Tänk vad det kan vara olika.
I går fick jag en helt underbar runda på drygt fyra kilometer. Höstluft, sol och skog gjorde mig sällskap på färden. Inga kantareller (vilket iof var bra för med skogens guld följer täta stopp) men fiskljusens skri och sorkens flykt. Sträckan avlades fyra minuter snabbare än då jag sprang den för fyra veckor sedan vilket gjorde mig ännu gladare, inte för att jag bryr mig om tider i sig, utan för att det visade på att konditionen hade förbättrats och att jag blivit starkare. Ett sätt att mäta framsteg. Under hela färden hem sjöng jag glatt med till Kim Larsens sprudlande låtar.
Dagens löparrunda på hemmaplan var enbart jobbig. Humöret växlade mellan vissen nedtämdhet och ren ilska över hur f-baskat dåligt det gick. Väl hemma visade dock klockan på en helt ok tid och från musikrummet hördes medelsam 70-tals musik som påminde om ungdomens tid ute på lokal. Efter att ha skakat loss till musiken kom jag in i extas där jag virvlade runt till Hammonds "Every thing I want to do I want to do with you" .. . flera timmar senare lever jag kvar i efterdyningarna ... Yeah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar