torsdag 28 februari 2019

Leva livet, har du också slått in dörrar?


 
 
Har du också slått in dörrar?

Det finns minst två olika vis att ta motgångar. 1, Ta på dig offerkoftan. Det är faktiskt synd om dig som har drabbats av allvärldens motgångar. Det var inte så här som livet skulle bli. 2, det är alla andras fel. Din arbetsgivare uppskattar inte dig. Dina barn älskar inte dig och din älskade drog med grannen. 3, Det är ingens fel. Nu väntar nya utmaningar, vem vet vad som väntar dig bakom hörnet. Allt kan bli bara bättre.

Du har ett val och kan välja vilket sätt du ska se på det som händer dig. Du kan välja vilken väg du vill gå. Hur du kan se på det som sker.

Visst kan du bli trött av att få ännu en dörr kastad i synen på dig. Men det finns alltid nya dörrar att glänta på och ibland att bara kasta upp på vid gavel. Bakom en del sitter Belsebub och visar sitt fula nylle. Bakom andra sitter en smilfink och kvittrar falskt. Men bakom den trettioelfte sjunger näktergalen i skyn och du svävar bort på små moln.

Visst har du varit med om motgångar förut. Visst har det varit svårt och ledsamt några gånger i ditt liv. Vad gjorde du då? Väntade du på de stekta sparvarna eller drog du upp fisken genom vaken och stekte den på isflaket? Kanske behöver du slicka dina sår men låt inte varbölden växa. Ta hjälp av dina vänner. Gå till vårdcentralen och sök hjälp. Googla och gå en KBT-kurs på nätet. Grotta och tänk efter. Hur har du gjort de andra gångerna? Visst har du alla gånger tagit dig igenom och visst har livet blivit bättre. Kan du lista ner fördelarna och nackdelarna med två av de vägar du väljer att pröva dig fram på. Kan du jämföra med de andra som du tänker prova på.

Du kan sparka och slåss för dig själv och för din vän men du kan bara förändra dina egna tankar. Du kan inte förändra hur din vän ser på era gemensamma svårigheter. Du kan vilja men inte vara glad i stället för någon annan. Men du kan välja att vara glad över det du ser och har i livet. 

fredag 22 februari 2019

Leva livet, Träden talar till mig

 
 
 


Vet du att träden har ett hemligt nätverk? Ja, jag har alltid misstänkt det och nu har skogsforskare Suzanne Simard och skogsvaktare Peter Wohllebens teorier fått fäste i vår tid. Kanske har det dröjt 25 år innan berättelserna lyfts fram på grund av att samhället nu har accepterat att naturen är en läkande kraft och viktig för människans hälsa och välmående. Ja, ni vet regnskogarnas betydelse lyftes fram på 60-talet och strax därefter påbörjades trädkramningen av Almarna, men sedan har det varit ganska tyst om man bortser från trädgårdarnas rehabiliterande såsom exempelvis Alnarp i Skåne. Suzannes hypoteser om trädens hemliga liv slog igenom 2016 då hon föreläste om "How trees talk to each other" där hon visar på att träden har en egen byteshandel av kolhydrater, vatten och näringsämnen via svamparnas mycel. De högresta träden som kan skapa kolhydrater genom sin närhet till solstrålarna försörjer och vårdar de mindre träden som lever i skuggan nere vid marken - och så har det varit i alla år utan att vi förstått någonting. Det har funnits barrskogar i 270 miljoner år och lövskogar i 100 miljoner år betydligt längre än vad människan existerat. I Peters bok "Trädens hemliga liv" visas på hur träden knyter vänskapsband, varnar varandra för faror och hjälper svagare individer att överleva genom fotosyntesen. Suzanne kallar trädens kommunikationssystem för "wood wide web" och vandrar man i en gammelskog kan man om man lyssnar med sina sinnen höra skogens viskningar. I Risvedenskogarna vid Alingsås har den uppenbart viskat till mig mer än en gång då jag nu vet om att där har jag vandrat mången gång både ensam och tillsammans med andra, men då visste jag inte att denna vilsamma skog heter Risveden och av vissa kallas skogarnas Avatar. Bilden ovan är tagen i Ekolsunds park som ligger i Uppland mellan Enköping och Bålsta. Parken är fylld av träd som planterats i ett arboretum. En plats där de nyare träden och växterna gömmer sig nere ibland slyn medan de högväxta Douglasgranarna strävar med mig upp emot skyn. Varför skriver jag då allt om dessa träd? Jo, jag vill inspirera dig att gå ut i skogen dofta på en kotte, lyfta blicken emot skyn och rulla dig i mossan.

fredag 15 februari 2019

Hjärta, den tredje strålande dikten


Hjärta

På Alla Hjärtans Dag mötte jag en kvinna. Hon sade till mig.

Det här är det ultimata viset att fira alla hjärtans dag.

Och jag tänkte där jag stod helt blottad och naken.

Ja, detta måste vara det bästa för alla hjärtan.

/Simmerskan.

onsdag 13 februari 2019

Alvaret, den andra strålande dikten


Alvaret

Maja, Mjau. Mina ögon skymmer i dag. Det är så jag ser. Med skummande blick. När jag var ung trodde jag aldrig att det var på det viset då man var blind. Jag trodde att det var som rött man såg. Ja, ni vet om ni blundar ser ni rött. Ja, inte bildligt så som då man blir riktigt arg och förbannad utan så som kattungen ser. Ni vet kattungar ser genom ögonlocken så måste det vara. Och ser man genom ögonlocken så ser man rött. Blodådrorna ni vet. Alla kattungar föds blinda men det kan inte vara helt och hållet på det viset eller hur. För de ser ju allt i ett rött skimmer där de kravlar runt i bädden. Lägger rumpa in till rumpa. Mjau. Mamma Maja. Min blick är skev, alltså den skevar ibland och då ser jag halva bilden medan den ibland är helt skymd och då blir jag skumögd, så där grå och skymd blir blicken. Jag föredrar faktiskt en rödskimrande värld emot en grådisig variant. Jag bor nu på Alvaret på Öland. Där har havet samma färg som min utsikt. Där skummar havet lika grått som mina ögon. Så det är helt okey. Jag har alltid tyckt om havet och viljat bo vid havet och nu gör jag det. Jag vet att havet utanför mitt hus skummar grått så jag är lycklig eftersom det endaste jag nästan ser är grådisigt skum. Alvaret har en speciell färg som jag inte kan beskriva. Jo, jag har försökt både länge och ännu längre för att finna orden, nyansen, nyanserna men trots all tid som jag har att tänka, minnas och formulera mig så finner jag inte de rätta orden för Alvarets färg. Jag var till en konstnär här på ön. En liten bit uppåt. Jo, jag fick skjuts. Det var snällt. Konstnären han målade Alvaret på en avlång träbit. Alla Alvarets nyanser för det är sådant som konstnärer kan. Därför vet jag hur Alvaret ser ut men jag kan trots detta inte beskriva dess mångfald av nyanser. Jag tog hem hela träbiten och hängde upp den i rummet. Där finns nu ett helt konstverk av Alvaret. I två av rummen har jag målat Alvaret på väggarna. Jag tänker inte berätta vilken av nyanserna som jag valde helt enkel för att jag inte kan beskriva den och även lite för att det är min ensak hur jag gestaltar Alvaret. Det var lättare med de lila som kommer på Alvaret då det blommar. Den är helt klar utan bismak. I mitt hus har Alvarets lila blomma stänkt sig upp på fondväggen i badrummet. Några fläckars mosaik neonar sig i lila och några i guld, men egentligen är det nog mer brons. Jo, bronsfärgad mosaik. För övrigt är det lätt med de grön, turkosa och blå färgerna i mitt hus. Badrummets mosaikväggar och bubbelbadkar är åt det turkosa hållet medan de små plattorna på golvet också är turkosgröna eller blå som havet då det inte grånar. I rummet där glasbordet står, där bakom glasbordet är väggen målad i en vacker turkosblå färg. Där har havet flyttat in i dess mest spektakulära form visar det upp sitt glitter från solen har det lånat ljuset, det havet, men i mitt rum på väggen kommer glittrets återspegling från prismorna i kristallkronan men som glittret i havet handlar det om ljus. Utan ljus inget glitter. Utan en ljusbild på innerögat ingen bild överhuvudtaget. Jag hörde ett dunk från havet. Dunket från en tvåtaktsmotor så som jag hörde den på västkusten där jag kommer ifrån. Dunket formade leendet i mitt ansikte. Ni ser det säkert för samma leende har ni då ni speglar ert ansikte i ljuset av glada tankar och minnen. Det har ingen betydelse för mig att jag inte ser mitt eget leende för jag känner det i hela min kropp. Den dagen följde jag ljudet ut till havet. Jag vet vilken riktning havet har här hos mig på Alvaret från syd till norr. Min skymblick har fått mig att känna av väderstrecken, nu men inte förr vet jag alltid vad som är söder, norr och väster, även öster. Fötterna blötnar, börjar vattnas vid fotsulorna inte tårna om ni nu skulle tro det utan under sulorna. Skvimp, skvamp. Havet ljuder över fotryggen. Först den ena foten sedan den andra. Det känns så skönt kring anklarna. Ankare anklar, det rimmar inte. Lika lite som meningarnas flyt över pappret. Men vad gör det. Nu pirrar fingrarna runt i vattenytan. Cirklar. Sprätter. Blir jag våtare än vått. Kan man bli våtvirrig. Båtvirriga mannen det är jag. Vilka är ni som läser mina ord. Ja, det kan man faktiskt fundera över. Slurp, kroppens håligheter slurpar in havets vattenyta, förminskar den till en rad av bubblor. Hakan lenar vattnet, det grå. För nu är jag säker på att havet i dag är grått. Varken du eller ni säger emot mig så har jag rätt. Mitt hav är ständigt grått i mina ögon. Jag sträcker tungan det smakar salt men inte alls som havet på västkusten, där biter det. Här är det lent. Ungefär som då jag saltade min mat. Jag formar gammeltungan till en kon. Slurp och tack för havet. Det grå. Till dunket av en fiskebåd jag går ut i havet och tar Alvaret med mig.

tisdag 12 februari 2019

Med hängslen och livrem, den första strålande dikten i boken

 
Med hängslen och livrem
Is, spikskor och klapper. Det hörs då du går. Is, spikskor och glidfritt.
Det går och du står. Is, spikskor och ingen baksmälla i dag.
Is, spik och skor du hamnar inte i diket i dag. På skorna du skrider fram utan att halka det minsta grand. Inte ens i diket.

Leva livet, kan du din poesi. En tolv strålars diktbok

 



Tolv strålar.

Att skriva dikter är svårt, svårare än att skriva en novell, en roman men otroligt kul att försöka sig på. Jag skulle vilja försöka mig på att fylla de tolv strålarna med ord som binder samman bokstav a till bokstav x.




söndag 10 februari 2019

Leva livet, musik ska byggas utav glädje



Musik skall byggas utav glädje, av glädje bygger man musik.
Musik, det gör glädjen ännu mera glädjerik sjunger Lill och jag samt många med mig.


Sång och musik gör livet mera glädjerikt. Musik får oss att bli glada och uppspelta. Musik i sambatakt livar alltid upp mig men för den delen betyder det inte att alla blir glada av samba. Vilken musik genre får dig att skratta, dansa och tycka att livet i allmänhet är hett?

Att sjunga för sig själv har människor gjort i all evighet. Min mamma visslade alltid på en och samma trudelutt då hon var glad och tillfreds. Jag har aldrig kommit underfund med vad det var för låt men har kommit på mig själv som äldre att vissla på samma melodislinga då jag är glad och i harmoni. Jag visslar till och med på samma vis som mamma gjorde i denna slinga vilket är mer väsande än melodiskt och om jag för övrigt försöker mig på visslandets konst så försöker jag härma det som anses vara rätt och vedertaget men då mammas låt kommer visslandes ur min mun då låter det inte som man kan tänka sig att det ska enligt allmän uppfattning om visslande. Ett litet utlägg om vad musiken kan förmedla för känslor till var och en. Jag menar om jag hade försökt vissla mammas trudelutt på ett ”finare” vis då hade jag inte fått samma känsla av harmoni och glädje som nu då jag väser fram melodislingan.

Att gå från att sjunga för sig själv till att sjunga i kör med andra tror jag inte är så långt samtidigt som jag säger till mig själv att det skulle jag aldrig kunna. För jag kan inte sjunga. Men samtidigt så frågar jag mig själv. Vad är det att sjunga, vad är det som säger att jag sjunger fel och fult när jag hör andra sjunga på hur många olika vis som helst. Jag har hört musiker säga att ”han kan ju egentligen inte sjunga men det låter så bra”. Vad är då rätt och riktigt? Finns det något fel vis att sjunga på eller vad kan egentligen stoppa en person som vill föra fram sin musik. Att hålla takten, vad är det. Hur många takter finns det eller vem har bestämt att takten ska vara på ett speciellt vis. Jo, det finns valstakt, sambatakt och en hel del annat som är bestämt att vara till en viss musikstil men vad säger att var och en inte kan komma fram till en annan takt. För en gång i tiden fanns inte vals och då fanns inte heller en valstakt. Så sätt igång och skapa din egen takt och ton. En personlig touch på din musik som du själv äger. Många har innan dig först fram ny musik och nya sätt att framföra den på. Sätt igång och gör det på ditt eget vis!

Gå med i en kör om du tycker det skulle vara kul! Det finns en mängd ”alla kan sjunga körer”. Visst får du vara med om du vill. Det är inte bara du som blir glad av musiken utan det är bevisat i forskningssammanhang att människan blir glad av musik. Att det händer vissa saker i kroppen då musiken drabbar en. Men bry dig inte alltför mycket om vad forskning och sk experter säger utan lita på din egen känsla. Mår du bra så gör du faktiskt det.

Känner du inte för att sjunga så kan du alltid spela på ett annat instrument. Jo, ja rösten är även den ett instrument. Men nu menar jag annat som låter. Det behöver inte vara en gitarr, en trumpet, ett piano eller andra klassiska instrument utan det finns annat som låter fint och bra. Nog vet du om att människor har blivit uppskattade och hyllade för att de spelat på flaskor, glas med olika mängd av vatten, oljefat, sågar osv. Det är människor som själva har hittat ljud som låter bra på ett speciellt sätt sedan har de utvecklat och fått till samma ton varje gång vilket kanske inte är nödvändigt. Alltså samma ton varje gång. Kanske ska instrumenten bestämma tonen och inte vi som människor. När du lyssnar på vinden som viner runt hörnet eller genom ett trångt utrymme så låter den annorlunda från gång till gång eller så låter den exakt samma. Vilket föredrar du? Vinden som varierar i ton eller den som avger samma i varje minut.

Vissa fåglar har få musikslingor på sin repertoar medan andra har i princip hur många som helst. Lyssnar du på en fågels kännetecken via nätet så får du oftast även höra dess vingars slag. Alla fåglar har olika ljud för sig då de flyger. De stora har även ett särskilt ljud för sin startsträcka då de trampar igång och lyfter samtidigt som landningen har sin musik. Alla dessa toner från fågelns kropp och näbb de kallas fågelläten och är karakteristiskt för fågeln. Men då det gäller människan så verkar det som om det enbart är struphuvudet och stämbanden som spelar roll för om just han eller hon kan sjunga. Hur får vi det att gå ihop?

Jag skulle kunna filosofera hur mycket som helst över detta ämnet men det har egentligen ingen betydelse för dig vad jag tycker utan det är du själv som skapar din musik!