fredag 22 februari 2019

Leva livet, Träden talar till mig

 
 
 


Vet du att träden har ett hemligt nätverk? Ja, jag har alltid misstänkt det och nu har skogsforskare Suzanne Simard och skogsvaktare Peter Wohllebens teorier fått fäste i vår tid. Kanske har det dröjt 25 år innan berättelserna lyfts fram på grund av att samhället nu har accepterat att naturen är en läkande kraft och viktig för människans hälsa och välmående. Ja, ni vet regnskogarnas betydelse lyftes fram på 60-talet och strax därefter påbörjades trädkramningen av Almarna, men sedan har det varit ganska tyst om man bortser från trädgårdarnas rehabiliterande såsom exempelvis Alnarp i Skåne. Suzannes hypoteser om trädens hemliga liv slog igenom 2016 då hon föreläste om "How trees talk to each other" där hon visar på att träden har en egen byteshandel av kolhydrater, vatten och näringsämnen via svamparnas mycel. De högresta träden som kan skapa kolhydrater genom sin närhet till solstrålarna försörjer och vårdar de mindre träden som lever i skuggan nere vid marken - och så har det varit i alla år utan att vi förstått någonting. Det har funnits barrskogar i 270 miljoner år och lövskogar i 100 miljoner år betydligt längre än vad människan existerat. I Peters bok "Trädens hemliga liv" visas på hur träden knyter vänskapsband, varnar varandra för faror och hjälper svagare individer att överleva genom fotosyntesen. Suzanne kallar trädens kommunikationssystem för "wood wide web" och vandrar man i en gammelskog kan man om man lyssnar med sina sinnen höra skogens viskningar. I Risvedenskogarna vid Alingsås har den uppenbart viskat till mig mer än en gång då jag nu vet om att där har jag vandrat mången gång både ensam och tillsammans med andra, men då visste jag inte att denna vilsamma skog heter Risveden och av vissa kallas skogarnas Avatar. Bilden ovan är tagen i Ekolsunds park som ligger i Uppland mellan Enköping och Bålsta. Parken är fylld av träd som planterats i ett arboretum. En plats där de nyare träden och växterna gömmer sig nere ibland slyn medan de högväxta Douglasgranarna strävar med mig upp emot skyn. Varför skriver jag då allt om dessa träd? Jo, jag vill inspirera dig att gå ut i skogen dofta på en kotte, lyfta blicken emot skyn och rulla dig i mossan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar