jag tar mig via båt och fot tillbaka till hotellet. En sen middag på hotellets restaurang.
Fredag morgon tar jag en löprunda i området. Utrustad med badkläder, den nya strandoutfiten, kikare, kamera och dricka i lilla ryggsäcken tar jag bussen till Saltholmen. Därifrån båt ut till Styrsö. Resten av dan tillbringar jag på ön med bad, promenader och fika. Jag köper med mig grillingredienser och tillagar kvällsmaten på en av de många grillarna vid hotellet efter hemkomst.
Lördag förmiddag tillbringar jag vid hotellet med sol, bad och läsvila. På eftermiddagen/kvällen tar jag fötterna och båten in till stan i min nya fina kläder. Jag äter en trerätters på en av de många restaurangerna som ligger i närheten av operan. Går sedan på den föreställning som jag tidigare har bokat in och betalt, troligtvis opera eller balett. Kanske tar jag en kaffe på stan i den sena timmen. Jag ta taxi tillbaka till hotellet.
Söndag tar jag sovmorgon och när lusten faller på bussen genom villaområdet in till Slottsskogen. Med mig har jag information om de olika gratisevenemang som är på gång just nu. Jag tillbringar så lång tid som jag har lust med inne i Slottsskogen tills jag tröttnar och går över till botaniska där jag börjar med en lunch på Anyday för att sedan kolla in växthuset med den för dagen aktuella utställningen. Avslutar sedan i deras fina lilla butik. Buss tillbaka. En sista middag på Verandan Reveljen.
Måndag tar jag mitt pick och pack och promenerar till klippan där jag tar båten in till hamnen för att sedan ta bakvägen till tåget på centralen. Hem.
Bohuslän i mitt hjärta Bohuslän har en särskild plats i mitt hjärta. Bohuslän kan man uppleva på flera olika sätt och jag har bestämt mig för att visa på tre olika sätt som alla har sina fördelar och nackdelar. Som vanligt utgår jag ifrån mina egna preferenser och ger naturen en extra stor plats. Jag ska försöka visa er mina smultronställen samtidigt som jag vill ge er tre olika möjligheter till att ta sig fram till guldkornen. Jag anser att Bohuslän visar upp sin bästa sida på våren och hösten. På sommaren är den stackars kusten knôkefull. Visserligen kan man miss en del evenemang som har placerats under högsäsongen men naturen finns där året runt. Vintern är ofta råare och kallare än i inlandet vilket beror på de stora vattenytorna. Bese Bohuslän: 1 Båtluffa. 2 Biltur. 3 Vandra/cykla.
Båtluffa i Bohuslän Med båt ser du Bohusläns skönhet från sitt rätta element, havet. Båtluffningen kräver dock en del planering. Du bör också vara ute i god tid för att boka boenden, det blir snart fullt. Det finns förslag på färdiga rutter på http://www.vastsverige.com/batluff/. Du kan även planera och variera dina rutter som du vill genom att läsa av båtlinjerna på kartan http://www.vastsverige.com/globalassets/bohuslan/pdf/bohuslan_linjekarta.pdf och hitta dina egna smultronställen. Om du kollar på kartan så kan du se och förstå var mina smultronställen befinner sig och hur man tar sig ut till dem.
Göteborgs södra skärgård Vi börjar längst ner vid Göteborg och Saltholmen. Till Saltholmen tar du dig lätt med bil eller så tar du buss eller spårvagn inne från Göteborg. På Saltholmen finns ett fint litet fikaställe som heter Saltholmens kaffestuga. Det ligger på vänster sida ner emot kallbadhuset när man kommer på vägen mot hamnen och båtarna ut i skärgården. Kallbadhuset är ett naturistbad för de som vill näcka när de badar. Av öarna i Göteborgs södra skärgård föredrar jag Styrsö. Den är tillräckligt stor för att man inte ska tröttna på att vara där under en dag. Man kan även gå via bron över till den mindre ön Donsö. Jag tycker att Brattens hamn är den bästa platsen att gå av på då är man mitt i så att säga och kan gå åt båda hållen. Vid Brattens ligger också Öbergs café där det finns både mackor, fisk och vegetariska rätter förutom goda bakverk och bullar. Ett mysigt ställe att vila på eller att sitta ner och vänta på båten tillbaka. Öbergskan har musikkvällar vid sextiden under sommaren. För 60 spänn och en kaffe får du mycket underhållning. Flera badplatser och en restaurang finns på ön. Tången erbjuder ett riktigt kustsamhälle och levande fiskeby. Gå gärna dit då du tröttnat på badet. En annan fin liten intressant ö är Brännö. Du tar du dig med båt från Saltholmen via Asperö eller Styrsö. På en liten ö som heter Galterön finns ett underbart litet naturreservat. Du tar dig dit lättast genom att ta båten via Asperö och gå i land på Brännö vid Rödsten och därifrån promenera ca 2 km via en bro över till Galterön. Ni känner väl alla till Lasse Dahlqvist "De e dans på Brännö brygga"
Och, ja det anordnas fortfarande dans på torsdagarna under sommaren på Brännö brygga, alltså bryggan i Husvik på Brännö
Göteborgs södra skärgård passar om man bor i Götet en weekend eller så, Se tidigare planerad weekend, men det finns så mycket mer att se och upptäcka i Bohuslän så därför snäppar vi upp några steg närmare bestämt till Kungälv. Båtluffa i Bohusläns södra delar Nedanstående tripp ger dig ungefär sex nätter och fem dagar i Bohus ö-värld men mer om du själv vill. Kungälv är en bra utgångspunkt för båtluffning. Kungälv ligger strax ovan Göteborg och förbises av många men är mycket lätt att ta sig till utan att behöva storstadstrafiken eller de långa bilköerna på västkusten. Kungälv är en typisk strövarort. Det finns små ljuspunkter att upptäcka. Det första jag tycker att du ska göra är att gå upp på berget. Det går en stig/väg från kullerstensgatan upp till höger då man har fästningen bakom sig. Härifrån får du en bra överblick över stan och havet. I väst ser du ön Marstrand som vi snart ska ta oss till. Fars hatt eller som den officiellt heter Bohus fästning tillhör en av västkustens alla försvarsfästningar. Under sina 700 år har den blivit allvarligt angripen vid fjorton tillfällen men aldrig att främmande makt (läs Norge/Danmark) har kunnat erövra och belägra den. En eloge för Fars hatt! Som barn har jag många gånger sprungit runt uppe på försvarsmurarna nu vet jag inte ens om man får gå däruppe. Ni vet alla sagor som bröderna Grim skrev ner och alla andra som var mycket läskiga för oss barn de var egentligen inte alls ämnade för barnen. Förr fanns en berättartradition där vuxna berättade hörsägner för varandra vid brasan på kvällarna när mörkret smög sig på och man kunde höra både småtomtarna och annat skrymt rassla runt i vrårna. Då satt barna uppe med de vuxna tills de somnade men berättelserna var egentligen inte till för dem. Nu berättar Jean-Pierre Salkvist "sagor" för både stora och små besökare på Fars hatt under vecka 30 i sommar 2017. Hans sagor förmedlar trolsk mystik och magi, som förmedlar både visdom och gamla livserfarenheter i skapande bilder. En stunds närvaro och gemenskap som bygger broar mellan generationer i år och förhoppningsvis med en fortsättning nästa år och kommande år. Troligen behöver du en övernattning i Kungälv beroende på hur långt du har åkt innan du kommer till Kungälv. Kanske på Kongelfs Gästgiveri som en gång i tiden var vandrarhem. På den tiden då jag var närmare sisådär 18 år cyklade jag och en väninna från Trollhättan ner till Göteborg, ca nio mil. På vägen stannade vi i Kungälv och bodde på vandrarhemmet. Mitt i natten klev jag upp och gick till köket och där stod en man som hamnat fel. Det visade sig att han hade klättrat in via en balkong och skrämt slaget på en annan tjej som bodde på vandrarhemmet men inte var han farlig. Den stackars killen var väl bara hungrig eftersom han stod där vid kylen och tuggade på mina smörgåsar. Men annars kan du ta in på hotell Fars hatt som knyckt namnet från tornet i fästningen som officiellt heter Fars hatt. Innan du tar vägen över till Koön så kan du med fördel ta vägen ner till kexfabriken och förse dig med trasiga chokladkex från bräckboden. Från Koön går färja över till Marstrand.
Marstrand Marstrand är en av de fina små öarna på västkusten. Efter att ha landat välbehållen på Marstrand tycker jag att du omedelbart ska ge dig ut för att besegra ön. Runt ön går en fin led på cirka 5 kilometer. Ta den och gå motsols, åt höger, då har du flera utmärkta fik på slutet när du börjar bli trött och sugen. Kexen från bräckboden är bra att ta till då du kommer längst ut i havsbandet. Du kommer snart fram till Nålsögat som är precis som det låter en supersmal passage mellan två jättehöga, branta klippväggar. Längst ut ligger Skallens fyr vackert belägen på flathällarna, kan du tänka dig höststormarna svepa in i havet över land? Efter en och en halv till två kilometer med kex och vatten är du framme vid en av de tre badplatserna. Ta gärna ett dopp innan du äter nåt gott på en av alla de trevliga strandrestaurangerna/fiken. Avsluta gärna på Strandverkets konsthall med samtida konst och mer bad i den stilla sommarnatten. Övernattar gör du på en av alla ställena på Marstrand. Jag vill inte rekommendera något specifikt boende men det finns något för allas behov. Innan du lämnar ön dan därpå ska du absolut gå upp till Marstrands fästning som egentligen heter Carlstens fästning men det namnet glömmer jag hela tiden. Marstrands fästning är en av de få som har allt och som stått pall utan att förfalla under 300 år. Här satt Lasse-Maja fängslad vid mer än en gång. Jag har tänkt på det. Lasse var kanske en transvestit förklädd till tjuv i stället för en tjuv i kvinnokläder men vad vet jag, det är ju lite sent påtänkt att fråga honom nu. I backarna upp till Marstrands fästning har jag burit och kånkat på familjens labrador då han var valp och inte orkade gå. Stackars Sonny, sa mamma och lämnade över den lille knubbisen på flera kilo till sin dotter i tonåren. Pust och stön.
Jag föreslår att du nu tar färja över till Åstol för ett kortare stopp där du insuper västkustens alldeles egna atmosfär och avnjuter en underbar fisk eller skaldjurslunch på Åstols rökeri. Köp gärna med dig för kommande behov i deras butik. Ta sedan båten vidare till Dyrön där du sover över eller sov över på Åstol innan du åker över till Dyrön. Se till att du har boende ordnat innan du ger dig av på båtluffningen. På Åstol bor många av våra kändisar ex skådespelaren Peter Harrysson.
Dyrön är ön för dig som vill söker lugn och ro i en karg miljö. Vandringsleden/lederna på ön är ett måste för naturälskare. Dyröleden är en vacker, något krävande led runt ön på 5 km. Men man kan välja att korta av den och gå kortare sträckor. Använd dig av den befintliga kartan som visas vid flera platser, fota av och ta med på vägen eller skriv ut den innan du åker på nätet. Utsikten från den bergiga ön är hänförande över Åstol och Marstrand som du redan passerat och över andra såsom Klädesholmen som du kommer till senare på din resa. På ön finns en större flock av Mufflonfår som klättrar runt i bergsskrevorna. Det finns två bad ett med sandstrand på norra delen och en klippvariant på den södra där också bastun finns. En bastu som du kan boka och hyra för en billig penning. Vid bastun finns även en relax med kokmöjligheter, toalett och dusch. Det finns flera iordningställda rastplatser med bord och grill längs lederna. Den medhavda lunchen tycker jag att du ska ta vid Dynes ravin som ligger på västra sidan av ön. Ravinen är något i särklass, du måste uppleva den själv för att förstå. Nu smakar det säkert gott med rökta delikatesser från Åstols rökeri och en kall dricka. Ta sena båten från norra hamnen över till den i jämförelse stora ön Tjörn och gå i land i Skärhamns hamn. Det heter Skärhamn med hårt k.
Tjörn kan du ge lite extra omsorg innan du tar båten åter till Marstrand och tillbaka till bilen i Kungälv. På turistbyrån i Skärhamn kan du hyra cykel för att lättare ta dig runt till de ställen som du vill besöka på ön. Här säljs även biljetter till de aktuella evenemangen på Tjörn. Hela Bohuslän vimlar av aktiviteter och evenemang under sommaren så det kan till och med vara svårt att välja. Beslutsångest är inte att föredra om du ska få tummen ur. Själv vill jag rekommendera en dag på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Där visas vackra utställningar, intressanta visningar och inte minst kan man vara med i någon av deras work shops och på egen hand skapa akvareller. För att fortsätta på konsttemat stakar du ut din väg från museumet till Pilane, skulpturparken och är du här 25 till 57 augusti så kan du hänka på "Värdens svettigaste konstrunda" Triathlon, och konst i en enda soppa vad sägs om det?
I centrala Skärhamn finns en vandringsrunda på 5 km. Den startar vid sjöfartsmonumentet i hamnen "De seglade för Tjörn" och tar dig upp på Hamnberget där du har en mycket fin utsikt över stan, havet och omkringliggande landsbygd. Ja, jag är säker på att turistbyrån i biblioteket kan hjälpa dig med något roligt att göra på kvällen. Jag föreslår att du stannar två nätter på Tjörn. Var du ska bo? Ja, det ska du ha bokat innan du åker så att du i lugn och ro kan ta dig an ön. Ja, sen är det bara att bege sig tillbaka till Marstrand med båt och över till Koön där du har din bil.
Upptäck Västkusten med bil och båt
Även här föreslår jag att du börjar i Kungälv med en övernattning så du hinner och orkar med en tur upp på berget och en sväng till Bräckboden på kexfabriken. Kungälv har flera små fina butiker som kan var kul att strosa förbi eller gå in i. Via Koön tar du färjan över till Marstrand där du tillbringar en natt och en dag. Vandrar runt ön, fikar och äter gott på en av öns alla matställen. Tar kanske en tur till parken mitt på ön och glömmer inte konsthallen på Strandverket eller fästningen på toppen. Håll dig sedan till väg 160 upp genom västkusten in till havet och ut på öarna. I Stenungssund stannar du vid "Stenungssunds Fisk och skaldjur" utanför ICA där har de mycket hög klass på sina kräftor och humrar. Köp med dig en ranson på vägen ut till Tjörn, via Tjörnbron. Ta väg 169 ner till Rönnäng som klättrar uppför berget vid
Stansviken. Går du upp den något branta stigningen uppför berget får du en underbar
utsikt från Tjörnehuvud. Den kände författaren och nobelpristagaren Pär
Lagerqvist hade sommarställe och skrivarlya i Rönnäng. I närheten av Rönnäng
ligger Tuveslätt–Tosskärr. Här finns en gammal boplats daterad till 7000-talet
f.kr. Som barn var jag här varje sommar och hälsade på moster Elsa och min
kusin Noomi. Morbror hade en egen fiskebåt som tillslut blev en flotta av i
varje fall två fartyg. Vi såg honom inte så ofta. Elsa var som många kvinnor
förr ute på öarna fiskaränka då deras män var ute och fiskade under långa tider
innan de återvände till hemmahamnen. Själv styrde hon och ställde i hemmet.
Under flyttade familjen ner i källaren där de hade ett rum och kök och hyrde ut
resten av huset till sommargäster. Noomi hade en egen liten stuga uppe i en bergskreva
där hon bodde. Jag var mäkta avundsjuk på henne som fick bo själv. Hon var
något äldre än mig men jag ville ju själv. Flera gånger var jag med och luntade
på deras lilla tomt som låg med berget stupandes ovanför, den lilla plätten
skulle utnyttjas till odling, men var också en fin plats för vila och soldyrkan
på den gamla träbänken. Jag klättrade ofta upp på berget och spanade ut efter
fiskebåtarna men sällan jag såg dem komma in. Oftast var det hårt arbete för
familjen i kustbandet men en sommar följde de med oss ut i skärgården och
tältade. Alla var glada och jag med intill jag omringades av brännmaneter då
jag tog en tidig simtur i havet. Det slutade lyckligt med endast några få
brännsår och vi tog båten in till Rönnäng och hemmet igen.
Fortsätt väg 169 norröver på Tjörn till Bleket och Klädesholmen. I Blekets idylliska småbåtshamn är stressen främmande, slå
dig ner på bryggan för en stunds komplentation. I Bleket kan du hyra kajak och
upptäcka Tjörns kust på ett enastående vis. Uthyrare; intill Hjalmar Olssons
Byggvaror. Från Bleket går bron till Klädesholmen, känd för sin sillindustri
och sina mysiga trånga gränder där husen ligger tätt. 350 hus på två holmar,
Klädesholmen och Koholmen. Redan 1594 i dåvarande landskapet Viken, som
tillhörde Norge, nämns Klädesholmen som ett gammalt fiskeläge. Ett levande
kustsamhälle med en betydande sillkonservindustri i familjetradition, med
rötterna i de stora sillperioderna i mitten av 1700- talet och i slutet av 1800-talet. Varje år, på nationaldagen
den 6:e juni, firas här ”Sillens dag” som är ett festligt arrangemang och då koras
även ”Årets sill”. Besök det unika Sillmuseet ”Sillebua” som visar
konservindustrins historia och utveckling. Kyrkan från 1797 och Claes Hakes
skulptur som reser sig mot västerhavet är sevärda. Upplevelser i gastronomins
tecken finner ni hos någon av restaurangerna Salt & Sill i norra hamnen och
Kylen som ligger intill gästhamnen. Stegelberget Mordet på Herr Arne - en vandringssägen som blev en saga Någon gång på femtonhundratalet blev Solbergas kyrkoherde, Herr Arne, mördad
tillsammans med sin hjälppräst, släkt och tjänstefolk. Det var tre skottar som
en vinterkväll kom till granngården, Branehög, för att låna hus. De utgav sig
för att vara garvaregesäller. När skottarna frågat ut gårdsfolket om
prästgården och den rike herr Arne, så tog de och slipade sina garvarknivar. Om
natten, när alla sov, gick skottarna till prästgården. De stack ner alla,
endast en lite flicka klarade då hon gömt sig ovanpå ugnen. Skottarna tog herr
Arnes pengar, guld och silver. Allt lastades på prästens släde, man tände eld
på gården och körde iväg med släden dragen av prästens egen häst. Vid Marstrand
sänktes häst och släde under isen.
När folk i trakten upptäckte att prästgården brann, skyndade man dit för att
hjälpa. Den lilla flickan som undkommit vandrade ensam genom snön och över isen
till Marstrand. Där vistades hon bland allt folket och en dag befann hon sig på
ett värdshus där hon hörde en man säga till de andra två männen ”Drick min
bror, Herr Arnes penningar varar ännu”. Flickan berättade för krogens värdinna,
som i sin tur berättade för magistraten, som grep männen. De erkände allt. De
straffades på Stegelberget genom att brännas levande. Den ena mördaren skall ha
jämrat sig av ånger. Det lär ha varit den mannen som mördade den lilla flickans
kamrat som gömt sig i skorstenen. Den muntliga traditionen finns nedtecknad i
inte mindre än 27 versioner. I slutet av 1800-talet besökte Selma Lagerlöf sin
bror Erland i Kungälv. Hon arbetade då med boken ”Drottningar i Kungahälla” och
gjorde resurge ibland annat Marstrand och studerade gamla böcker om Bohuslän
där hon läste om prästen i Solberga. Allt detta resulterade i ett av hennes
främsta verk ”Herr Arnes penningar”, en något romantiserad saga.
Ta sedan av norröver på Tjörn till Skärhamn där du naturligtvis besöker Akvarellmuseet. Ännu längre norrut ligger skulpturparken Pilane. För 10 000 år sedan var Pilane en ö som bildats efter att inlandsisen dragit sig tillbaka. I och med landhöjningarna är nu Pilane införlivad med övriga Tjörn och i dag ett stort gravfält där de 90-talet domarringarna och stensättningarna står sida vid sida med de moderna skulpturerna av kända konstnärer.
Väster om Pilane ute i havsbandet ligger det gamla
fiskesamhället Kyrkesund där husen står tätt utmed sundet mellan Tjörn och Härön.
Varifrån man än närmar sig Kyrkesund så ser man St
Olovs valar på toppen av det bergsmassiv som ligger söder om fiskeläget Sumpen.
De består idag av fyra stenkumlar och är ett av Bohusläns mest kända sjömärken.
Härifrån har man en imponerande utsikt utöver havet med en obruten horisontlinje
från Pater Noster i söder till Måseskär i norr. Såväl St Olovs valar som St Olovs
källa är helgade åt Olav den helige. Hans namn var Olav Haraldsson och han blev
kung över Norge 1015. Det sägs att det
var han som kristnade Bohuslän. Det finns många sägner kring stenstoderna St
Olovs valar bland annat att de skulle var troll som Olov förvandlat till sten
en annan teori är att de byggdes på 1000-talet som en vägledning för de
pilgrimer som skulle besöka Olav den heliges grav i Nidarosdomen i Trondheim.
Olav blev helgonförklarad ganska kort tid efter sin död och stora skaror med
pilgrimer kom att vallfärda dit bl.a. för att söka bot för sjukdomar. Flera
kända pilgrimsleder gick genom Sverige och Norge till Trondheim och en av dem
gick utefter Bohusläns kust. På Härön finns ett ovanligt välbevarat trankokeri från 1700-talet. Ta gärna en promenad till berget där man har en utmärkt utsikt över samhället, Härön och havet. Här sitter du på första parkett under segeltävlingen Tjörn Runt i augusti.
Som ni förstår så är det väl värt att stanna några dagar på Tjörn och har du nu bilen med så kan de se mer än då du är hänvisad till fötterna, cykeln och båtarna. Men nu tar vi vägen tillbaka och ansluter oss till övriga biltrafik på väg 160 mot Orust.
Häxprocesser i Bohuslän
Ett av det vidrigaste jag hört talas om i Sveriges historia är häxprocesserna. Och här är Bohuslän inget undantag. I mitten av 1600-talet florerade ryktena om trollpackor på Mollösund. Då var Bohuslän ännu var Norskt men det gör det inte mindre hemskt. De kvinnor och män som kommit i onåd bland folket kallades till ting för att bekänna sina syndiga trollkonster. Ja, det var även män men oftast kvinnor som anklagades för häxeri. I Mollösunds hamn kastades trollkonan i vattnet bunden till händer och fötter. Flöt hon upp och överlevde ansågs hon ha övernaturliga krafter och dömdes som häxa att brännas på bål. Giertrud Corporals, Per Larsson och Anna Persdotter var de tre första som dömdes därefter avrättades ytterligare 26 människor bara i Bohuslän innan dessa overkliga hemskheter upphörde. Tänk på det om du besöker Mollösund söder om Orust.
Orust är i storleksordning den tredje största i Sverige efter Gotland, Öland och Hisingen. Jag tänker inte
orda så mycket om Orust men nu är det hög tid för att röra på benen efter allt
stillasittande i bilen och på Orust passar det utmärkt. I Orust natur kan du
vandra till stranden, låta klippans skorplavar värma fotsulan och andas in havets
sälta. Låta dig omfamnas av det svala
havet medan ejdrarna kuttrar i fjärran. Känna höststormarna ta tag i din själ
och hör vågornas rytande fösa undan alla livets trivialiteter. Saltkristallerna
i håret ger nya perspektiv på livet. Stanna kvar till dess stormen bedarrat och
stranden fylls av långväga hälsningar från havets djup och från fjärran länder eller under våren gå in i skogen på den mjuka mossa, andas in kryddig tallbarrsdoft och böja på
knäna, kanske hittar du en och annan kantarell. Känna stenens lagrade värme vid
skogsjöns strand. Höra taltrasten sjunga och ana vindens viskning i asplöven.
Njuta av hagmarkerna där djuren betat i sekler tillbaka. Bländas av
försommarblommornas färger och fjärilarnas fladdrande över ängen medan
gräsvippor kittlar mot knäna. Stoppa munnen full av solvarma björnbär, pressa
dem mot gommen och tanka varm och syrlig solenergi. Ta med kikaren, en flora
och fågelboken i ryggsäcken på din vandring över Orust naturreservat mitt på
ön.
Flera lockande naturreservat på Orust, grönrandiga områdena
Efter vandring på det vackra Orust är det bästa att ta bilfärjan från Fröjden dal till Malön. Du passerar då över det skönomsjungna Malöströmmar. Fortsätt bilvägen upp till Flatön och du ser strax Handelsman Flinks affär på din vänstra sida. Här finns den trevliga handelsboden där Evert Taube handlade och många med honom som bodde på öarna omkring. Kustborna var och är naturligtvis bra på att hantera sina båtar både i bleke och då sjön går hög. Precis som den vackra unga flickan som Evert fick syn på ute på Malö strömmar strävande mot land. Fjorden är känd för sitt strömma och oberäkneliga vatten såsom namnet antyder. Evert diktade så upp visan Maj på Malö som tillhör en av balladerna från Bohuslän
Maj
på Malö
God dag,
herr handelsman Flinck, min vän,
jag kommer med storm ut till Flatön igen!
Det blåser, nordvästen ger hals.
God dag, herr Rönnerdahl, välkommen ut!
Nordvästen bedarrar, han blåser snart slut.
Men hör min bedårande vals!
refr Maj på Malö, vackra Maj,
dig vill alla böljor smeka
när du kommer i din eka
och förtöjer den på svaj.
Hoppar i land, smidig och grann,
blåögd och brun med små, små fjun
på ejderdun vilar du i mina drömmar,
flicka från Malö
Strömmar
Vem
ror i brytande sjö hitåt?
En fröken, herr Flinck, kommer ensam i båt!
Det blåser, nordvästen ger hals!
Vem är den fröken? Hon ror som en man.
Det är Maj på Malö så fager och grann.
Men hör min bedårande vals!
refr
Se,
Maj på Malö, god dag mitt barn!
I svallande sjö sättas kärlekens garn.
Det blåser, nordvästen ger hals!
Se här, min vän, har du posten - ett brev!
Han svarar ju fort - för jag minns när du skrev.
Men hör min bedårande vals!
refr
Se
här, skön' Maj, nu är allting klart,
hos handelsman Flinck går det undan med fart!
Det blåser, nordvästen ger hals!
En ost, två kilo, så fet och så rar,
ansjovis, sardiner, en burk kaviar!
Men hör min bedårande vals!
refr
Jag har själv varit i handelsboden och på Taubespelen där kända artister tolkar Taube under bar himmel i gräset det gröna på Ängön. Numera håller de till mitt på Orust vid Göksäter. Till minne av Taubespelen har jag en t-shirt som jag vann med loggan
Skaftölandet
Ja, jag är ett fan av Evert Taubes visor och har vid flera tillfällen hört Taube hyllas av vissångare vid Bohusläns museum i Uddevalla. Vid handelsboden på Flatön finns även galleri Maj, restaurang med en utmärkt Everts fisksoppa och ett boende för den som vill upptäcka mer av Flatön. Ja, vi är faktiskt kvar på Orust då vi är på Flatön. Via vägfärjan drar vi oss upp till Dragsmark där vi stannar för att begrunda historiens vingar kring Dragsmark kloster. Skaftö ligger i Lysekils skärgård. Fiskebäckskil,
Grundsund, Rågårdsvik, Stockevik och Östersidan är samhällen på ön. Grundsund
är ett av Sveriges sista levande genuina fiskelägen. Tv-serien
"Saltön" som bygger på Viveca Lärns böcker spelades in på Skaftö. Hennes
sista bok ”Halta Lottas hotell” kommer i höst i en sista filmatisering, men man
vet aldrig kanske kommer det en fortsättning. Vivecas böcker är verkliga
feelgood-litteratur vad man än nu tycker om det. Jag har i varje fall läst
Halta Lotta, fick den av en god vän i våras.
Fiskebäckskil
På Skaftölandet finns cykel- och vandringsleder som bitvis sammanfaller med
Kuststigen i Bohuslän. Kuststigen snirklar sig ut på Skaftö och ger möjlighet
att uppleva landskapets fantastiska natur. Stigen går omväxlande en bit från
kustlinjen och längs strandlinjen med spännande passager och utsiktsplatser. Kuststigen
är enhetligt markerad med blå färgmarkering på stolpar. Jag föreslår att du
ställer bilen vid Skaftöbron och går rundslingan som tar dig till Fiskebäckskil
och tillbaka via det vackra naturreservatet Vägeröds Dalar på östsidan av Skaftölandet.
Beroende på lite hur du går så rör det sig om cirka 10 km. I Fiskebäckskil tycker
jag att du ska titta in i den välkända bohusmålaren Carl Wilhelmssons hus. Den
nationalromantiska villan ligger på en klipphylla mellan samhället och
badplatsen Bökevik. 2010 hade jag och min man Tomas en himla tur att vi då
befann oss i Uddevalla och på Bohusläns museum kunde se den exklusiva
utställningen av Carls verk. Utställningen var den första större presentationen
av hans konst i Uddevalla sedan hantverks- och Industriutställningen 1928.
Agneta von Zeipel som är verksamhetsledare för konsthallen berättar att de
under tio års tid försökt få ihop en utställning men att det varit svårt då
många av hans konstverk är privatägda eller tillhör institutioner men under
några veckor på hösten då vi var där hade vi förmånen att se dem och en
entusiastisk Agneta berättade och förevisade hans underbara verk. Vägeröds Dalar besökte jag tillsammans med min fd man och vår son för cirka 15 år sedan. Jag fick då en sten av min son som han plockade upp till mig, en kärleksgåva, som jag blev mycket glad över. På den tiden samlade jag på stenar.
"Fisket" är en skiss till en väggmålning som hänger på Länsstyrelsen i Västra Götaland. Carl har en fantastisk förmåga att fånga vattenspeglingarna, syns främst på Kyrkfolk, och en folklivsskildrare av enastående mått.
Grundsund
Efter att ha travat runt på Skaftö och kommit tillbaka till bilen är du säkert hungrig och vad passar då inte bättre än en god middag som jag föreslår att du äter nere i Grundsund på Pelles eller får jag lov att kalla restaurangen "Lilla Hunden". Det var här som Kabben på Saltön rumsterade runt med sin kock och serverade champagne till hummern. Jag har själv ätit en underbar middag här tillsammans med min man Tomas. Vi vandrade då också kring i Grundsund och tittade på de gamla husen som ligger tätt, tätt ihop nere i kustsamhället och hittade även det hus där jag tillbringade ett år då jag var knappa 18 somrar. Jag minns den segelbåt jag fick på min 18 årsdag av min dåvarande pojkvän. Ett halssmycke som jag har kvar än i dag även om jag numera sällan har det om min hals även om det glimmar vackert av guld.
Från
Grundsund kan man vandra vidare på en enkel vandringsled ut mot Islandsberg.
Längst ute vid fyrplatsen har man vidsträckta vyer över skärgården medan
vågorna vräker mot de lodräta klipporna. Utanför Islandsberg fick jag och min pojkvän, på den tiden vi var unga och fräscha, motorstopp och var på väg att krossas mot klipporna vid Islandsberg med all kraft som havet kan uppbåda. Men den gången lurade vi Hin Håle. Fyrhuset är numera ett privatägt sommarhus.
Om grinden är öppen är det tillåtet att besöka udden, men då innehavarna är där
är grinden stängd och man får stanna på klipporna ovanför. När jag var ung fanns här på Ösö små "stugor" som de gamle fiskarna använde som övernattninggsboningar eller något ditåt. Bodar med två våningar blev vanliga när man började fiska med stora ringnotar och snörpvadar. Vadarna kunde från båten lätt lastas upp på rännet, dvs övervåningen. Någon av de bodar vi var inne i hade en övervåning andra var mycket mindre. Sjöbodsfamiljens minstingar kallas för vadbodar. Dessa vadbodar la man ute på småholmarna. De var sommarförvaring för sillvadarna som bara användes till fiske under vintern. Vi tonåringar använde dom som plats för partaj och sov över ibland. Jag undrar om de finns kvar? En gång kommer jag att återvända för att gå över de karga klipporna, en dg på hösten då havet talar. Om du som jag älskar att höra naturens krafter så kommer du att älska Islandsberg så som jag har gjort och alltid kommer att göra. Stanna över en natt eller två, här finns mer att upptäcka på Skaftölandet, ex Bassholmen. Nyfiken? Kolla på nätet.
På Pelles i Grundsund
Lysekil
Nästa anhalt blir Lysekil där du naturligtvis måste besöka Lysekils kyrka som reser sig hela ett hundra meter över havsytan. Den är byggd av röd Bohusgranit. Graniten bildades för mer än 900 miljoner år sedan då glödhet magma trängde upp till jordens yta och bildade kristaller. Graniten är unik i sin färgskala från glimrande ljusgrå till röda toner. Bohusgraniten finns bara i ett smalt stråk från Gullmarsfjorden i söder till Idefjorden i norr. Den bryts på tre ställen; Ävja, Näsinge och Prästtorp. Exempel på grå Granit finns i knotten intill bryggan i Fjällbacka. I Lysekil tar du en avstickare till den västligaste delen ut mot havet och till naturreservatet Stångehuvud. Reservatet räddades undan stenbrytning av Calla Curman som köpte in stora delar av granitklipporna under första världskriget. Vid Stångehuvud börjar det berömda bohuslänska granitområdet som sträcker sig norrut i landskapet. En vandring på stigar vid de jämnslipade röda granitklipporna bjuder på fascinerande naturupplevelser i mötet mellan hav och land. På bergshöjderna har man en mycket fin utsikt över skärgården utanför Lysekil. En rundvandring på Stångehuvud brukar också ofta innebära en tur fram till det gamla fyrhuset, som är områdets välkända landmärke sedan slutet av 1800-talet. Är du här runt den 10 juni tycker jag att du ska passa på att se kappseglingen Lysekils racet som bland annat rundar Stångehuvud. Från granitklipporna ser du racet på nära håll.
Trött på vandring? Gå då in på "Havets hus" som ligger granne med Stångehuvud. Där kan du bekanta dig med mängder av olika djur och fiskar som finns i farvattnen utanför Lysekil. Havets hus inrymmer ett stort antal akvarium. Det största, tunnelakvariet rymmer 140 000 liter saltvatten. I tunneln är du omgiven av vatten där torsk, pigghaj och havsål simmar omkring. På botten lever stora plattfiskar som hälleflundror, slätvar och piggvar. Även stora rockor lurar här. Fulast av dem alla är den märkliga Havskatten. Den ser riktigt farlig ut med sin stora mun och sina vassa huggtänder. Om man kan bortse från utseendet hos denna fisk är den mycket delikat att äta. Jag fick en Havskatt på kroken en gång då jag i min ungdom var ute och fiskade med min bror i Skärhamn. Hualigen vad rädd jag blev. Havets hus har öppet året om. Här kan man lära sig mer om havets dur och fiskar samt deras livsbetingelser. Sist men inte minst måste du bara besöka Nordens Ark strax utanför Lysekil. Nordens Ark är en stiftelse som arbetar för att ge utrotningshotade djur en framtid. De arbetar med naturvård, bevarande och utbildning samt med att sprida kunskap om biologisk mångfald. Parken är anpassad efter djuren och fåglarnas behov och inte efter besökarnas och då menar jag på att det kan vara svårt att få syn på en del då de har utrymme att vistas på och inte behöver trängas. I parken finns bland annat amurtiger, snöleopard, pallaskatt, järvar, lodjur och varg. Genom parken finns en tre kilometer slinga att gå. Den är både backig och tar på krafterna, inte att rekommendera för de som behöver hjul för att ta sig fram, det vet jag som har gått där några gånger i solens heta strålar. Man kan stödja stiftelsen genom en smärre donation. Antingen årsvis eller en för tillfället. Min fd man och jag betalade en hundring per år under 80 och 90-talet. Från nordens Ark som ligger vid norra delen av Åbyfjorden tar du väg 171 ner till Fisketången och Kungshamn.
Kustsamhället Kungshamn är beläget ytterst på den vackra halvön Sotenäset. Här växte tidiga bosättningar fram i samband med den första sillfiskeperioden i Bohuslän på 1500-talet. I slutet av 1800-talet var Gravarne det största fiskeläget i den östra delen. I Gravarne bildade sjöbodarna två täta klungor ute i viken medan bostadshusen var grupperade i en krans runt den södra delen av hamnviken. En del av bostadsbebyggelsen och sjöbodarna finns ännu kvar invid Kungshamns nuvarande centrum och i Fisketången. När jag var ung och delvis bodde hemma hos min morbror i Kungshamn kallade vi hela orten för Gravarne. Jag har alltid gillat ordet Gravarne och är besviken på att det mer eller mindre har försvunnit som ortsnamn. Gravarne. Min morbror och moster bodde i ett av de gamla genuina enkelbostäderna i Gravarne. Ett enkelhus har bara en rumsfil, alltså ett rum och ett kök på rad efter varandra. Ibland finns en kammare i ena änden såsom det fanns i morbror och mosters hus. Jag är stolt över att få ha upplevt Gravarne. Tjatigt eller hur? Ja, det står jag för. Gravarne. Punkt slut. Strandpromenaden i Kungshamn är en vacker promenadbrygga som sträcker sig från Abbas konservfabriker ända ner genom Kungshamns Centrum. Man går under den 25 meter höga Smögenbron, förbi restauranger, båtar- och badplatser. På Rössholmen, som ligger mitt emellan Kungshamn och Smögen startades 1927 Gravarnes konservfabrik som senare sålde sin produktion till "Aktiebolaget Bröderne Ameln" mera känt som Abba. När Abba växte tog marken på Rössholmen slut och konservfabriken flyttade till Hagaberg. När min fd man gjorde ett arbete åt sitt företag på Abba var jag där på studiebesök. Man kunde då köpa Abba-konserver hos dem och det blev många under några månader, det vill jag lova. Själv tyckte jag att det luktade "Apa" i fabriken men de har goda sillar och andra inläggningar. Jag har varit där flera gånger senare också med alla mina barn.
Var och en är ju sin egen lyckas smed men jag tänker definitivt hoppa Smögen. Den stackars lilla halvön har fått ett helsike med alla turisterna. Smögenbryggan, den berömda, är inte bara invaderad av turister utan får ofta besök av sjöräddningen som cirklar där utanför beredda att rycka in varje gång som en turist trampar snett och det gör dom ofta. Både på bryggan och då de hoppar fram mellan båtarna som ligger för ankar. Jag var med ute på en sjöräddningsbåt en gång, fick mig en åktur då en kollega kände besättningen. Det var kul, fick upp en jäkla fart. Men det var ju bara på skoj. Skoj har man annars inte på Smögenbryggan, njet.
Nej, vi drar oss upp till Ramvikslandet. Sotenkanalen delar av Sotenäs från Ramvikslandet. Naturreservatet är beläget väster om Sotenäset Sotenkanalen delar av Ramsvikslandet från Sotenäset. Sotenkanalen anlades på 30-talet som ett led i att minska arbetslösheten bland stenhuggarna. Nu nås ön via en svängbro. Ramsvik är lättillgängligt och har fina badställen och vandringsleder. Till största delen består Ramsvikslandet av vidsträckta klippområden med omväxlande ljunghedar, ängar och mindre våtmarker. Dess maritima klimat är liksom kreatursbetet, slåttern och det småskaliga jordbruket ett signum för Ramsvikslandet. Florans stora artrikedom kommer sig av att dess jord har inslag av kalk. Här hittar man ovanliga växter såsom olika lök- och fetbladsväxter. På de vindpinade strandängarna växer strandvallmo, kustarun, salttåg och strandtrift. Strandängarna och de grunda vikarna är välbesökta av olika slags vadarfåglar. Västra sidan är exponerat av saltstänkta vindar och kraftfulla väderomslag, där kan man lätt se hur inlandsisen format landskapet. Berggrunden består av röd bohusgranit och har fått namnet "Klippornas rike". Jättegrytor, rundhällar, isräfflor och svallad morän skyls inte av någon växtlighet utan landskapet är kargt och inte ens bevuxet med lavar. Det finns rikligt med spår av inlandsisen i form av glaciala skulpturer som rundhällar, jättegrytor, isräfflor och skärtråg. Bäst ser man spåren på Tryggö och vid stranden mellan Sotehuvud och Fykan. Tryggö har inte någon fast förbindelse, men kan nås ganska lätt via vadställen när det är lågvatten. Jag har många gånger gått ut här då det är ebb med mina fiskeredskap. Även om man får en hel del napp så gäller det att inte bli alltför ivrig i sitt fiskande och glömma tiden. En ung släkting till mig, kunde inte ge sig fast vi andra ropade på honom att nu är det nog. 12 år och fast besluten att ta den störste på kroken. Jo, visst blev han kvar där vid östranden. Men sjutton den som ger sig. Friskt påhejad av sin mamma tar sig "ongen uppå land och de på rätt siia osså". Blöt långt upp på låren med helt torrskodda fiskedon vadar han i land. Hurra för envisheten!
Malmön
Bohuslän vimlar av sägner, berättelser som vandrat från mun till mun under sekler. Här kommer en som jag hört sedan jag var liten.
Småfolket på Malmön
Bohus-Malmön som i folkmun heter Malmön beboddes en gång i tiden av ett kortvuxet folk som kallades Malmöpyttarna. De var lika stora som barn i 12-årsåldern, hade mörkt rakt hår, mörkare hy och sneda ögon. På fastlandet berättade man många roliga historier om de "enfaldiga " pyttarna. Mestadels var de fiskare eftersom Malmön är en karg ö, inte lämpad för odling. Fisken hängde pyttarna upp i fähusen där de fick hänga i en vecka. "Då ä ho så mör att minsta barnunge kan togge'na", sa pyttarna med sin pipiga röst. Smögenborna som bor på en annan halvö lite längre ut i havsbandet tyckte pyttarna "Smögarna har det bra, når han kommer så ä han hemma". Malmöpyttarna var vidskepliga, lättskrämda och mycket fattiga. En gubbe vars gumma dog hade inte lämpliga kläder att ha på begravningen. Han tog då ut sitt lilla sparkapital och beställde nya kläder hos skräddarn. I väntan på att de skulle bli klara tog sig gubben för att salta ned gumman i en tunna. För att skämta lite med de ängsliga pyttarna lät en bonde på fastlandet stoppa upp en död hund som han satte ute vid vägen intill kyrkan på Malmön. Pyttarna såg hunden på väg till kyrkan. En modig man bland pyttarna som kallades "Starke Jakob" beväpnade sig med en knölpåk så stor att han knappt kunde bära den. Med påken gick han emot besten. Hunden rörde sig inte men Jakob drämde till den så att besten trillade ner i diket. Pyttarna vågade sig nu fram till hunden och kunde konstatera att den var riktigt död. Väl framme vid kyrkan talade de stolt om för prästen att de mött "Det stora vildodjuret från Uppenbarelseboken men att deras starke Jakob slagit ihjäl odjuret liksom David hade slagit ihjäl Goliat. En vinter då isen låg kom en varg ut till Malmön. Pyttarna trodde att det var den stora baggen som tillhörde "Far i Nävekärr". För att "baggen" skulle kunna para sig med fåren öppnade pyttarna dörren till fähusen. Det blev ett blodigt slut på den parningen. "Far i Nävekärr" hette Nils Göransson. Han var som en hövding för pyttarna och de litade blint på honom. En gång så lånade Far i Nävekärr 300 riksdaler av pyttarna. Lite senare ville han köpa hela ön av pyttarna. Jodå pyttarna kunde tänka sig att sälja ön men då ville de ha 300 riksdaler av Far och det fick de, 300 riksdaler. Men pyttarna var ändå lite fundersamma. "Lånte inte Göransson 300 riksdaler av oss? Jo, det är riktigt, säger Göransson, men nu har ni ju fått 300 riksdaler, har ni inte. Jooo, säger pyttarna. Ja, då är ju allt rätt och riktigt, säger Göransson" och därmed revs reversen och hela Malmön lades under Nävekärrs gods på Härnäset.
I början av 1800-talet inträffade "Den stora tragedin på Malmön". En kvalmig sommardag låg som vanligt fiskeflottan som bestod av små fiskebåtar, sk backebåtar, ute i skären och drog torsk, makrill och kolja. Då kom plötsligt och utan förvarning en våldsam frånlandsvind farande. Denna vind av orkanstyrka var så begränsad till utsträckning att den inte alls märktes av ute i Smögen. Men den märktes desto tydligare på Malmön där den lyte taken av husen och knäckte träd såsom om de vore stickor. De små folken, deras djur och redskap virvlade med och där vinden gått fram fanns nästan ingenting helt kvar. I folkmun döptes denna vind till "bondeskallran" eftersom allt i dess väg riste och skallrade. Ute till havs svepte vinden med sig hela fiskeflottan med pyttar från Malmön. En del dog direkt andra försvann ut till havs och kom aldrig igen. På så sätt försvann alla Malmöpyttarna åt samma håll som de en gång hade kommit ifrån, drivande på ett isflak från Jylland (Danmark). Det finns många som har tänkt och skapat sig teorier om vad det var för folk som en gång bodde på Malmön. Man har trott att det var samer som drivit ner till västkusten, att det skulle vara urinvånare från Sotenäset eller skeppsbrutna kineser eller kanske slavar som en gång ska ha sålts på Bohuskusten. Ja, jag vet inte men jag säger som många andra "ingen rök utan eld". Signe Benjour som är barnbarn till Nils Göransson ville rentvå sin morfar och forskade i gamla handlingar där det visade sig att hennes morfar hade ärvt ön 1837 och omöjligt kunde ha köpt den av pyttarna som då redan var borta från Malmön.
Hunnebostrand Sist jag var i Hunnebo fick jag en hel jäkla hummer på pizzan. När jag nu skriver om Hunnebostrand var jag tvungen att gå in och titta på Bella Gästis meny men tack och lov verkade de inte ha den längre på menyn. Tja, du som läser detta kanske skulle ha gillat den men inte jag. När jag var i Rom senast så gjorde jag samma misstag, tog pizza a'la mere på en restaurang, och ja där var hel hummer och musslor med blåskimrande skal. Det blev mycket kvar av den kan jag lova. Men nog om mitt ointresse för skal. Hunnebo och de flesta av kustsamhällena serverar utmärkta fiskrätter och skaldjursdelikatesser. Jag tycker att man med fördel kan köpa sina små älsklingar i feskebodarna, där brukar man få ihop en fullvärdig måltid. Ät på plats eller ta med i kylväskan till utflykten på klipporna. När jag bodde på västkusten handlade vi direkt nere vid bryggan då fiskarna kom in med dagens fångst. För övrigt kan man numera åka på hummersafari från Hunnebostrand med övernattning och allt. Förr fick man knappt följa med fiskarna ut på hummerfiske, man var i vägen då de skulle dra tinorna. Numera är bohuslänningarna mer måna om turisterna och kallar oss för badgäster istället för badjävlar, som de sa då jag var ung. Nu kan man åka på sälsafari som om det vore ont om sälar, och det är det kanske. På 70-talet var det gott om säl, inga som man direkt fick leta efter. Hunnebostrand har även ett stenhuggarmuseum. Det ligger på Udden där det förr var riktigt stenhuggeri. Jag vet inte om jag föredrar den gamla grå graniten med sin råa yta eller om det är vackrare med putsade skulpturer på Udden. I varje fall som helst är det värt ett besök.
Hornborgs slottsruin
Idag återstår endast låga gräsklädda jordvallar av det som en gång var
Hornborgs slott och några lämningar av byggnader är inte längre synliga. Men de är väl värda att leta efter. En
liten oansenlig skylt där det står
slottsruin visar vägen till en parkeringsficka strax efter en kurva på vägen upp till Fjällbacka. Slottsruinen grävdes ut i början av
seklet av Wilhelm Berg. Bland fynden fanns
bakstycket av en kanon, kanonkulor, gevärskulor, lans-, pil- och armborstspetsar samt en stridshammare. Även mynt, arbets- och jordbruksredskap
hittades. Fynden visar att borgens storhetstid var omkring 1450-1530. Borgen förlorade sin strategiska betydelse
när Bohuslän blev svenskt år 1658. Hornborg är strategiskt placerad på den högsta punkten inom pilskottshåll från farleden nedanför som man därmed hade full kontroll över. Redan 1137 omnämns Hornborg i
Haralds-sönernas saga, där det sägs att kung Inge låg i Hornborsundet med
ett stort manskap. Vid utgrävningen gjordes inga fynd från vikingatid men de
äldre fornborgarna är ofta mycket fyndfattiga. Inom borgområdet finns också en
färskvattendamm, något som är typiskt för järnålderns fornborgar. Vid borgen
hölls Hornborating innan tingsplatsen flyttades till Wrem. Tings-traditionen
lever kvar och varje sommar arrangeras här Hornbore Ting, ett vikingaspel med
tillhörande marknad. I månadsskiftet
juli-augusti 2017 kommer den 25:e marknaden i rad, att hållas på platsen. Min man och jag hittade hit mer eller
mindre av en slump då vi blev nyfikna på den oansenliga lilla skylten,
slottsruin, som vi först missade. Den blånande skymningen över Hornborg vittnade
om magi, trumvirvlar och väsen från förr.
Låt fantasin ta överhand och följ med på en resa till 1400-talet.
Sagan berättar om en svensk kung vid namn Horne. Vi befinner oss nu i början av 1300-talet då kung Horne lät bygga en borg för att skydda sig själv och landet mot norrmännen - Hornborg -
Ser du kung Horne? Hans blick sveper över dig var du än befinner dig på Hornborg och kommer att så göra i all evighet. Ropar du hans namn så svarar han. Kom hit och prova.
Ser du fienden komma? Lägg an och du finner ditt mål.
Fjällbacka I Fjällbacka stannar du på parkeringen innan kyrkan. Nu är det dags för en båtutflykt igen. Båten går från bryggan ut till Valö. Denna vackra lilla ö där jag föreslår att du har din hemmahamn och sover över på pensionatet. Kom ihåg att boka innan. Valö har två badplatser. Till den ena har du den vackraste portal av slånbär som du kan hitta. Jag hoppas att du får plats på pensionatet så att du får njuta av det trevligaste värdskapet du kan tänka dig. Passa på att besöka de andra mindre öarna med båt från bryggan i Fjällbacka eller direkt från Valö. Du kan även åka på arrad kräft-, fisketur som ex värdfolket på Valö fixar åt dig. Från Fjällbacka-bryggan gå m/s Sara på sälsafari. Ja, de är uppfinningsrika, kustborna. Väl tillbaka på landbacken tycker jag att du ska gå upp i Kungsklyftan. Där får du en mäktig upplevelse med berget tornande upp på bägge sidorna om dig. Här utspelar sig en scen ur en av Camilla Läckbergs böcker. Läs, tänk och rys ända in i märgen. Gå gärna upp på Vetterberget för en fantastisk utsikt över Fjällbacka och havsbandet med öarna där du tidigare har varit. God mat nere på bryggan innan du äntrar färden upp till Grebbestad. Från Fjällbacka kan du antingen gå eller åka bil till Grebbestad. Det är inte långt att gå stigen utefter havet. När du kommit en liten bit ovan Fjällbacka rekommenderar jag dig att gå ut på Veddö, ett naturreservat med en fint anordnad stig kring klipporna. På väg upp till Grebbestad går du genom en helt vanlig kustort, inget tillkrånglat, utan helt enkelt Kämpersvik.
Veddö
Sotens Flygande Holländare.
Ända in i Fjällbacka hamn seglar den ibland, Sotens flygande holländaren. Det är en fullriggare med fyllda segel. På däck syns små svartmuskiga karlar med snusnäsdukar om halsen och kniven i slidan springa omkring. Skeppet kommer med skummande bogsvall rakt emot en. Men i samma stund som man tror att den ska ramma en försvinner fartyget och det enda som blir kvar i vinden är ett rått hånskratt. Det berättas att en pojke en gång såg den flygande holländaren segla in i leden under Valön och sedan falla av söderut med kurs mot Korsön. Alla lanternorna brann på skeppet som var ståtligt att se då det vräkte sig fram med sin stora segelyta. Pojken ropade på sin pappa men i samma stund som pappan kom lovade seglaren och vände upp förbi Korsön - och så var den borta för den gången. En annan gång var fiskarna Äve-Lars och Fabbro ute då de såg henne komma för fulla segel genom Trybergsrännan mellan Dyngö och Vassholmarna. Det stora fartyget brassade back och lät ankaret gå. Fiskarna tänkte att vi går ombord för att sälja vår fångst. När de kom fram till båten var lejdaren redan ute och uppe på däck stod besättningen. De tittade och pekade på Äve-Lars och Fabbro och språkade ett språk som fiskarna inte förstod sig på. Äve-Lars tog mod till sig, satte ena benet på toften och andra på lejdaren. Men istället för att stå pall på däcket plumsade handirekt ner i havet. I samma och ett nu kom från männen ett hånskratt som han sent ska glömma. Lokalt i Fjällbacka kallas skeppet Bösejlarn, vilket är dialekt för Kobbseglaren. Ser du en svartklädd kvinna ombord på ett stort fartyg i fjorden så kan du vara säker på att det varslas orkanvindar. Det är sagan om seglaren som kryssar Sotefjorden. Väl färdas ännu såsom förr sin väg på djupblå ban, ett skepp så stort som vore det av fan. När dyningen emot skären slår det skvallrar om orkan.
Vår utsikt mot Valö från Fjällbacka
Grebbestad Tjurpannans naturreservat ligger sydväst om Havstenssund. Är det något som du inte får missa om du som jag älskar Bohusläns karakteristiska så är det Tjurpannan. Hällarna saknar en skyddande skärgård och tillhör ett av västkustens mest exponerade fastlandspartier. Inomskärsfarleden stryker här tätt förbi och har i alla tider utgjort en fruktad passage bland sjöfaranden. Västra delen av området präglas av branta klippstränder, vikar med block och grus och några sandstränder. Det utsatta läget och att här tidigare har gått betesdjur har format ett mycket öppet hed- och hällandskap. Området är lättströvat och från de många höjdpunkterna har du en storslagna vyer över skärgården ut mot horisonten. Besök gärna Tjurpannan då havet stormar, du kommer inte att glömma den dagen, kan jag garantera dig. En sällsammare upplevelse är svår att finna. Men känner du för att fiska eller bada så måste det vara lugnt på havet, annars är det inte görligt.
Strömstad
Strömstad känns som en riktig stad om man nu längtar efter lite stadsliv och kanske i grund och botten är en stadsbo. Här finns det som du behöver för att shoppa och handa förnödenheter på vägen hem ner igen efter kusten eller kanske upp emot Norge och Dalsland. Strömstad ligger som en kil in i sydvästra delen av Norge. Avskärmad från Sverige i tre väderstreck. Endast södra delen har kontakt med övriga Sverige. För Strömstadsborna är det lika naturligt att ta vägen till Norge som ner i Sverige och här finns en stor dialektal smitta som utgör en flytande språkgräns mellan Sverige och Norge. I Strömstads hamn finns alla sommarrestaurangerna och ute caféerna. Kanske tar du en sista båttur. En båttur ut till Lilla och StoraKarlsö. Två av de alla bilfria öarna på Bohuskusten. Vila, sola, ströva och frottera dig med de andra turisterna på ön. Fisk i all ära men längtar du nu efter en riktig biff så kan jag rekommenderat Parkbion inne i centrala Strömstad, ett stamställe för många bofasta.
Nu är det slut på mina pärlor längs Bohuskusten. Ta dem som ni vill eller förkasta de flesta. Säkert finns några som även du faller för. En sista lilla pärla vill jag dock polera för er. Uddevalla ligger i Bohuslän men så långt in i Byfjorden att jag inte för mitt liv kan kalla den för en kuststad men ändock har den små vackra musselpärlor att glänsa med.
Uddevalla
Uddevalla har varit min stad under de tio åren som jag jobbade där på socialtjänsten. Uddevalla är en stad, inte bara en låtsasstad som en del andra på kusten. Ut i Bohusfjorden mynnar Bäveån som rinner genom Uddevallas centrala delar. Kring den ringlar sig en vacker park som man kan följa upp på backen där du har en mycket fin utsikt över staden. Därifrån kan du se att staden ligger nere i en skreva mellan bergen, du kan tänka dig att här skallrar mellan klipporna då åskan går. Nere vid hamnen ligger Bohusläns museum, en av de bästa i Sverige enligt mig och många andra. På deras veranda kan man få en underbar fisksoppa, Evert Taubes fisksoppa, gyllene av saffran. Under sommaren är det ofta musik i museiparken. Skolfartyget T/S Britta har sin hemmahamn i Uddevalla och tronar över staden då hon ligger förankrad utanför Bohusläns museum. T/S Britta är ett tvåmastat galeasriggat fartyg. Ursprungligen gick den som fiskefartyg med uppdrag att dra Långa i Nordatlanten men nu tar den med dig som är intresserad av att lära dig segla ett stort fartyg och det marina livet på sjön. Du behöver inga förkunskaper utan får den stora förmånen att följa med i varje fall som helst och det utan kostnad eller till en billig penning beroende på när och var, men detta får du luska ut på egen hand genom att kontakta kapten.
Sjömansmuseet ligger inklämt mellan husen på södra sidan av Bäveån. Ett litet museum som har en stor berättelse för dig som kommer dit. Jag var där en vinterdag då snön låg hög i Uddevalla. Det trevliga bemötandet som mötte mig och min man då vi steg inom dörren gjorde oss glada och tillfreds. Sedan gick vi där båda två med tankarna på släkt och vänner som varit sjömän, som varit fiskare och fiskaränkor. Ytterligare ett museum som kan vara lätt att missa är Skalbanksmuseet strax utanför bergen som skyddar Uddevalla. De unika skalbankarna vid Bräcke-Kuröd är en oas för blommor, fjärilar och småkryp. Skalbankarna är världens största bankar. De bildades i Uddevallatrakten för drygt 10 000 år sedan. Se och uppleva museumet gör du bäst genom att gå Skalbanksslingan. Slingan ansluter till den nästan 40 mil långa Bohusleden. Längs den 2 km långa sträckan finns informationstavlor om dess historik, flora och insekter. När jag var liten kördes cross i Kuröd, sedan började de ta snäckorna för att göra hönsfoder. Det var tur att nån förstod vilken skatt som fanns i backarna och såg till att de blev skyddade i form av ett naturreservat, slutet av 90-talet. Nu lyser de vackra bankarna av skal från musslor, havstulpaner och snäckor. Ser ut som blekt emalj mellan de grant blommande växterna, kalktörstande. Påminner om Gotlands flora.
Gustafsberg är Uddevallas stolthet och Sveriges äldsta badort. Men redan i början av 1700-talet började man dricka brunn av hälsoskäl i Baggetofta som orten hette på den tiden. Hundra år senare byggdes varmbadhusen vid Gustafsberg. Det unika med Gustafsberg är att alla byggnader som då byggdes är väl bevarade, fint renoverade och används än i dag. Badhusen är nu vandrarhem, två av flera boenden där andra är hotell. Det ena vandrarhemmet ligger byggt en bit utöver havet nere i viken. Det finns två restauranger. Det ena är Badrestaurangen medan det andra är Snäckan som ligger nere i viken bredvid vandrarhemmet. På Snäckan ha jag fikat mången gång och jag har faktiskt ätit en trerätters middag i Societetshuset med en kollega, det var en kort tid som allmänheten kunde äta där nu är det vackra huset till för bröllop och andra fester. Stiftelsen hyr ut huset till den som har råd. Under några år på 80-90-talet anordnade landstinget lägerverksamhet för tonåringar med diabetes. Något av det bästa som landstinget har gjort, kan jämställas med clowner utan gränser för barn med kroniska sjukdomar. Hur kommer man då ut till Gustafsberg? Jo, man ta benen på ryggen och går efter den finaste strandpromenaden eller tar båten från hamnen. Strandpromenaden sträcker sig från Skalbankarna ner till centrum, via havet ner till Lindesnäs, totalt 9,3 km. Går du från hamnen i Uddevalla till Gustafsberg tror jag att du får gå cirka 5-6 km, den vackraste delen av hela sträckan. Sedan kan du ta båten tillbaka. Skärgårdsbåtarna har olika sträckningar, både linjesträckor ut till ex Gustafsberg och längre till ex Marstrand och Lysekil. Finns även räkkryssningar och andra dags- och kvällsturer. Så, ja från Uddevalla kan du starta upp din båtluffning ut i Bohusläns skärgård.
T/S Britta i fulla segel
Bohusleden
Bohusleden består av 27 etapper som bjuder på totalt 37 mil av naturskön och omväxlande vandring. Den sträcker sig från Lindome i söder till Strömstad i norr. I söder ansluter Bohusleden till Hallandsleden. I mellersta och norra Bohuslän finns möjligheter att ansluta till Kuststigen som också leder in i Norge (Kyststien). Leden går inne i Bohuslän och enligt min mening så är Kuststigen att föredra då man med den kommer ut i havsbandet. En del av Bohusleden skulle jag ändå vilja rekommendera och det är etapp åtta och nio som går i det vackra naturreservatet Svartedalen. Etapp nio startar vid Bottenstugan. Därifrån kan du gå Bohusleden norrut till Lysevatten, en sträcka på 11,5 km eller gå söderöver till Grandalen 7,5 km. Men egentligen behöver du inte alls följa Bohusleden för att kunna vandra genom Svartedalen för från Bottenstugan utgår flera leder. Svartedalens natur- och friluftsområde är ett av Västsveriges största sammanhängande barrskogsområden. Det är ett sjörikt urbergslandskap där barrskogen dominerar. Svartedalen minner om mystik och djupa skogar likt Tivedskogen i Västra Götaland. Det finns många torp och torplämningar i området. Av särskilt kulturhistoriskt intresse är Björkekärr, Grandalen och Anvik. Mellan Ålevatten och Håltesjön finns ett kraftigt fall med vattenkvarn, där ligger idag en mindre kraftstation. Svartedalen ligger i en skärningspunkt mellan Kungälv, Stenungssund och Lilla Edet mellan E 45:an och E6:an. Karta över lederna i Svartedalen går att köpa på Kungälvs turistbyrå och jag förslår att du åter utgår från Kungälv och få mer information på Kungälvs turistbyrå.
Kusttigen
Kuststigen är en kustnära vandring genom tiden och genom det nutida landskapet. Moräner, slipade klipphällar och isräfflor vittnar om inlandsisens och dess krafter. Spåren av dåtida natur och kultur finns kvar än idag. Medeltidskyrkor, befästningar, fiskarstugor, herrgårdar och särpräglade pittoreska bohuslänska fiskesamhällen. En vandring längs Kuststigen är något alldeles extra. Den går över berg och genom dalar, skogar och betesmarker. Det saltstänkta havet och skaldjuren är aldrig långt borta, inte ens om du sitter i blåbärsriset i den mörkaste urskogen. Kuststigen invigdes 2007 och är ett samarbete mellan Norge och Sverige i projektet Kustnära vandringsleder. Kuststigen i Bohuslän finns antingen sammanhängande eller som rundslingor i Uddevalla, Stenungssund, Tjörn, Orust, Lysekil, Sotenäs, Tanum och Strömstad. Kuststigen och Bohusleden ansluter på några ställen till varandra. Tillsammans bildar de ett unikt ledsystem som knyter samman kontrastrik kust- och skogsmiljö i Bohuslän.
Bohusläns borgar och befästningar Redan under tidig medeltid var Bohuslän en del av det norska kungariket. Det gränsade till Dalsland i nordöst och Västergötland i sydöst. I söder gick gränsen nära Göta Älvs mynning. Den norska makten markerades redan i mitten av 1200-talet då Ragnhildsholmen anlades som skydd för staden Kungahälla, någon kilometer väster om Kungälv. Samtidigt som Ragnhildsholmen anlades lyckade Sverige förvärva en smal korridor utmed Göta älv och därmed nå ut till västerhavet. Söder om denna smala korridor som Sverige lyckats få till sig låg Danmark och lurade för på den här tiden var Halland Danskt. Det smala svenska området var skört och utsatt. Danska och Norska styrkor kunde närhelst anfalla både från norr och från söder. Sverige strävade med alla medel för att utvidga sitt territorium. Och hur det gick det vet vi alla. Från mitten av 1600-talet är hela västkusten från syd till norr Svenskt. Sveriges andra stad Göteborgs framväxt är något komplicerad att förklara men i korthet började den med Lödöse som sedan blev en del av Göteborg men ändå inte för Lödöse finns som samhälle på västkusten än i dag. Ja, ni får klura på det själva. I varje fall som helst så byggdes försvarsanläggningar, vallgravar och befästningar inne i Göteborg. Det var skydd som byggdes efter att Sverige fick den smala korridoren på 12-1300-talet och det var befästningar som byggdes då hela västkusten blev svenskt på 1600-talet. Av de medeltida finns spår som vi nu inte ser på grund av att ögonen inte är inriktade på befästningar frän medeltiden utan mer på storstadens affärer och folkvimmel, helt naturligt. Men tittar man så kan man både se och förstå att de massiva stensättningarna kring vattnet och svagt sluttande bergsväggen nära Feskekörka är delar av vårt gamla försvar.
Det lilla som är kvar av Ragnhildsholmen
Nya Älvsborgs fästning ligger vid Göta älvs inlopp. År
1644 hade en dansk sjöstyrka spärrat inloppet till Göta älv genom att besätta
Kyrkogårdsholmen. Efter att svenskarna med nederländsk hjälp, lyckats fördriva
danskarna, beslutades att en ny fästning skulle byggas. Samtidigt skulle den
gamla och förfallna Älvsborgs fästning rivas. Den nya fästningen började byggas
1653 efter en befästningsplan av generalkvartersmästare Johan Wärnschiöld och
var färdig 1677. Några år senare anföll den danska flottan för att försöka återerövra Halland. Fästningen som var illa skadad byggdes åter upp och om. Från slutet av 1700-talet och cirka 60 år framåt fungerade fästningen som fängelse. Som
mest fanns här drygt 100 fångar. Sedan 1971 är Nya Älvsborgs fästning ett populärt utflyktsmål och här finns
restaurang, värdshus, kyrka och museum. Fästningen är statligt byggnadsminne.
Nya Älvsborgs fästning
I Göteborg byggdes skansen Kronan och skansen Lejonet ungefär samtidigt på 1680-talet. Skansarna har aldrig varit utsatta för angrepp med det var nära ögat på danskarna angrep Nya Älvsborgs fästning men då fick Sverige hjälp av sina allierade, Nederländerna. På skansen Kronan anordnas månatliga marknader, föreläsningar, uppträdanden. Soldattorpet innehåller ett café. På Lejonet Kronan kan du besöka svenska flaggans museum och hyra festvåningen med restaurang och allt.
Skansen Kronan
Skansen Lejonet där Läppstiftet skymtar i bakgrunden
Bohus fästning i Kungälv som jag tidigare beskrivit och som jag kallar för Fars hatt ligger norr om Göteborg i Kungälv. Den anlades 1308 av den norske kungen Håkan Magnusson även kallad Håkan Hålägg. I dag anordnas här Riddarspel, du kan prova på att skjuta med pilbåge eller lyssna på sägner om fornstora dar.
Bohus fästning, 14 anfall men aldrig att den föll för fiendens kanoner.
Carlstens fästning från 1600-talet är i dag i full blom med festliga arrangemang, restaurang och guidningar. Här kan du bo i det gamla soldathuset Donjonen och i Kommendanthuset där vår nuvarande kommendant bor. Jag undrar jag vad en kommendant är för en filur.
Carlstens fästning tronar över Marstrand
Säve berghangarer för stridsplan togs i bruk 1941. Hangaren är troligen världens äldsta. Den anlades av fruktan för det kalla kriget. Bakom portar på 80 ton, 30 meter ner i urberget, skulle stora flygplan vara parkerade helt skyddade från atombomber. Säve berghangar var tidigare en topphemlig underjordisk anläggning som nu är öppen för guidning av allmänheten.
Stegelberget
Det gamla fyrhuset som sedan 1800-talet är ett välkänt landmärke på Stångehuvud. Härifrån kan du se regattan svepa förbi
Vår utsikt mot Valö från Fjällbacka 
