Jo, det har jag kommit fram till alldeles själv
efter att ha tränat i ett par år så är jag bäst på att börja om igen och igen
och igen. Jag började med träning i grupp och fortsatte med löpning. Jag som
aldrig har sprungit förut började springa och det gick bättre och bättre och
bättre. Ett år efter att ha börjat träna löpning kunde jag i mitten av
september 2018 springa en mil. Ja, ni hörde rätt tio km i ett sträck! Nej, jag
ville inte skryta här på min blogg utan pratade lite i skymundan om mina
bedrifter. Men ni må tro att jag var stolt! Med en god styrka och en bra
kondition tog jag mig an arbetet på nytt efter semestern och då slog den till.
Förkylningen slog mig till backen. Två gånger om har jag varit så risig att jag
fick sjukskriva mig under hösten och senvintern. För mig är det märkligt att
vara hemma och sjuk. Det händer sällan. Dessutom blev jag aldrig bra mellan de
värsta dipparna. Efter att ha arbetat upp en kondis på topp sjönk alltmer undan
och försvann mer och mer efterhand. Jag kände mig sänkt och orkade inte med
något alls. Dessutom började vågen visa ett felaktigt mönster som jag inte alls
ville kännas vid. Annat i livet som drabbar en sällan kom i triss och sänkte
mig än mer. Det har varit en mycket kämpig höst och ännu ser jag bara glimtar av solen men jag vet att solen alltid tittar fram efter det tunga gråa och nu har jag
börjat komma igen igen med träningen och träning det vet både jag och andra att
det ger endorfinkickar. Det är därför jag nu vill berätta att det jag är bäst
på det är att komma igen och inom några dagar har vi ett nytt år med nya
möjligheter. Och då har jag nya mål som ska uppfyllas. Om förra årets mål var
att kunna springa 5 km så kan ni kanske tänka er vad det kommande året har för
möjligheter då jag under förra året kom upp till 10 km. Ännu vet jag inte men
flera mål finns på agendan och jag vet med säkerhet att: Jag är bäst på att
komma igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar