tisdag 11 juli 2017

Tiveden

Tiveden en gränsöverskridande bygd som går sina egna vägar.



Tiveden är en kuperad bergstrakt med djupa skogar och många små tjärnar som möter dig och mig om vi vågar oss in i dess trolska djup. Förr fanns här både björn och varg nu är de mera sällsynta men vargen har sina revir i området. Tiveden har en spännande historia, präglad av nybyggaranda men också av stråtrövare, myter och sägner. På 1500-1600-talet kom många Finnar och Valloner till dessa trakter och bröt ny mark. Vi hade en allmän arbetskraft invandring i Sverige under senare del av 1500 talet och bland dessa kom släkt till mig från Vallonien och från Finland till Tiveden. Min släkt av Valloner hamnade först i Godegård i Östergötland och gav sig sedan av över Vättern till Skagersholm i norra Tiveden vid nuvarande Laxå/Ramundeboda-trakten. Tiveden var under denna tid ren vildmark med enbart rid- och gångstigar. Det finns fortfarande många leder att vandra och rida på genom området som har bevarat sin trolskhet och mörka hemligheter till eftervärlden och vår tid.  Skagersholms bruk fick sitt uppsving under första delen av 1600-talet. Där vid sjön Skagern fanns goda förutsättningar för att driva ett bruk och arbetskraften strömmade till. Nu kan man inte besöka herrgården längre eftersom den är i privat bruk. I Tiveden sammanfördes släktled från alla möjliga håll under 1500-talet. En del kom från redan nämnda Vallonien och Finland andra från Tyskland och Skottland. Några var rika och av kunglig börd eller prost i kyrkan medan de flesta var vanliga arbetare och torpare. Men de drogs till Tiveden som ett bi till nektarn i blomman för att föröka sig.

Tiveden är inte ett runt område som kartan ovan visar utan faktiskt mera som Mälaren full av vikar och språng. Härmed börjar vår resa genom Tiveden i Gullspångs kommun därifrån min farmor vandrade som piga ner genom området. Likt många andra barn och unga gick hon från gård till gård och sökte arbete. Det var vandringar av arbetssökande varje höst då flockar av arma människor sökte sig nya platser för att få sitt uppehälle och föda.  I Gullspång har jag varit många gånger och dit återvänder jag gärna. Den vackra Gullspångsälven har varit levebröd för människor sedan 7000 år även om mycket av de som de har efterlämnat numera är slukat av sjön Skagern sedan regleringen av sjön i början av 1900-talet. I Gullspångsälven finner du en unik art av lax som bara finns i älven och på ytterligare ett ställe i hela världen. Laxtrappan ligger strax söder om vandringsleden som du kan följa på västra sidan av älven. Leden som går genom Gullspångs naturreservat börjar strax norr om Gullspång vid Amnehärads kyrka där Frans G Bengtsson är begravd, han som skrev Röde orm, och går upp till Amneholm där Älven har sitt utlopp i Vänern. Går du hela leden fram och åter så får du en lättvandrad promenad på 9,2 km. Strax väster om Amnehärads kyrka vid Klämmestorpet startade min farmor sin vandring ner till  Fredsberg, enkel väg på 40 km. 

Från Gullspång kan du trampa dressin på den gamla stambanan. Startpunkten för dressinerna ligger bakom järnvägshuset inne i Gullspång. Du kan välja på att trampa Torvedsbanan 20 km söderöver längs älven eller Otterbäcksbanan 40 km norrut till Degerfors. Trampar du Otterbäcksbanan så passerar du laxtrappan. Naturligtvis kan du vända dressinen närhelst du vill trampa tillbaka. Du kommer cirka 10 km på en timme. Jag har trampat dressin i Bengtsfors, Dalsland med min fd man och våra tre barn. Dressin är lättrampat och kul.

Från Gullspång via Södra Råda och Ribbingsfors till Otterbäcken och tillbaka till Gullspång går en vacker cykel och bilväg på 35 km. Du cyklar/bilar först upp till Södra Råda som ligger intill sjön Skagern där du börjar dagen med att följa rekonstruktionen av Södra Rådas medeltida kyrka som brändes ner av en dåre 2001. Vid Broholms Nostalgi och café kan du ta en kaffe i trädgården innan du tittar in i bodarna med skomakeri, lant- och antikhandel. Sedan cyklar/bilar du vidare tillbaka till Gullspång och laxtrappan. Om du redan varit vid trappan rekommenderar jag en titt in på Frans G Bengtssons minnesbibliotek inhyst i Gullspångs bibliotek. En liten bit till och du kommer till Otterbäcken där du kan ta ett eftermiddagsdopp i Vänern. Dagen avslutar du med en utmärkt middag på Badängens Rök och Fisk i Otterbäcken. Här har jag ätit en av de två godaste fiskrätterna i mitt liv. Purfärsk fisk från Vänern landar på din tallrik innan den varsamt har tillagats av en riktig fiskkock som vet vad hon talar om. Fisken tas upp på morgonen av hennes man så utbudet kan variera något. Övernatta gärna vid Kronkärrs Fårgård intill sjön Skagern, ett levande djur- och jordbruk. Det går en utmärkt pilgrims- och ridled runt Skagern med möjlighet till övernattningar på sju olika ställen där Kronkärr är en av alla. Leden är 100 km lång. Mer info finns på http://www.skagernrunt.se/logi.html.

Mumsfillibabba säger Tomas och fotar dagens fisk vid Badängens rök och fisk i Otterbäcken



Innan du lämnar Gullspångs kommun tycker jag att du ska ta dig till Hova som liggen inom kommunens gränser. Här fann min farmor sin blivande make, min farfar, för 110 år sedan. På farmors sida finns släktled tillbaka till en viss Clement som var född i Finland därav Clementstorp eller som det förenklades till Klämmestorp. På Farfars sida fanns långt tillbaka  Tomas Buthe som kom till Godegård i Östergötland med släktnamnet Pairladell från Vallonien. Det har senare även visat sig att min mormor härstammar ur samma Pairladell-släkte från Vallonien. Men mer om detta sedan. I Håkankila bodde farfar med sina tretton syskon och sina föräldrar i en backstuga. Längs med väg E 20 vid Hova, Håkankila och Fagerlid fanns ett tjugotal backstugor innan de rammades till marken då E 20 byggdes. I trakten vid Fagerlid och Håkankila norr om E 20 finns fortfarande en stänk av forna tider kvar i vackra 1800-tals gårdar och torp. Det lönar sig att ta småvägar ut i ingenstans för att finna vackrare vägavsnitt. Det är med sorg som jag åker denna Europaväg som jämnat farfars födelsestuga vid marken. Men samtidigt är jag ganska säker på att farfar som en gång i tiden trängdes i denna fattigdom, där flera av syskonen utauktoriserades till högstbjudande då de var små, fann glädje i att eländet försvann från jordens yta. I Hova kan du i stället glädja dig åt Riddarveckan som varje år går av stapeln i vecka 28, i mitten av juli månad eller besöka Stickan Anderssons födelsehem. Du vet han som "uppfann" ABBA och vars dotter Marie är gift med Tomas Ledin sedan 35 år tillbaka.

Öster om Hova återfinns Högsås, du ser vägskylten om du kör E 20 mellan Hova och Laxå. Högsås naturreservat är en sambandscentral för 14 av vandringslederna som finns i Tiveden. Lederna är 1,2 till 20,5 km långa och återvänder samtliga till Högsås vilket är en fördel som långt ifrån alla leder kan erbjuda vandraren. Lederna är väl utmärkta  men man behöver ta sig till platsen för att följa den ena eller den andra för någon hemsida att tala om finns ännu inte där samtliga leder är markerade. På denna sida hittar du information om du vill läsa in dig lite innan du går  http://www.vastsverige.com/gullspang/b/74124/Hogsasen-Ett-vandringssystem-utanfor-Gardsjo Men jag lovar det finns en massa mera om du i stället föredrar Tivedens naturreservat på östra sidan av sjön Unden. Totalt finns 100 mils leder i Tiveden att roa sig med. Det går en led runt hela Unden. Turen varierar i längd beroende på lite hur man rider/vandrar men 70,5 till 120 km får man räkna med. Ösjönäs på östra sidan av Tiveden har turridning med häst i paket på fem dagar, kan vara ett bra alternativ men man bör ha en del ridvana innan man försöker sig på turen, se http://osjonas.se/Filer/Unden%20runt%202013.pdf 



I området sydöst om Hova breder ett finspårigt nät ut sig av vackra, smala bilvägar som tillhör Töreboda kommun. De sträcker sig från Älgarås där man kan titta in i en av Sveriges finaste träkyrkor med fantastiska målningar och se de högväxta pelarasparna vars ursprung kommer från trakten. Alltså all världens pelaraspar kommer urspungligen från trakten kring Älgarås.  Från Älgarås drar du dig söderöver och hamnar om du har tur i Habelsbolet där min morfar är född. Ta dig ner den slingrande vägen ner till Edet där morfarsmor är född i arbetarhuset vid såg- och kvarnverket.

I ett av dess rum föddes  morfars mor Eva en gång i tiden. Nedan byggnaden som den ser ut i dag där ytskiktet är bevarat så som det såg ut i början av 1800-talet. Den är i dag privatägd.


 

Det går utmärkt att gå runt det välbevarade såg- och kvarnområdet. En stig slingrar sig ner efter älven på andra sidan bron, den följer Edsån ner till Sätra där man går över ån och följer andras sidan upp igen, 7km. Ibland har de sommartid visningar. På småvägar lite österut kan du ta dig upp till Skagagården nära Unden, där finns en Stavkyrka och i gården serveras kaffe sommartid. Håll dig nu så långt det går österut utan att köra ner i Unden så kommer du upp till Åsebol, Smedsbolet och Barrud.  Förutom att alla dess platser finns inristade i min släktkarta så finner man även i folktraditionen drottning Åsa i Åsebol där hon en gång uppförde ett kapell, säger myten.  

Älgarås medeltida kyrka
 

Målningarna utfördes 1750-52 av mäster Anders Broddesson från Fredsberg.


 

När vi ändå är här uppe i norra Tiveden så återgår vi till Laxå kommun där vi finner tätorten Finnerödja. Många har säkert hört talas om Finnerödjagubben, alltså jordgubbar från Finnerödja, själv köpte jag Finnerödjagubbar i närmsta hemaffären i Grillby i midsommarveckan. Men färre känner nog till Krämarstaden som ligger söder om Finnerödja. Här bosatte sig människor som levde av hantverk och av att sälja sina alster. En Krämare är en försäljare. För att få sålt sina varor måste de resa från plats till plats, här fanns inga affärer som i dag, och kallades därför resandefolket. Det var inte alls något avvikande eller underligt att människor gick från gård till gård för att sälja sina varor eller sina tjänster såsom de sk resandefolken gjorde eller såsom pigor och drängar förflyttade sig dit där det fanns arbeten. Min morfar var skomakare, han tillverkade skorna i hemmet på efter beställningar som han tog upp då han levererade sina varor. De som vet mest om folklivshistoria och som verkligen engagerar sig i människorna och bygden är medlemmar i hembygdsföreningar. På Finnerödja Hembygdsförenings hemsida kan man läsa om deras strävan att få fram och visa en så riktig som möjligt bild av Krämarstaden och dess innevånare. http://www.finnerodjahembygd.se/?page_id=75 På Bygdeband kan man finna det mesta om bygderna och dess människor. De uppdaterar allteftersom nya uppgifter kommer in från sådana som jag som släktforskar. http://www.bygdeband.se/  Namnet Laxå kommer från Lasshåna, alltså ån Lasshåna och från början fanns här bara ett bruk, Lasshåna bruk. Vid 1600-talets början startade bruket som ett järnbruk. På den tiden var järnbruken Sveriges guls dom vi i stort ett levde på. Laxå bruk är fortfarande i full verksamhet men i dag sysslar de i huvudsak med förädling av isoleringsmaterialet mineralull. Järnbruken krävde stor arbetskraft, skogs- och vattenkraft därav brukens framgång i Sverige som till stora delar bestod av skog och vatten. Söder om Laxå ligger flera stora vatten områden och vägen är mycket vacker från Laxå ner emot Tivedens största sjö Unden. Ta den vägen ner.

På östra sidan av Unden finns en av de vackraste vägarna som har fått beteckning minnesvärd väg. En sk brun väg


Bildresultat för turistväg
Håll utkik efter denna symbol när du är ute på vägarna 


 Men innan du tar vägen ner tycker jag att du ska ta en avstickare till Ramundeboda. Det går snabbt och bra om du fortsätter E 20 österut från Laxå. Ramundeboda är en spännande plats, vackert belägen intill Borasjöns strand med en alldeles utmärkt rastplats strax innan vid Borasjön.  Här i gränsen mellan både Närke och Västergötland och Svealand och Götaland låg under medeltiden Antonitordens enda svenska konvent. Ramundeboda var även en viktig punkt på den välkända Eriksgatan. Ramundeboda blev redan på medeltiden en viktig rastplats för alla som färdades genom de mörka Tivedenskogarna, ja kanske redan under vikingatiden. Här fanns även möjligheter att övernatta. Enligt Erikskrönikan övernattade kung Valdemar här år 1275 medan hans män besegrades vid slaget i Hova. 200 år senare drev antoniterna ett härbärge här invid Borasjön.  I början av 1600-talet drev min förfader Nils Körning gästgiveriet i Bodarne. Släkten drev gästgiveri fram till dess då det lades ner 1862. Numera kan man beskåda klosterruinen och ta en fika i Sockenstugan. Munkastigen går förbi Ramundeboda och är där en del av Bergslagsleden. Munkastigen är i sin helhet 96 km lång. Den kan delas upp i fem dagsetapper. Från Ramundeboda som ligger ungefär i mitten av Munkastigen kan man gå åt två håll och vandra i de trolska Tivedenskogarna där det förr fanns både varg och björn. Mer om Pilgrimsfärden går att läsa på sidan  http://www.bergslagsleden.se/media/1514/rfo-ê-munkastigen-130617ny.pdf där det också beskrivs hur man med buss kan forsla sig från slutet av stigen tillbaka till utgångspunkten efter avklarad väg. 


Här bodde på under medeltiden Antoniterna. I början av 1600-talet drev min förfader Körning Gästgiveri här. Nu går min käre man Tomas omkring bland Ramundebodas klosterruin efter att ha fikat i Sockenstugan.

Tivedens nationalpark ligger i Laxå och Karlsborgs kommun mellan sjöarna Unden och Vättern. Här kan du uppleva riktig vildmarkskänsla. Här vandrar du med en känsla av litenhet bland stenblock som är 10 meter höga. Du finner spännande grottor och svarta tjärnar. Du kan inte vara säker på var du kommer att träffa på nornorna eller trollen, eller höra jättarnas bröl. Men kanske är det bara vargens ylande som du hör och inga mytiska varelser.  I nationalparken finns flera vildmarsksjöar. En av dem är Fagertärn. Trollskogs-sjön där de vita blev röda. I mitten av 1800-talet upptäckte en botanik-student vid namn Bernard Kjellmark de röda näckrosorna i tjärnen. Han var säkert inte den förste som hade sett dem utan de var nog vardag för de boende i trakten men han var kanske den som visste att det inte fanns röda näckrosor och faktum är att det finns det inne ännu i dag för den röda näckrosen är en mutation av den vita som blev till i Fagertjärnen. Den vita näckrosens latinska namn är Nymphen alba = Vatten nymfens vita blomma.  Den röda näckrosen väckte stort intresse, så stort att människan höll på att skövla hela sjöns bestånd för att plantera den i sina egna trädgårdsjöar och parker.  1905 fridlystes den röda näckrosen och har sedan dess både spridit och vuxit som en egen särart. Men som sagt var finns bara en vit näckros i den svenska faunan. Fagertärn ligger som en trolsk huldra och bidar sin tid där solen strilar sina strålar genom John Bauer-skogens täta kronor och låter Vattennymfens röda blommor gnistra som blodet i skymningen. 

Bildresultat för fagertärn

Tivedens leder. 



"" 
Stigmansleden speglar sig i solens strålar vid dess nedgång


De flesta av Tivedens leder utgår från huvudentrén mitt i Tivedens nationalpark strax öster om sjön Trehörningen. Några utgår från badplatsen "Vitsand" vid Trehörningens norra strandkant. Lederna är emellan 1 till 10 km där den längsta går runt Trehörningen. Man behöver ge sig själv tid för att njuta och för att återhämta sig under vandringens gång då trakten är både svårtillgänglig och krävande men samtidigt otroligt vacker. Stenkällerundan med sin möjlighet till bad och förbindelse med Vitsand är en av mina favoriter. Ett svalt dopp är aldrig fel efter 3 km:s vandring, räkna med minst 2 timmars färd.  Även Stigmansrundan på 5 km kan man gå från badstranden, den kräver en del av sin vandrare men ger dessto mer tillbaka. Leden går mellan djupa sprickdalar och längs med branta stup. Jag kan lova dig att matsäcken smakar mumma efter den värsta stigningen och att badet har en helande verkan. Räkna med att rundan kan ta fyra timmar i anspråk. Trollkyrkorundan på 4,5 km är en annan favorit, utgår från huvudentrén. Med hjälp av trappor och spänger vandrar du genom Tivedens dramatiska sprickdalsterräng, fram till Stora och Lilla Trollkyrkan. Den är ganska krävande. En annan favorit är Stigmansleden som utgår från Undens nordöstra strand mitt emot  Hamgården och Tivedens camping. Parkera vid campingen, du kan gå från campingen eller om du föredrar att bo i Hamgårdens fina stugor så börjar leden på andra sidan vägen mittemot Hamgården. Vi har själva njutit av Hamgårdens gästmildhet och rekommenderar dem varmt. 


En tupplur vid en sjö mitt ute i ingenstans men i någonstans i Tivedens nationalpark


Drottningen av Tiveden
Innan vi lämnar de trolska skogarna vill jag berätta lite om Constantia, som kallas drottningen av Tiveden. Hon är dotter till kung Erik den XIV och Agda Persdotter. Hennes morfar var Gustav Vasa. Constantia levde mellan 1560 och 1649 till en början med sin mor men då Erik gifte sig tog hans syster Karin hand om Constantia medan mamma Agda gifte sig med en annan adlig. Constantia gifte sig i sin tur med Henrik Frankelin från England 1594, de fick fyra barn där sonen Carl är den närmsta släktförbindelsen som jag har med Constantia och Gustav Vasa. Namnet drottning av Tiveden fick Constantia på grund av att hon tilldelats ett flertal gårdar varvid några låg i Tiveden bland annat Bocksjöholm där hon tillbringade många år. 

Undenäs, ort i Töreboda kommun
Undenäsbygden har likt Finnerödja en levande och mycket aktiv hembygdsförening. De ger ut skriften "Undenäsbygden" som sedan 2013 övergivits och fortsatt i skriften "Undenäsbladet" som ges ut en gång i månaden. Föreningen har gjort en torpinventering som omfattar mer än 500 torp i bygden, ja ni kan kanske tänka er vilket omfattande arbete bygdens medlemmar lagt ner av sin tid och kraft på att kartlägga och inventera torp/gårdar/backstugor och dess invånare. Hembygdsgården ligger i torpet Källebacken vid infarten till Undenäs från Karlsborgs sida. Undenäs är en liten bygd med en omfattande geografi. Här har vi funnit ett av de bästa boendena i Sverige "Manes", ligger centralt snett emot ICA-affären. Härifrån är det nära till både Tivedens nationalpark och övriga Tivedenområdet, se karta längst upp på denna bloggsidan. Sist men inte minst Undenäs kyrka kallad Tivedens domkyrka. Inte konstigt då den tronar likt en katedral på höjden i Undenäs. Kyrkan byggdes 1893 strax intill där den gamla träkyrkan låg som byggdes under medeltiden. Under den gamla kyrkans golv ligger Erik den XIV:s dotter Constantia begravd och följaktligen ligger hon kvar där medan hennes smycke finns bevarat i den nya kyrkan, Tivedens domkyrka. Vid kyrkan finns även Måns Joensons gravsten, storbonde från Svanvik och en av mina förfäder i Undenäsbygden. På hans gravsten står: Her ligger begrafven S(alig) Måns Ioen son i Svanvik och afsomnade 13 oct ano 1598. Svanvik bestod på 1500-talet av de tre gårdarna Skagersgården, Isackagården och Haraldsgården, numera finns bara en av gårdarna kvar och den har bytt namn till Sörgården. Undenäs innefattar även sjön Viken i söder där en av Sveriges förnämsta industriminnen finns bevarade väl värda att se, Forsviks bruk. Där finns ytterligare ett utmärkt boende: Kanalanexet intill slussen i Forsvik. Mer om Forsvik på http://www.destinationforsvik.se/ och på min bloggsida: Pärlor i Västergötland. Väster om sjön Viken finns en liten by som heter Halna. I Halnas gamla medeltida kyrka var Nicolaus Lauretti Boander präst och komminister, tillsammans med hans fru Katarina Nilsdotter Boander utgör han och frugan en av mina släkttrådar bak i tiden till 1600-talet. En av mina två prästsläkter. Förutom lite släktkrönika så är bygden kring Halna historiskt intressant vilket syns tydligt då man bilar genom trakten. 


Series Patorium Undenesis (Pastorer som verkat i Undenäs). Här kan återfinns en av mina två prästsläkter Haquenius Jacobi som ar präst i Undenäs mellan 1623 och 1652. 


Innan vi lämnar Törebodas kommun vill jag nämna Göta kanal så att ni inte glömmer av att här finns en hel skatt av turistnöjen att skotta ur om man gillar natur, kultur, båtar och att röra på sig. Göta kanal går som ett pärlhalsband mellan Vänern och Östersjön över Viken och Vättern. Adderar man med Trollhättekanal som har sitt ursprung på Västkusten i Göteborg så får man 40 mils upplevelse till sjöss. Se bara här http://www.gotakanal.se/sv/ och knappa sedan in Trollhättekanal http://www.vastsverige.com/Fall-och-sluss/ och du får en fullständig återblick till mina barndoms hemtrakter.

Sammanfattning
 Ja, jag är en nörd av historier och mystik vilket jag inte har för avsikt att dölja utan det är ett av mina intressen. Ett annat är vandring i naturens hemligheter. Tiveden tillfredsställer samtliga intressen för mig och förhoppningsvis för dig som också gillar att utmana din kropp. Storleken och omfattningen kräver att man har ett visst geografiskt minne. En framgångsfaktor är att bila runt Unden och själv hitta alla de vackra småvägarna. Först därefter ta sig runt per fot. Enklast är att börja vid Tivedens nationalparks huvudentré. Roligast är att stanna vid de små pilarna av trä som visar var en stig börjar och följa den. Det ultimata är att gå rakt ut i vildmarken. Gå då aldrig längre än en timma innan du vänder åter. Tänk på att tiden är skogens och inte bestämmer över dig. Ta alltid med dig vatten och energi som räcker för en halv dag. Känn efter vad kroppen och sinnet säger dig. Ha kul!

 

 







 


 
 






 

 

 

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar