Lättast att överleva en depression är att koppla bort
hjärnan. Du behöver göra utan att tänka. Nu är jag ute på hal is, i djupa
vatten. Men jag tänker ändå försöka och plocka ur egna erfarenheter och
kunskaper. Att möta en deprimerad person är det mest depraverande du kan få
uppleva men du kan vara säker på att människan du har framför dig i din närhet
ler i mjugg åt dina skrattsalvor. Så skratta och var glad. Känn inte in eller
försök i alla fall att inte dras med i den andres depression. Ja, det kan vara
svårt att möta en deprimerad människa men depressionen är inte din, det är den
andre personens depression. Avskärma dig. Hen behöver inte mer ledsenhet än vad
hen bär inom sig. Frustration, rädsla, depression kan visa sig i ilska och
utbrott av aggressioner. Nej, jag ska inte gå in i den terapeutiska rollen utan
prata utifrån den deprimerades synvinkel och verklighet. Ja, jag vill påstå att
den deprimerade lever i en egen verklighet där allt är svart. När allt är svart
behöver du göra saker. Ja, som jag skrev från början du ska koppla bort
tänkarhjärnan och göra saker. Gå ut. Ta på dig skorna och gå ut. Du behöver
inte klä dig i speciella kläder, bara skor och något som gör att du inte
fryser, inte svettas. Gå utanför dörren. Rör på dig. Du kan även röra på dig
inomhus. Tänd upp alla lampor och ljuskällor som finns i huset och gör enkla
rörelseövningar. Böj på kroppen åt alla håll och kanter. Se åt vänster, åt
höger och upp och ner. Trampa upp och ner på stället, hoppa, gör burpes. Få
igång blodcirkulationen. Det är ingen som ser dig. Du kan bete dig hur som
helst. Ljusterapi är en erkänt bra behandling mot deppighet, gör så gott du kan
med de egna ljuskällorna. Sätt på en rivig rocklåt och gunga loss. Om du inte
har egna musikkonserter så finns där fler på nätet. Dansa loss till
dansbandslåtar, snurra runt och skratta åt din egen spegelbild. Ja, man kan dra
på smilbanden helt mekaniskt och få hjärnan att tro att du är glad trots att du
inte är det. Det kallas skratterapi och är verksamt. Prova på då du inte är
nere och se hur bra du mår av att dra mungiporna uppåt och att skratta.
Jo jag vet, en deprimerad person kan sällan se vad som
händer med den egna personen då den är nere i sin deppighet. Och en deprimerad
person behöver andra som säger ifrån, tar med ut, tar med till vårdcentralen.
En depression är inte att leka med men du kan alltid träna dig på att hitta dina
egna strategier för att genomleva och ta dig ur en depparperiod. Och nu menar
jag helt enkelt en period då du är nere. Kanske inte en riktig depression utan
mer en downside i livet men gränserna är hårfina. Vet man om att man brukar bli
sänkt på ex hösten så kan man lära sig hur man kan ta sig igenom sin årliga
deppighet. Man kan prova på olika knep som ex att tända upp alla ljuskällor i
hemmet eller boka in sådant som man vet att man tycker är roligt i förväg.
Gillar man att lyssna på musik kan man boka in en konsert till exempel. Man kan
boka in sig på en av alla skrattkurser eller börja sjunga i kör. Det finns ett
flertal körer där man inte nödvändigtvis behöver kunna sjunga så bra utan man
mest har roligt, och sång är bra för kroppen och för sinnet. Man kan också boka
in sig på en cirkelträning eller kanske rätt och slätt en gympakurs. Rörelse
håller humöret uppe. Jag är säker på att du och du och du och alla ni andra har
erfarenheter och trix för att hålla humöret uppe. Och att förebygga är ett av
dem. Kom ihåg att alla kan hamna där och att det är mycket vanligt. Lycka till
allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar