Ja, jag undrar när du senast släppte taget och siktade mot stjärnorna?
För några dagar sedan var jag ute på gården. Det var natt och 12 minusgrader.
Snön gnistade och glimmade framför mina fötter. Jag lyfte min blick emot skyn
och himlavalvet kom emot mig. Det var helt fantastiskt. Hela himlen överföll
mig . Totalt sönderpickad av glimmande hål. Jag kunde följa dem alla ut i
rymden. Det var bara att välja vilket hål jag skulle ta, vilken väg jag skulle
följa. Skönheten överrumplade mig till den grad att jag blev helt förblindad. Jag
tror faktiskt inte att det finns något vackrare i universum än möjligheten som
vi alla har till att välja vår väg i livet. Och jag provar på det ena hålet
behöver inte vara finare än det andra men där finns de alla miljontals
kristallerna och en dag, snart eller inte vet du och jag vår väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar